Nu har jag och Zaphira anmält oss till MSV: B1 i Olofström, första helgen i mars. Jag håller på att ändra lite till ett tredelat bridongbett. Det känns inte som hon trivs på det tvådelade. Under gårdagens pass kändes hon ändå väldigt nöjd.

I WE tävlar jag på ett babypelham men det får jag ju inte använda i dressyr. Jag har också hittat en stång med gummi och korta skänklar så det börjar närma sig ett bett som Zaphira trivs på.

De är ju lite konservativa gällande bettfrågan i dressyren.

Om man inte förhåller sig till TR i dressyr kan man ju prova bett tills man blir gråhårig. Varje häst är också unik. Zaphira är en stor häst med mycket av allt, lite hävstång gör att jag kan sitta med stilla fin hand vilket jag tycker är viktigt. Tore som är en lite försiktig kille går istället på ett helt böjligt gummibett, annars blir han orolig. Treåringen Zaffran verkar så här långt inte gilla bett alls så vi kör på sidepull tills hon känner sig bekväm med annat, om hon känner sig bekväm. Jag vill absolut inte tvinga henne och hon är så känslig och fin redan i grimma och i WE får hon ju tävla bettlöst. Vi får väl se om dressyren kommer i kapp tillslut. 

Jag kommer aldrig glömma första gången jag tävlade på ett baucher-bett när det blev tillåtet. Fick visa domaren bilden i TR där de visade upp godkända bett. Hon muttrade irriterat “Snart får man tävla på vad som helst”. Kändes som en ganska märklig reaktion på ett bett som ligger mer stilla och är snällare mot hästens mun.  

Vilken utrustning man ska ha är alltid ett huvudbry, inte minst när det kommer till sadlar. 

I WE, precis som inom alla grenar, så är sadlar en djungel, lite värre faktiskt eftersom det finns en så stor variation att välja mellan. Jag som ändå är relativt ny inom WE har valt att  hålla fast vid mina sadlar i engelsk stil som det heter i tävlingsreglementet. De som red i landslaget VM satt alla i dressyrsadlar. Men tittar man exempelvis på Mafalda Galiza Mendes så sitter hon i en traditionell akademisk sadel när hon tävlar WE och en engelsk när hon tävlar dressyr. Förresten om ni inte följer henne på instagram redan så gör det nu! 

Tillbaka till ämnet, hur ska man veta vad för sadel som passar bäst? Jag har provat runt mycket och kommit fram till att jag ändå föredrar min Antares hoppsadel i teknik och speed. Jag kommer aldrig att kunna hoppa i en dressyrsadel och förstår mig inte på hur det är ens möjligt. Nu har min häst ett väldigt kraftigt språng och det gör inte saken enklare. 

I dressyrmomentet har jag äntligen hittat en äldre Equipe dressyrsadel som jag trivs med. Jag tänker att utrustningen alltid ska utvärderas och att det ständigt måste omprövas vad som är rätt för varje ekipage. Det återstår att se om det kanske blir någon form av akademisk sadel i framtiden. Vad använder ni för bett och sadlar samt varför har ni valt det? 

Här hemma kämpar jag och Zaphira vidare med halvpiruetterna, de är absolut inte perfekta men det kommer något steg då och då i rätt riktning. Rom byggdes ju inte på en natt. Vårt mål är att starta tre-moments-MSV A i höst och tills dess tror jag vi har koll på dem.   

För jämförelse så kämpar Tore (fem år) med 20 meters välavvägda volter i galopp, det finns klart femåringar som gör enkla byten och 10 meters volter vid den här tiden på året men jag gillar att skynda långsamt. De flesta av mina hästar har tävlat tills de blir 20 så ett år hit eller dit när de är små påverkar inte så mycket. Mitt mål är att ligga “ett år efter”, det vill säga att de går på Breeders Trophy-fyraårsnivå när de är fem.

