Årsdebuten avklarad

Quickie fick gå både lördag och söndag. Hans svaga sida är fortfarande dressyren, där han har ganska lite rutin, så jag vill helst ta ut honom ganska ofta och gärna två dagar i rad för att avdramatisera dressyren. Han blir lite nervös och laddad så målet med det här är att han ska klara av att gå programmen med avspändhet som huvudmål.

Gaston fick följa med på söndagen och premiera på banorna, så att vi börjar komma igång. Jag hade inte några större förväntningar på någon av dem när jag åkte, Gaston har inte varit på tävling sedan september och Quickie gick bara dressyren på Unghäst VM i mitten på oktober, så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig.

Första dagen med Quickie gick faktiskt riktigt bra, han blev lite rädd uppe vid domaren, och den spändheten höll i sig på den kortsidan under programmet. Jag tycker att han har gjort ett stort kliv framåt i utvecklingen ändå, för allt eftersom programmet flöt på så blev ridbarheten bättre och bättre, och bara det kändes som en seger. Jag kunde nöjd och belåten lasta in honom och åka hem med känslan av att vinterjobbet hade gjort nytta.

På söndagen var det Quickie som var först ut igen, denna gång i Msv B. Det var hans debut, och vi har inte jobbat med byten så länge, så jag hade planerat att bara göra det bästa jag kunde för att försöka få till dem inne på banan. Denna dagen var han extremt laddad när jag kom in, och det höll i sig i hela programmet. Trots att han var så laddad fick vi i vart fall till bägge högerbytena, och i vänsterbytena blev det tyvärr efter med bakbenen. Att tilläggas är även de två fina piaffpiruetterna som han gjorde istället för skrittpiruetter.  Synd att man inte får betalt för skolor av den högre graden 😉

Gaston tyckte jag skötte sig bra för att vara första starten, kikade litet på någon sak här och där, men inga direkta missar utöver ett tramp åt sidan i ena skrittpiruetten. Däremot blev jag lite besviken på att det skiljde såpass lite mellan Gastons poäng jämfört med Quickie. Okej, Quickie rör sig mycket bättre, men så laddad som han var, och med alla missar tyckte jag att en lösgjord och stadig häst med mer mediokra gångarter borde ge mer betalt i längden pga jämnheten i uppvisningen, men där var inte jag och domaren helt ense. Så är det, dressyr är en bedömningssport och domaren dömer det han/hon ser och tycker. Det är bara att acceptera.

Nu under veckan som gått har jag trimmat på lite hemma, bland annat har jag varit ute och travat på hårt underlag för att stärka senorna inför fälttävlanssäsongen och kommande galoppjobb. Jag har även varit iväg hos min hopptränare Maria Gretzer med hästarna. Hästarna kändes riktigt fina, och den dagens Guldstjärna i kanten fick Pix för en helt fantastisk träning och en enorm feeling när vi hoppade den avslutande banan.

Pixi ja. Det är ju något som har hänt den senaste tiden. Pixi är ny i stallet sedan den 25 januari. Pix heter egentligen Piccadilly Z men kallas för Pix eller Picci. Hon reds tidigare av Malin Petersen, som säkert flera av er känner till från OS i London i somras där hon red i det svenska laget med hästen Sofarsogood.

Hela svängen kring Pix gick väldigt fort, och en dryg vecka efter att jag varit nere o provridit henne stod hon i mitt stall. Att jag fastnade för hästen direkt behöver ju nästan inte skrivas ? 😉 Jag är oerhört glad och tacksam över att ha denna hästen i mina händer, och ser med en enorm spänning fram emot vad det kan bli av det här. Det är ett previlegie att få ha en så rutinerad häst med så bra lägstanivå i samtliga discipliner att rida på, och jag är tacksam för att Malin gick med på att sälja henne till mig. Nu ska ni inte tro att jag har snuvat Malin på hennes häst, utan den var till salu när jag kollade på den, och det ligger inga bad feelings mellan mig och Malin 🙂

Med Pix varvar jag vanlig ridning med mycket tömkörning, ungefär varannan dag. Detta gör jag för att hon har varit i träning hos Malin i 9 år, och det är viktigt att hon får tid på sig att vänja sig vid mig som ryttare, nya rutiner, nya sadlar och nya underlag.

