”Alla som vistas på en tävling har ett ansvar”

För ett år sedan skrev jag ett debattinlägg och skickade in till Ridsport. I förra veckan hörde de av sig och tackade för debattartikeln. Av någon outgrundlig anledning har det inte landat i deras inbox förrän nu, vilket betyder att alla gånger jag skriver ”i år” är det 2020 det handlar om.

Jag tycker dock att debattinlägget fortfarande är relevant och speglar verkligheten, ett år senare. Inte minst efter OS i Tokyo där vi först såg en häst som började blöda näsblod under sin runda och inte avbröts på grund av att det rådde oklarheter om vad som gällde.

Sedan fick vi se en häst som började överhoppa sig och till slut störtade. Domaren kunde inte avbryta den ritten heller då det även rådde oklarheter om vad som gällde i det här fallet. Varken ryttare eller hästar skadade sig allvarligt som tur var.

Men tänk om det hade slutat värre? Idag kan vi inte skylla på att det var för otydliga regler för att domaren på ett OS skulle kunna fatta ett beslut att det var för farligt för hästen att fortsätta rundan. Ryttarna borde också ha avbrutit sina ritter.

Utövande av hästsport får aldrig vara på hästens bekostnad oavsett om det handlar om OS-medaljer eller en start på en lokal tävling. Alla som på något sätt är en del av sporten har ett ansvar för att sporten inte utövas på hästens bekostnad.

Inte bara domarna, utan framför allt ryttarna själva men också funktionärer, medtävlande och medhjälpare.

Precis som Bengt Sånesson påpekar så ska vi ha civilkurage att ta tag i felaktigheter direkt. Det gör jag om jag ser något hända och jag har även sett många andra göra det. Men det är inte alltid så enkelt, har du någon gång själv försökt få någon som är helt inne i sin egen värld att lyssna på dig samtidigt som du sitter på en mötesskygg häst som är på en tävling för andra gången i sitt liv?

Av egen erfarenhet vet jag att det är skillnad på var i landet man tävlar, vilka tävlingar man åker på och vilken nivå man tävlar på. Därför är det väldigt rimligt att många inte har samma bild av tävlingsåret 2020 som jag.

Storleken på stickprovet som behövs för att avgöra hur många procent av alla starter på hopptävlingar i Sverige som inte sker enligt tävlingsreglementet vet jag inte.

Men när det kommer till att något sker på hästens bekostnad så är det enda som är ”good enough” noll procent enligt mig.

Lena Engberg