På lördag ska Tore till Per och Helen Waaler, båda har ridit dressyr på grand prix nivå. Ska se om jag kan få Per till att rida lite också. Det är alltid spännande att se sina hästar under duktiga ryttare. Det gör en också ganska ödmjuk att se hur hästen genast blir något snäpp bättre under en rutinerad ryttare, vilket tydligt visar att det största behovet av utveckling sitter hos ryttaren och bra träning är en förutsättning för att nå sina mål.  

Avslutningsvis vill jag önska mina elever som tävlar P&WE i Karlskrona lycka till och påminna om att ni kan följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson!  

/Lisa

Jag tänkte inleda veckans blogginlägg med mitt första möte med Maria Sundin, hon är landslagets mentala coach på Svenska Ridsportförbundet och hon har samtal med alla i både landslaget och oss som är med i observationsgruppen. Det är ett riktigt privilegium att få tillgång till den här typen av stöttning. 

Maria inledde samtalet genom att förklara hur vägen går från tanke till resultat och använde sig av modellen nedanför. Hon gav också ett utmärkt exempel som jag redan lånat till mina träningar. Om en ryttare har en häst som brukar skygga för blomlådor, så när det ekipaget kommer till en tävling med blomlådor ser ryttaren blomlådorna och tänker att där kommer hästen skygga, ryttarens tro har påverkats på grund av tidigare händelser. Detta leder till att ryttaren får en dålig attityd till blomlådorna och reagerar eller spänner sig vid blomlådorna, en handling som hästen upplever som rädsla från ryttaren. Detta i sin tur gör att resultatet blir att hästen skyggar för blomlådorna. På så vis har en negativ tanke hos ryttaren lett till ett negativt resultat för ekipaget. 

Jag tror att de flesta av oss känner igen liknande händelser, och det räcker såklart inte att veta hur det fungerar, man måste också arbeta med sig själv och på så vis förhindra att tankarna ger negativa resultat och vända det till positiva resultat istället. Jag fick med mig lite avslappning – och fokuseringsövningar i läxa till nästa gång.  

Under samtalet hann vi också med en allmän genomgång om prestationspsykologi, som vi sedan använde för att fokusera på målbilder och hur dessa kan brytas ner till små delmål. Maria rekommenderar att man har ett stort mål för 5-10 år och att man sedan bryter ner det i flera små delmål som går att följa upp successivt och självklart vid behov revideras.   

Jag var peppad efter samtalet och hade storslagna planer inför veckan, sen kom snöstormen och inget blev riktigt som jag ville. Vi fick så mycket snö att vi inte kom hemifrån de första dagarna så istället för träning i ridhuset fick det bli uteritter i skogen för båda hästarna, det blir ju effektiv träning i snön åtminstone. Jag passade också på att rida barbacka och bettlöst så de fick vila lite från utrustningen när tillfället ändå gavs.  

 Imponerad var jag över alla som skottade fram sina transporter och var med på träning i söndags. De flesta vägar hade hunnit bli skrapade även för oss som bor i skogen. Denna gång fokuserade vi mycket på lösgörande övningar samt placering vid hindret. Exempelvis att man börjar nära den första stolpen i parallellslalom så man skapar så mycket plats man kan. Det är bara att räkna med att det blir trångt på slutet. Likaså i tre tunnor att man rider nära den första tunnan och fullföljer den första volten, detta gör att vinkeln blir bättre så det blir plats kvar till de nästkommande två volterna. Det är väldigt viktigt att planera hur man tänker rida redan på väg in i hindret för när man är i tre tunnor är det för sent för att komma på vilken väg man ska rida. 

Fler av mina elever ska göra sin första träningstävling om två veckor, vi har pratat mycket om förväntningar. Jag har vid ett tillfälle hört en före detta landslagsryttare i hoppning förklara att idag är det debut och då hoppas vi bara på överlevnad. Nu är det ju mindre risk att något allvarligt händer i WE än i hoppning men just när det kommer till första gången tycker jag man ska vara nöjd med att ha genomfört dagen. Att komma iväg, se hindren, träffa publik och andra hästar. Höra högtalare och musik, samt bära på en nervös ryttare. Då har man som häst varit duktigt som genomfört dagen. Resten kommer senare.

