Björn Svensson: ”Är tystnadskulturen ersatt med skrik-på-allt?”

Jag säger inte att de har fel, jag säger bara att vi också måste visa upp det som är bra. 

När det kommer till det extrema våld mot hästar vi sett förekommit i träningsverksamheter i både Danmark, Sverige och USA känner jag och flera med mig inget behov av att utropa ett ställningstagande. It goes without saying.

Men ska världen förstå att detta inte är ett genomgående beteende kanske det är dags att ta plats på scenen och visa upp hur vi andra gör.

En tystnadskultur kanske är bruten, men är den ersatt med en skrik-på-allt-kultur?

Kommentarsfälten fylls med skarp kritik, ibland riktad mot specifika ryttare i både hoppning och dressyr men oftast mot dressyr i allmänhet.

Att kalla dessa kritiker för okunniga aktivister som inget förstår, är den lätta och mina ögon lata väg som många väljer. Jag tror nämligen att man behöver anstränga sig mer än så nu om vi ska behålla vår ”social license to operate”. 

Kritikerna är allt annat än lata. De skärmdumpar, filmar, fotar, kommenterar och dokumenterar.

Ibland dålig hantering och ridning, ibland olyckliga ögonblick.

Allt som de visar upp har hänt, men det är ju inte allt som hänt.

Det var så tydligt hur väl de känner sina hästar och det förtroende som hästarna känner för sin ryttare

Detta måste blandas upp med det som till största delen sker i våra stallar och på tävlingsbanorna. Samspel och kärlek till hästen.

För varje bild på hård nosgrimma finns det möjlighet att möta med x antal bilder på nosgrimmor som det nyss ridits med, som sitter orörd kvar och hästarna både tuggar och sväljer den näve godis de fick av skötaren på vägen ut.

I Göteborg på fredagen såg jag Maria von Essen och Carl Hedin lotsa sina hästar runt Grand Prix. Varsin ände på resultatlistan men båda borde lyftas fram för att de visar vad ridning handlar om. Det var så tydligt hur väl de känner sina hästar och det förtroende som hästarna känner för sin ryttare trots den speciella miljö de befann sig i.

Detta har gått ganska obemärkt förbi. Jämför med hur många bilder, klipp och diskussioner som tidigare översvämmat sociala medier med kort hals och blåtunga. 

Missförstå mig gärna om din dopamintörst är större än din läsförståelse, men jag menar inte att någon ska tystas. Jag vill bara att det positiva också hörs.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2024.