Dessutom tycker jag att det är ett jättebra sätt att lära känna sin häst från backen, eftersom man kan se väldigt mycket av vad som händer när man gör si eller så, och då försöka överföra det på sin ridning när man sedan sitter på. Jag tycker det har gjort fantastiskt bra resultat, för eftersom jag inte känner henne så väl än, så kan jag med de kunskaper jag fått om tömkörning jobba på att lösgöra henne den vägen, och har på så sätt en mer lösgjord häst redan från början när jag sitter upp nästa dag. By the way, det är Pix på bilden längst upp, om ni är nyfikna på hur hon ser ut! 🙂

Igår var jag iväg mest hela dagen med hästarna. Det var hopptävling på schemat – även denna årets första. Gaston och Quickie gick en 1,25 hoppning, och jag sätter ett OK för resultaten.  Quickie var ganska stimmig och blev väldigt överladdad inne på banan. När han blir sån hoppar han gärna lite för långt i sprången, och det blir då lätt lite trångt i kombinationerna, och det var bland annat där som det trillade en bom.

Gaston var lite otippat ganska tittig inne på banan. Det var en ny känsla för mig, då han tillochmed galopperade runt på Aachens stora hoppbana i somras utan att direkt bry sig om det. Nåja, det var ju trots allt första starten för i år. Gaston petade också ett par bommar, men mest pga ofokus och att han blev lite stark. Jag märker att jag har lite att fila på där, men känner mig inte orolig.

Vi får diskutera igenom det med Maria i veckan och göra en plan inför nästa helg då det är dags för mer hoppning. Men först ska vi på Landslagsträning med mina fälttävlanskollegor på torsdag och fredag.

På Torsdag ska vi hem till Maria nere i Tygelsjö och trimma mycket markarbetesjobb och gymnastisera hästarna, och på fredag åker vi över till Hagahill – en ny toppenaläggning i Vellinge – där vi ska göra ett lite tävlingsinriktat upplägg med framhoppning och sedan hoppa en lite längre bana under Marias översyn och sedan analysera ritten och ta om eventuella linjer där det blivit något kladd.

Det kommer bli hur inspirerande som helst. Det är jättekul och lärorikt att få se de andra kollegorna hoppa också, att försöka se förtjänster/brister och att lyssna på vad Maria har att säga till dem, för att utveckla sitt eget öga, och för att försöka ta till sig och minnas vad hon ger för instruktioner ifall man hamnar i liknande situationer själv framöver.

OJ, jag glömde ju skriva att jag efter min hopptävling körde vidare till Elisabet Lundholm, fälttävlanslandslagets dressyrtränare, för att rida ett pass på Pix. Jag var i helsingborg och tävlade, och tyckte att eftersom Elisabet ju bara bor 25 min därifrån, så kunde man ju passa på att slå två flugor i en smäll. 🙂

Det var ett mycket lyckat drag, och Pix kändes hur fin som helst när vi avslutade passet. Jag kände att jag kommit flera trappsteg uppåt i min förmåga att lösgöra henne. Elisabet känner även Pix sedan tidigare, och har tränat henne och Malin mycket under de senaste åren, vilket också känns bra. Då vet hon hur Pix funkar, och kan ge mig väldigt konkreta tips.

Samtidigt är hon väldigt noga med att inte vi ska göra exakt så som hon jobbat med Malin och Pix, utan nu är det med mig på ryggen, och då måste man försöka forma hästen och träningen lite succesivt mot min ridning. Där är Elisabet riktigt grym på att läsa av, och kommunicera. Hon stämmer hela tiden av med min känsla, och vi diskuterar mycket så att jag ska känna att jag får ut max av min träning.
DET är vad jag kallar en BRA tränare!

Det var allt för denna gången, ha en trevlig helg!

Ciao!/ Hannes