It works, if you work it. 

Maria Sundin uttryckte att hon ofta upplever att ryttare har för höga krav på varje enskilt pass, träning eller tävling. När man är på gymmet är man nöjd bara man gjort sina övningar. Varför kan man inte vara det i ridningen? Ingen har sitt livs bästa pass varje dag och det viktigaste är att man fortsätter och inte ger upp samt tittar långsiktigt på utvecklingen. Min första tävling med Zaphira trillade jag av efter första hindret. Idag skrattar jag bara lite när jag tänker på det, det var ju inga större problem att komma vidare efteråt. 

Avslutningsvis vill jag rekommendera, även om jag nog är sist på bollen i detta men ni måste lyssna på WE-podden, med Åsa Tinnerholm och Ulrika Pernler. Podden är underhållande och innehållsrik med bra titlar där man kan välja vad man behöver mer info om just nu, ni hittar alla avsnitt här. Perfekt när man mockar eller städar i köket så går tiden fortare och man har lärt sig något samtidigt. Glöm inte heller att ni kan följa mig på @WE_med_LisaGustavsson och lycka till med träningen i veckan!  

/Lisa

I skrivande stund är det storm ute, jag eldar i kaminen och har minst sagt liten lust att gå ut i stallet. Bestämde mig för att jag behövde skriva ett inlägg och dricka en kopp kaffe först. Trevligare väder hade vi som tur i helgen och som jag lovade förra veckan har jag tränat lite extra på slalom med mina hästar. Det var första gången sedan vintervilan.

Jag valde att endast ha tre stolpar med 10 meter mellan varje av olika anledningar för båda mina hästar. Tore som är nyss fyllda fem år, har vad jag anser som god balans för sin ålder. Vilket lätt leder till att man tränar hästar som har enkelt för sig för fort. Även om han bär sig fint så är inte senor och ligament färdiga förens de är sju år. Av den anledningen vill jag undvika för små vändningar speciellt i början innan de är riktigt igång för säsongen. Jag tycker också att det är bättre att få till två fina välavvägda böjar än att hasta igenom fem. 

För Zaphira så är ett av de främsta målen för säsongen att kunna göra byten på en hand. Det innebär att hon behöver kunna göra dem utan någon större stöttning av ryttaren. Med små steg övar vi således på att få byten som känns enkla att genomföra. Nu får vi för det mesta till byten i vart fjärde språng med 8 meter mellan stolparna, de känns dock lite forcerat och det femte bytet är snabbare än det första. Detta försöker jag lugna ner lite genom att ha något längre mellan stolparna, byta mer sällan och således bättre planerat och färre byten åt gången så hon inte hinner hetsa upp sig så mycket.  

Jag gör även väldigt många enkla byten för att stärka henne i kroppen. Den övningen som ändå varit mest effektivt för både mig och Zaphira när vi har kämpat med att få till “dressyrbyten” på kommando, har varit att ligga på fyrkantspåret i förvänd galopp och att jag som ryttare vågar vänta in det perfekta tillfället. Sen självklart massor med beröm när det blir rätt. Blir det fel är det bara att upprepa. Som ni vet är ju upprepning inlärningens sanna moder. 

Rätt ofta blir det inte som man tänkt sig varken på träning eller tävling och det mesta tar längre tid än vad vi som ryttare hade velat. Det händer att jag och många med mig hamnar i svackor där saker känns omöjliga. När det inte känns som det finns en chans i världen att lära sig.

Allting är lätt när man kan det.

Där var jag lite i tankarna under helgen, just med bytena på en hand, hur ska det någonsin gå? Vid de tillfällena försöker jag påminna mig om  när jag har haft exakt samma känsla tidigare. Exempelvis när jag bytte från hoppning till dressyr och skulle lära mig förvänd galopp.

