GästkrönikanEtt höstruskigt Flyinge gav försämrade förhållanden för årets Breeders, menar Björn Svensson i den här gästkrönikan. Att tävla i Jönköping var betydligt mer behagligt!
Björn Svensson: ”Varför ska jag nu åka till Breeders?”

Jag har försvarat Breeders på Flyinge i alla år.
Det känns alltid lite speciellt att rida i stora ridhuset där man i sin ungdoms dag ar satt på läktaren för att se Peter och Kyra hålla clinic eller visa hingstar.
När glashallen förra året användes som framridning och framhoppning höll tävlingen toppklass.
Uppstallningen i täckta banan var minst lika bra som många permanenta uppstallningar. Mitt enda klagomål var att restaurangen stängde innan man hunnit få in sista hästen i boxen.
Det här året när hoppningen fått förpassa sitt tävlande till framhoppningen och framhoppningen bedrevs under bar himmel, red jag ärevarv stelfrusen med dyngsur kavaj.
Jag gillar idén att ha ett gemensamt championat. Det blir en bra mötesplats för uppfödare och ryttare från båda håll som då kan få chans att inspireras av varandra. Men kanske ska man då ta bort prospects och andra klasser och ha ett renodlat championat där alla rider under samma tak?
Just tak är ju som sagt en viktig detalj i ett höstigt Skåne.
Att påverka restaurangens öppettider kanske är utanför arrangörens kontroll. Men då kanske man måste ha ett alternativ, så att folk kan mötas på kvällen. Särskilt om man, som SWB nu säger, vill göra det till en folkfest.
Jag har just kommit hem från Jönköping Horse Show.
Kostnaden att delta i dessa två tävlingar är snarlik, känslan att genomföra och besöka dem är milsvid.
Jönköping Horse Show är en tävling som kombinerar bra förutsättningar för sport med bra förutsättningar för möten med hästägare och kollegor.
Från framhoppning i regn – till att kunna erbjuda hästägare och uppfödare att sitta varmt, ta ett glas bubbel och några bitar sushi samtidigt som de följer uppvärmning och framhoppning av sin häst.
Som jag inledningsvis skrev så har jag alltid försvarat Breeders och Flyinge. Men jag kanske efter detta år får erkänna mig besegrad?
Kan någon förklara för mig och motivera varför jag ska fortsätta köra mina hästar halvvägs till Tyskland för att möta höstrusket?
Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2025.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på