Hösten är verkligen här nu nere i Skåne, kraftiga vindar och regn sidledes tillhör snart den dagliga vardagen och jag kan säga att dessa dagarna är det inte speciellt tilltalande att vara hästägare.
Mina unghästar går fortfarande dagtid ute i de stora sommarhagarna och betar ner det sista och det är väldigt underhållande att se dem fara runt och agera gräsklippare.
Jag har under veckan fått en del mejl från läsare där det var oklart hur min ställning till lösdrift var och jag kan säga att jag är verkligen för lösdrift! Jag anser att både avelsston och unghästar trivs bäst att få valmöjligheten att välja själv. Om de vill vara inne så går de in och vill de vara ute så går de ut. Dessutom anser jag det mest ekonomiskt och även praktiskt för oss tvåbenta. Dock måste jag poängtera att jag anser att själva fölningen är bättre på box, på grund av att det är enklare att övervaka när sto och föl är för dem själva. Det är i alla fall mina personliga erfarenheter.
För de som läst förra veckans inlägg, så vet ni att jag ska rensa lite bland hästarna här på gården och några av dem som snart ska säljas är ston. Ston som egentligen var tänkta till att behållas, men nu är de lite för många helt enkelt, så tänkte dela med mig av vad jag tänker gällande avelsston.
Oavsett vilken typ av avel man än bedriver så önskar man avelsframsteg, man vill helt enkelt förbättra och förädla egenskaper/utseende/karaktär… – oavsett om det är gångarter, hoppförmåga, uthållighet, specifikt temperament etc. som man väljer att fokusera på. Detta skiljer sig inte från inriktning till inriktning – alla önskar avelsframsteg oavsett vad man har för mål eller vilken gren man än väljer satsar på.
Här tror jag att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv och försöka ha ”slutprodukten” i huvudet. ”Är avkomman bättre än stoet?” Svarar man ja på den frågan så har man gjort ett bra jobb. Dock är det också viktigt att fråga sig: ”Är avkomman så pass mycket närmare mitt avelsmål, så att det är ekonomiskt försvarbart att sälja modern och vänta i alla fall fyra år innan avkomman får ett föl?” Svarar man nej på den frågan, ja, då var avelsframsteget kanske inte tillräckligt stort. Nu låter det kanske lite kallt med ordet ekonomiskt försvarbart, men om man vill få sin avel att gå runt och kanske även tjäna en liten slant, så måste man även tänka på den ekonomiska aspekten.
För faktum är att det är de bästa stona som ska behållas i aveln, hur ska man annars komma i mål om man gång efter annan startar vid ruta ett?
Hög kvalité på stona går lite hand i hand med den ekonomiska aspekten – har du hög kvalité på din avel så är din avel också mer attraktiv och därefter mer ekonomiskt gynnsamt.
Jag tänker liknande när jag ska köpa in sto för avel; ”Hur nära är detta sto till mitt avelsmål?”, ”Hur står detta sto, rent ekonomiskt, gentemot marknaden? – finns det en marknad för denna typ av häst och skulle en avkomma kunna säljas utan större förlust?”. Det är så klart väldigt svåra frågor, men viktiga. Även om man älskar sin häst, så måste man dessvärre ibland tänka på detta. Annars blir det lätt att man står där med massa hästar som man inte får sålda och det är inte kul.
Jag gjorde själv misstaget med min första uppfödning. Jag tog ett föl undan min tävlingshäst, för jag tyckte stoet var så fin! Jag valde att ta ett föl på grund av att jag trodde det skulle vara billigare och för att jag ville ha en unghäst som var som mitt sto men med lite bättre skritt och exteriör. Den avkomman skulle bli min nästa tävlingshäst var planen. Så jag valde en hingst med bra skritt och god exteriör. Ut kom en häst som inte var i närheten av mitt sto, bra skritt och exteriör hade han, men alla egenskaper som jag ville att han skulle få från stoet saknade han och ekonomiskt var det allt annat än billigare.
Men en dag stod jag där med dålig rygg och nacke efter en trafikolycka. Min ridkarriär var över och vad skulle jag med en valack till? Så jag lade ner en förmögenhet på utbildning och ridning, för att jag inte skulle gå dunderback. För ingen vill köpa en dressyrhäst som bara står där och skrotar. Jag fann till slut en vettig köpare, men dessvärre fann vi röntgenfynd vid besiktningen, trots han var friröntgad tre år tidigare. Det var inget större fynd, men tillräckligt för att säljaren drog sig ur och prislappen sjönk avsevärt.
Jag gjorde alla misstag som gick att göra. Men jag lärde mig massor! Denna fina valack fann senare en fantastisk familj och han har det hur bra som helst! Han tillsammans med sin nya ägare är ute och tränar och tävlar, det är verkligen härligt att se!
Så även om man vill ta ett föl för eget bruk så ska man tänka ett steg längre. Vad händer om dagen kommer där man måste sälja? Även om den ursprungliga planen var så, så måste man ändå tänka ”vad om” och ibland är det bättre att köpa ett föl eller unghäst istället för att ta ett föl på sitt sto. Köper man ett föl så har man förhoppningsvis en uppfödare i ryggen som kan guida dig och undvika vissa fallgropar. De har förhoppningsvis ett lika stort intresse att hästen hamnar hos ett bra hem som du och kan kanske hjälpa till med lite kontaktnät som man annars kanske inte har.
Jag läser lite då och då på sociala medier där personer önskar få fram en storhäst undan sitt ponnysto. Mitt bästa råd är att antingen köpa ett färdigt föl alternativ unghäst som kommer bli en storhäst eller helt enkelt välja en ponnyhingst och satsa på att få fram ett ponnyföl. Risken för komplikationer vid fölning är betydligt högre när hingsten är 175 cm och stoet 135 cm och dessutom är risken överhängande att du står där med en avkomma på 155 cm som är kanske för liten för ditt önskemål.
Men är det verkligen en fantastisk resa att gå igenom från hingstval tills hästen är i ridbar ålder. Kan varmt rekommendera det! Så har du ett fantastiskt sto som verkligen har något att bidra med inom avel och du både vill, har ekonomin och förstår att det är hårt arbete med att ta fram ditt egna föl – då starkt rekommenderar jag att gå ut och söka kunskap. Kolla på hingstvisningar, prata med uppfödare (kanske uppfödaren till ditt sto), prata med avelsföreningen, gå kurser som erbjuds etc. Det finns massor med kunskap där ute och man blir aldrig fullärd. Att ge sig ut i avelsdjungeln är både spännande, roligt och lite läskigt, men när man står där och tittar på den magiska individen som uppfyller så många av ens drömmar – ja, då är allt det hårda arbetet värt det!
Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.
Följ Ridsport på