Då var julen, mellandagarna och nyår avklarat för denna gången. Denna tiden spenderades i år hemma i Skåne med familj och vänner. Vanligtvis firar vi alltid jul med mammas släkt i Sundsvall, men i år fick vi prova på hur det är att fira jul med grön mark, grå himmel och inte minst blåsten. Och det gick fint det med även fast det är något extra med snö på backen.
December månad har inneburit en lugnare period häst- och ridmässigt. Alla hästarna har fått antingen vila helt ett tag eller gå lite på halvfart, väldigt skönt och välbehövligt för hästarna tror jag. De flesta hästarna håller på att komma tillbaka till tävlingsform medan andra redan är där.
Det är som ni hör väldigt olika för de 8 hästarna jag har just nu, jag och mina hästägare försöker ihop komma fram till bästa möjliga plan med varenda häst och träningen och upplägget blir därmed väldigt individanpassat. Allt för att nå utveckling och framgång på bästa vis hos varje enskild häst.
I och med att det varit en lugnare period för mig och hästarna har jag ägnat väldigt mycket tid till att kolla filmer i mobilen och på diverse utsändningssidor där man kan se rundor från tävlingar under året. Japp, som nörden jag är. Allt för att ”rannsaka” mig själv och vad jag behöver göra bättre i allmänhet, men jag kollar också på varje häst, vad som behöver utvecklas och ändras på för det bättre. Ibland ser det faktiskt helt okej ut men det finns ju alltid rum för förbättring 😉
För att just nå denna utveckling och förbättring av både mig själv och hästarna har jag därför den senaste tiden tagit hjälp av Jens Fredricson. Och känslan är just nu fantastisk. Hästarna känns otroligt fina, jag själv känner mig mer säker på min sak och mer införstådd med vad jag måste göra och inte göra. Motivationen är på topp, vilket är en otroligt häftig känsla faktiskt.
Träning med Higuain (12 år, valack e Zambesi-Carthago, ägare Erik Behrens):
Träning med Selma (7 år, sto e Bellheim-Chairman La Silla, ägare Iwona Majewska):
Vad behöver förbättras och vad jobbar jag/vi med är kanske en frågeställning ni undrar över. Tänkte berätta och förklara lite om detta också.
När jag kollat på alla de oändligt många filmer som filmats under året och efter att ha tränat för Jens ett par gånger, kom vi fram till att jag behöver bli bättre på en del detaljer. Det handlar bland annat om att jag behöver få en bättre bålstabilitet, både i det vardagliga arbetet men också i hoppningen, precis innan och efter hindret.
Jag faller ibland lite väl mycket fram med överlivet i vissa situationer, vilket kan ge en ostabilitet för hästen och resultera i onödiga nedslag som jag troligtvis annars inte hade fått. Därför har jag den senaste tiden ridit nästan varje ridpass på varje häst utan stigbyglar, åtminstone en stund och på de hästar som inte busar och hittar på för mycket konstigheter (klipp till, Uno, haha). Detta för att skapa mer tryck i stigbyglarna och därmed få en mer stabil och korrekt sits, allt det kommer ju som i en kedjereaktion av varandra.
En annan sak som vi jobbar på är att få hästarna mer ”framför höfterna” och därmed effektivare under mig som Jens förklarar det. Det hänger ju mycket ihop med ovanstående förklarad situation, men för att ta det vidare måste jag bli ännu lite mer effektiv i min ridning.
Träning med Jambalaya (9 år, valack e Namelus R-Indoctro, ägare Södergården SH):
Om jag får säga det själv har jag en god förmåga att få hästar lugna och självsäkra ihop med mig, men i vissa fall kan jag bli lite väl stillasittande och ”rider lite för fint”. Kanske ett i-landsproblem i många fall men något jag måste jobba på.
För en slutsats jag gjorde själv när jag kollat på gamla filmer är att jag många gånger rider ganska fint och rytmiskt men får ändå onödiga nedslag, vilket kan vara en händelse som kommer utav att jag just blir lite för spak och ”för” stillasittande. Hur jobbar vi på detta?
Det hela handlar ju som i de flesta fall att gå tillbaka till ”the basics” som det så fint kallas, att rida mycket till exempel övergångar och tempoväxlingar. Något jag såklart jobbar på alltid i mitt vardagliga arbete och är väl medveten om måste göras för att nå utveckling och framgång.
Dock kan det ju bli så att när man sitter hemma själv och rider att man ”nöjer” sig när det känns okej. En fälla jag nog fallit i lite för ofta. Men att just i den situationen ska jag utmana mig själv och hästarna för nå ännu en nivå i grundarbetet och i sin tur det stora hela. Svårt att förklara och kanske förstå men hoppas att jag gjorde det hyfsat tydligt.
Jag har nog aldrig läst någon annan beskriva sig själv och sin ridning på detta vis, men tänkte det kunde vara kul att läsa vad jag tänker och hur vi jobbar på det hela. Hoppas ni tycker detsamma och kom ihåg att inte vara för hård mot dig själv, även fast man ska vara öppen och ödmjuk inför både kritik och hjälp från både en själv och din tränare och eller medhjälpare.
Hörs nästa vecka!
/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på