Det kändes fullständigt omöjligt.

Eller när jag var tolv år och hade brutit armen för andra gången på min b- ponny, enda stället jag vågade galoppera på var i en specifik uppförsbacke jämte ridbanan. Då kändes det också fullständigt omöjligt. Och ändå gick det. Så vad är det som säger att det inte ska gå denna gång. 

En sak jag lärt mig är vikten av att ha rätt stöttning från marken, det behövs någon som redan gått igenom problemet och kommit ut på andra sidan för att mildra frustrationen och få en att prova en gång till, tills det går. Vill passa på att tacka alla som hjälpt mig på vägen. Ingen nämnd ingen glömd men många är de som stöttat, haft förståelse och förklarat om och om igen. 

Vill också nämna att för mig har det varit en bra sporre att öva extra på något hinder under veckan så vi fortsätter med bron denna vecka. Har man ingen bro så går det alldeles utmärkt öva på att gå över en matta, eller en hållbar skiva. Jag har sett flera kreativa exempel på broar. I slutet av dagen handlar ju bron främst om att hästen ska följa med var man än går med den, oavsett om det låter märkligt under hovarna eller känns smalt. Detta kan man öva på många olika sätt. Totalt finns det 18 hinder i TR så fortsätter vi så här i 15 veckor till så har vi gått igenom alla. Sen är det bara att åka på tävling! 

Nu när inlägget är klart lyser solen här i Skrubbeboda och jag kan konstatera att det lönade sig att prokrastinera idag. Lycka till med träningen och glöm inte att ni kan följa mig på @WE_med_LisaGustavsson 

/Lisa

Här hemma rullar det på mellan frusna slangar och en träning som fortfarande är ganska lågintensiv. Mycket skritt i skogen, jag brukar ta båda hästarna på tur, de uppskattar att gå ut ihop och en slipper ha tyngd på ryggen. När det kommer till att rida med handhäst brukar jag sitta på den som är högst i rang, den andra brukar akta sig naturligt och följa ledarhästen.  

Zaphira har varit superfin efter vinterpausen och det känns som om bytena är mycket säkrare. Vi lyckas till och med få till halvpiruetterna i galopp. Mycket har fallit på plats under hösten. Tyvärr blev min första dressyrträning på året inställd, håller tummarna för att det ska bli av vecka 6 istället när det är igångsättningskurs med träningstävling.

Äntligen dags att prova på MSV:A programmet. Får jag till det och hon känns färdig för uppgiften blir årets första tävling i Ölmstad vecka 15 med debut i MSV A. Vi hinner ju med en P& WE i Mörrum också innan, där jag kan prova teknikdelen. Att debutera tycker jag alltid är svårt och jag får hantera mycket nerver för att hålla mig lugn, som tur är hetsar inte Zaphira upp sig så mycket. 

Mina tävlingsnerver är något jag kommer lyfta på min första landslagsaktivitet nästa onsdag då jag ska ha samtal med Maria Sundin som är mental coach för landslaget.

Väldigt spännande och jag har helt klart utrymme för utveckling. Jag arbetar mycket med mig själv, prestationen hos ryttare sitter mycket i rätt mental inställning. En fantastisk del i ridsport överlag är ju att man kan hålla på länge, mycket längre än i de flesta andra sporterna. Att arbeta med sin mentala förmåga och framförallt att inte ge upp när det inte går som man vill, är ju klart svårare när man kan tävla i 30 år istället för 10 år som i många andra sporter.

Att man håller psykiskt är ju lika viktigt som att kroppen håller fysiskt. Därför har jag insett att jag ibland behöver bromsa mig själv, ta det lugnt någon helg för att kunna fokusera framåt. Att hitta en balans mellan stresspåslag och återhämtning är viktigt för mig.

Hur förbereder ni er inför tävling för att kunna prestera på bästa sätt?  

