Badmintons banbyggare får kritik

Redan före första start i årets upplaga av den anrika tävlingen gick snacket om att terrängbanan inte bjöd på en tillräckligt stor utmaning. Rutinerade Mark Todd beskrev banan som ” en trestjärnig med några fyrstjärniga inslag” före starten. 

Och när 59 hästar senare klarat banan utan hinderfel, varav 25 inom tiden, ifrågasatte Oliver Townend om “världens största tävling verkligen tänjde på gränserna tillräckligt för att behålla sitt rykte”. Istället sägs det nu att brittiska Burghley och franska Pau är större utmaningar.

OS-silvermedaljören Tina Cook föreslog i sin krönika i Horse&Hound efter tävlingen, att FEI kanske borde införa ett rotationsprogram bland banbyggarna på de största tävlingarna.
”Badminton har tappat sin förmåga att skrämma ryttarna. Jag minns när hindren över Vicarage Ditch brukade skrämma halvt ihjäl oss. Man hade inget annat val än att hitta linjen tidigt, blunda och sparka som bara den.”

Hugh Thomas är inte bara banbyggare i Badminton utan även tävlingsdirektör, sedan 1989. Han har dock inga planer på att ge uppgiften som bandesigner till någon annan, trots kritiken från flera rutinerade ryttare.
– Sporten har ändrats till det bättre. Folk vill inte längre se omkullridningar. De som pratar om vi borde bygga fler skrämmande hinder för ryttarna har inte förstått att det är den typen av hinder som ger ryttarfel och leder till att hästarna skadas, säger Thomas till Horse&Hound.

Sexfaldiga Badminton-vinnaren Lucinda Green, som även hon anser att Burghley nu tagit över som världens svåraste fyrstjärniga tävling, menar att det borde vara möjligt att göra ryttarna sömnlösa utan att bygga hinder som inte är säkra för hästarna.
– Vi vill inte se skador, men vi vill inte heller ha terrängprov som inte har någon inverkan på slutresultatet. Det här är hästtävlingarnas Wimbledon och vi vill behålla det så. Badminton har blivit som vilken annan fyrstjärnig tävling som helst, säger Green.

Källa: Horse&Hound