Annelie Frank: ”Allt som kan klassas som bakåtsträvande kommer att vändas emot oss”

Internationella hoppryttarklubben vill lätta på regeln kring blod på hästar under tävling – och fick som de ville. Ryttare och andra i teamen kring dem under EM i fälttävlan som jag pratade med, tyckte inte att det fanns några problem med årets EM-terräng.

Och jag känner att jag behöver lägga mig ner och djupandas lite. 

Missförstå mig inte – jag tror att det är väldigt få hästar som börjar blöda under tävling som har fått en allvarlig skada. Om så är fallet handlar det om undantag. Det vanligaste är att hästen börjar blöda i munnen efter att ha bitit sig själv eller att den fått ett litet sår efter sporrarna. Inte bra grejer – men ingen häst dör eller får allvarliga men av det. 

Och inte heller verkade någon häst ha tagit skada av årets EM-terräng, med reservation för att Duke of Champions ströks inför andra besiktningen (han borde för övrigt ha plockats av terrängen efter att hans frambensskydd fladdrade runt under en större del av banan). 

Men det handlar inte om ifall hästarna plågas eller inte – gränsen måste dras hårdare än så för att ridsporten ska kunna bibehålla allmänhetens förtroende. Det spelar ingen roll att många ”vet” att det inte handlar om problem med hästvälfärden när blodiga hästar går i mål i banhoppning eller när terrängen är utformad så att till och med de bästa har svårt att få till en ”good picture”. 

Ja, det är fruktansvärt surt att behöva avbryta en tävling för en liten blodfläck vars ursprung inte har någon negativ påverkan på hästen. 

Och ja, det kanske kan bli så att terrängen inte alltid är så utslagsgivande om den inbjuder till en mer rytmisk, harmonisk ridning än vad den gjorde på EM i Blenheim. 

Blodsregeln behöver bli hårdare, inte mildare. 

Internationella mästerskap i fälttävlan måste visa upp en alldeles underbar bild av sporten. 

Vi har till exempel i övrigt sett, både vid VM 2022 och OS 2024, att det går alldeles utmärkt att göra utslagsgivande terrängbanor där harmoni, god rytm och rena språng är prioriterat. 

Skutan med allmänhetens hårda ögon på ridsporten går inte att vända. Det är bara för oss som verkar inom ridsporten att sätta nya segel och hoppas att det räcker med det för att sporten ska få vara kvar. 

Allt som kan klassas som bakåtsträvande kommer att vändas emot oss – och förmodligen med all rätt. 

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2025.