I söndags höll jag första träningen för året i Silverhallen, alla ryttare och hästar var i sånt fint trim. Att många är på gång och vill komma ut i vår känns så roligt. Som vanligt stod det en hel del linjer uppe, fokus denna gång låg specifikt på hinder som accelererar hästen, exempelvis hopphinder för att sedan lugnt och fint kunna göra halt för att gå igenom grinden på ett fint sätt.

För att träna sin häst väl i WE är ett av de viktigaste momenten att hästen kan variera mellan avspänd och anspänd. Att hästen kan ge allt i ett hinder och vara superengagerad för att sedan vara lugn som en filbunke och vänta på att ryttaren ska hinna ringa i klockan i nästa.

Extra roligt denna vecka har också varit när andra delat med sig av sin övningar med fållan! Det gjorde såklart vi med och nedan ser ni min duktiga elev Irma ta sig an fållan på sin fina ponny. 

Allt blir roligare när man gör det tillsammans. Denna vecka tänker jag därför att vi övar lite extra på slalom. Var inte rädd för att ha längre mellan pinnarna än vad TR säger, man kan börja med bara tre pinnar längs med långsidan och sätta dem så glest det går. Det är bättre att hästarna klarar de tre pinnarna korrekt än att de ramlar igenom fem med kortare avstånd.

Sen ska man alltid minnas att om det inte går i galopp, kan man göra det i trav och går det inte i trav kan man göra det i skritt. Målet är att hästen får en trevlig upplevelse och små steg är bättre än inga. Dela gärna med er av träningen och tagga @we_med_lisagustavsson   

Jag har fått många frågor denna vecka om mått på hinder, därför vill jag nämna att i TR X hinderbilaga står allt väldigt utförligt om man funderar över något eller känner sig osäker på hur man gör i en viss klass. Den hittar ni här.

/Lisa

Här hemma är det mest lera och regn just nu, allt annat än inspirerande. Flera av mina elever rider online-cuper för att hålla motivationen uppe. Har man tillgång till hinder och någon som filmar är detta ett utmärkt sätt att hålla uppe tävlingsandan och målfokus även när det inte finns några tävlingar.

Det är också ett bra sätt att börja tävla om man fortfarande inte känner sig redo för att åka iväg på tävling. Kritiken de har fått och tipsen har varit bra och utvecklande.  

På klubben, Mörrums Ryttarförening, som jag tävlar för, har vi äntligen kommit igång med planering inför vårens PAY & WE på klubben. Det är ju ingen hemlighet att på träningstävlingar kommer både hästar och ryttare som aldrig tävlat. Att göra det till en trevlig upplevelse för alla inblandade, där tryggheten för hästen är en viktig faktor för att kunna fortsätta tävla och utvecklas, är viktigt.

Vi har därför bestämt oss för att ha bangång till eller med häst. Vi planerar att i 15 minuter får ekipagen i LD och LC besöka tävlingsbanan till häst eller leda runt sin häst. Vilket som känns bäst för ekipaget. Detta för att skapa en god förutsättning för dem att sedan kunna ta sig an banan på ett avspänt och trevligt sätt. De kommer även att få lov att prova gå över bron.

Det är många som inte har möjlighet att träna på bron så ofta och att då få känna på den innan bedömning tror jag kan vara mycket gynnande för att få en avslappnad och positiv upplevelse för hästen. De flesta problemen som uppstår, exempelvis att hästen blir rädd för bron eller klockan, går såklart att träna bort men det är lättare när det blir rätt från början.  

För att spinna vidare på temat träningstävling och förberedelser kommer jag att ha en kurs hemma under mars, med fyra träningstillfällen. “Våga-tävla-WE”. Målet kommer att vara att starta P& WE den 25:e mars. Första tillfället bestämmer vi gemensamt vilken klass som ska ridas. Under tre tillfällen går vi igenom alla hinder och hur de rids i den specifika klassen. Sista tillfället ligger efter att banskisserna kommit ut och då kan man öva på specifika linjer eller om något hinder känns svårt.

På detta vis hoppas jag att flera ska våga komma ut och tävla. Jag finns också med som stöttning under tävlingsdagen. Mycket nytt för i år och utvärdering kommer!  

Till helgen håller jag i min första träning för året, med flera deltagare än jag vågat hoppas på, så det ger ny energi och jag planerar för fullt. Jag har mycket linjer med på mina träningar främst för att man gärna lurar sig själv litegrann när man rider hindren ett och ett. Det är något helt annat att rygga i korridor efter att hästen har hetsat upp sig lite i parallellslalom än att rida klockan för sig själv.

Den också för att hur man rider mellan hindren är minst lika viktigt som själva hindret. Denna vecka kommer det att ligga fokus på mjukgörande och övergångar. Att ha ett övergripande tema för varje vecka tycker jag hjälper inspirationen. De flesta övningar i WE kan vara mjukgörande och kräver övergångar beroende lite på hur man rider hindren.

Det går ju inte alltid att öva på hindren som de tävlas, till exempel så blir Zaphira lätt slängig och lite stressad i bytena i parallellslalom. Detta försöker jag avhjälpa både genom enkla byten och att rida varannan båge i skritt. Övergångar, övergångar, övergångar, sen självklart behålla lugnet själv vilket kan låta enkelt men är i själva verket ganska svårt.  

Ett bra exempel på detta är att de flesta hästarna som tränar för mig står alldeles utmärkt stilla och lugnt vid genomgångar men flera har svårt att stå stilla i halten vid hindret. Min upplevelse av detta är att det enbart beror på det mentala tillståndet hos ryttaren. Vid genomgången är ryttaren precis som hästen här och nu, de står stilla och lyssnar. Vid hindret är ryttaren mentalt på väg till nästa hinder, detta tolkar hästen som att de inte ska stå stilla utan fortsätta. Det brukar ju sägas att 90% av ridningen sitter i mental kapacitet och endast  10% beror på fysiska förutsättningar och det kan jag helt klart skriva under på. 

Jag har ett förslag att vi denna vecka tillsammans övar på fållan med något extra läskigt i mitten, har hört att det kan stå höns i den på internationella tävlingar. Känner man som jag, att levande djur kanske är överkurs, så har jag sett allt från julgranar till leksaksbilar i mitten. Bara fantasin sätter gränser. Hamnar träningen på sociala medier får ni gärna tagga mig @WE_med_LisaGustavsson 

/Lisa

Nu i början av året längtar jag framåt, snart är det dags för träningarna att dra igång igen. Den 22:a håller jag i första träningarna för året i silverhallen och den 24:e rider jag min första dressyrträning för i år. Den 12:e februari är det sen dags för årets första P&R.

Tanken är att jag och Zaphira ska prova på att rida kürprogrammet för första gången. Jag filar fortfarande lite på vägarna och försöker titta mycket på hur andra med hästar som påminner om Zaphira har valt att göra. Exempelvis så byter hon mycket bättre när man vänder rakt över banan istället för linjer som ligger halvt igenom. Är ju lyx att kunna placera bytena där istället. 

Jag tycker överlag att det är svårare med exempelvis byten i dressyr jämfört med i tekniken, där man får stöd av hindret som likt en extra halvhalt påminner hästen om att det händer något nu. Mina hästar är ju hoppade mycket och jag upplever att de läser av teknikhinder på samma sätt som hopphinder. De känner igen sig och vet vad de ska göra. Detta samspelet kan vara ett stort stöd när man ska öva in exempelvis byten. Hästen kan förutse vad som händer och på så vis förbereda sig vilket leder till ett bättre byte.  

Att mina hästar i grunden är hopphästar har både fördelar och nackdelar, jag har till exempel vid ett tillfälle fått  “hoppbyte” skrivet på alla byten genom hela dressyrprogrammet. Att byta på kommando och inte när det känns bra är något vi fortfarande har lite problem med men det blir bättre varje dag. En stor fördel tycker jag är att hästarna inte är rädda för att ta egna initiativ när det behövs, att de tänker hinder och letar efter problem att lösa. 

På Svenska Ridsportförbundets hemsida står det att en bra WE-häst bör ha ett gott temperament och vara lyhörd. Här tror jag att man hamnar i en “vad kom först, hönan eller ägget”-situation.

Jag hävdar bestämt att i princip alla hästar kan passa för WE och att de får ett gott temperament och blir lyhörda av att träna WE. Hästar är till sin natur flyktdjur och de kommer att fly om de inte får träning och trygghet i alla situationer av sin ryttare. Det är också därför WE är ett bra komplement till andra grenar eller bra för att få en fritidshäst som är tillfreds med sitt liv och sin ryttare.

Att tävla behöver absolut inte vara ett slutmål, det går utmärkt att träna och öva bara för att utveckla sin relation till hästen. För mig är tävlingarna en del av utbildningen och ett sätt att följa upp satta mål, med det sagt är det långt ifrån det viktigaste och jag gör vad jag kan för att mina hästar ska ha så bra liv de kan. Stora hagar, kompisar och mycket utevistelse samt att största delen av deras träning försöker göras utanför ridbanan. Drömmen är en anlagd slinga i skogen med WE-hinder utplacerade längs med vägen, vi får se om jag lyckas genomföra det någon gång. 

Film från i somras när jag hade satt upp lite hinder i hagen, de andra hästarna  agerade miljöträning:

Att träna teknikhinder till vardags och inte bara när man kommer iväg på träning har för mig varit väldigt viktigt för att det ska bli enkelt och avslappnat, man vill ju inte ha oro för att hästen inte är tillräckligt van och förberedd när det är dags för tävling. Jag brukar alltid ha ett eller två hinder uppställda på ridbanan så träningen blir enkel och lättillgänglig.

Att göra det man kan med det man har idag är ett bra sätt att tänka på och det mesta i WE går att fixa till med lite kreativitet och lite jobb. Därför vill jag  tipsa om hur man gör en enkel “tjur” eller  ringhållaren och hur man tillverkar en ring, även för oss med tummen mitt i handen.

Jag tog helt enkelt en byggbock från ett byggvaruhus, de kostar strax under hundralappen, sen behövs en låsmagnet. Sen skruvar man fast magnetlåset på toppen av byggbocken och vips så har man en ringhållare. Till ringen använde jag sedan hålband, de ligger ihoprullade i förpackningen och är således redan ringformade. Kapade hålbandet i lämplig storlek, tejpade lite så ändarna håller ihop så det blir en ring.

När du ändå är på bygghandeln så passa på och köp en rundstav i lämplig längd, min är 3 meter. Till tunnor använder jag två gamla urstädade oljefat. Nu är hela lanslinjen fixad för ett par hundra kronor. Är du som mig och född utan bollkänsla så ökar möjligheten till att träna lite varje gång man rider avsevärt chanserna för att lyckas ta ringen i nästa speedtest.  

/Lisa Gustavsson

Hej och välkomna till Ridsports WE-blogg. Jag som skriver heter Lisa Gustavsson. Tidigare har jag tävlat hoppning upp till 140 och MSV dressyr. Nu satsar jag sedan ett par år tillbaka helt på Working Equitation, där jag tävlar medelsvår och kämpar vidare mot svår klass.

Under 2022 har jag tävlat Riksmästerskapet i Linköping och vunnit Distriktsmästerskapet i Blekinge för seniorer. År 2023 kommer jag att ingå i landslagets observationstrupp, jag ser mycket fram emot att få delta på landslagsaktiviteter under året. Något jag kommer dela med mig av här. 

Utöver eget tävlande håller jag också lektioner ett par gånger i veckan, det är egentligen här som jag upplever att WE kommer till allra störst nytta. Att motivera barn att träna dressyr har jag alltid upplevt som svårt. Till stor del på grund av dressyr kan upplevas som väldigt abstrakt.

Working Equitation å andra sidan är väldigt konkret. Halten måste vara jämte bordet annars når man inte kannan.  Även de unga hästarna har stor nytta av WE-träning både på grund av lugnet de får och att hinderna styrker hjälperna och skapar på så sätt enklare förutsättningar för hästarna att förstå vad som händer.

Detta är något jag upplever att hästarna uppskattar. Det blir mer problemlösning och man jobbar med sin häst istället för att bestämma över den. Även i mitt jobb använder jag mig av fördelarna med WE. Jag arbetar med hästunderstödda insatser inom psykiatrin och de som kommit lite längre får prova på WE och ta del av fördelarna med att träna WE för både själ och kropp. 

Här kommer ni att få följa med mig i vardagen med mina tre hästar och dela med mig av träningar och tävlingar. Alla mina hästar är svenska halvblod och egna uppfödningar. Zaphira är 13 år och tävlar MSV i Working equitation på över 70 procent. I år och målet är att starta svår klass inom det närmsta året, även om det där med att göra byten i serier på en hand inte är det lättaste vi har tagit oss för. Zaphira har även tävlat 130 hoppning och MSV dressyr. 

Sen har jag syskonen Zafferanta BG och  Zalvatore BG. Tore som han kallas till vardags är fem år gammal, fick hoppdiplom och dressyr klass I på treårstestet. Han har startat LC på träningstävling med resultat på 68 procent. I år hoppas jag att han ska kunna komma ut på lite fler “riktiga”  WE tävlingar. Lillasyster Zafferanta är tre år och under inridning. Det närmsta målet för henne är just nu treårstestet i maj. 

Utöver det kommer jag också att försöka berätta lite mer allmänt om WE, sprida grenen och få fler intresserade. Alla kan ha nytta av Working Equitation! Målet är att öppna upp för fler i sporten. En fantastisk del i WE är att det bygger mer på samspel och relation än att ha en häst med enorma gångarter som är super flashig.

WE är heller inte indelad i kategorier och så länge ekipaget ser proportionerligt ut går det utmärkt för vuxna att rida en ponny, perfekt när man inte vill byta ut sin fina häst på grund av ryttarens ålder.  I Sveriges landslag har jag självklart sett både PRE och Lustiano men också SWB och kallblodstravare. Alla hästar får ut något av att träna WE, vem vill inte utveckla sitt samspel och klara saker tillsammans som ekipage? 

För er som är nya på WE så är det likt fälttävlan där det finns tre olika delmoment. Dressyr, vilket är precis som det låter, ett dressyrprogram innanför staket. Efter det är det dags för teknikmomentet. Här rider man en sammansatt bana av olika hinder, exempelvis rida över bro, fånga ringen på tjuren eller öppna grind Detta bedöms som dressyren med 1- 10 poäng. Som sista moment är det dags för speeden. Där rider man en teknikbana på tid. Precis som en omhoppning, också i WE får man vara noggran med att inte riva några hinder då det ger tilläggssekunder.  

(Film från tekniken på Distriktsmästerskapet, MSV B, 72 procent)  

Sist men inte minst vill jag tipsa om att det går att se hela VM i Frankrike från i somras på Youtube. Bara sök på World championship Working equitation så finns alla tre moment med alla deltagare. Perfekt nu i mörkret och leran när motivationen tryter. Ännu bättre är ju att de svenska tjejerna gjorde strålande insatser och allra bäst var Ida-Marie Johansson och hennes fantastiska Hoxi som slutade på 6:e plats totalt.

Vidare så svarar jag gärna på frågor eller lyfter teman som kan vara intressanta och sen hoppas jag att ni vill fortsätta att följa mig och självklart prova på Sveriges roligaste ridsportgren Working Equitation! För mer frekventa uppdateringar och bilder går det att följa mig på instagram @WE_med_lisagustavsson  

/Lisa Gustavsson