Erik Nordström
Blogg
Erik Nordström, 21 år från Eslöv. Professionell hoppryttare som driver egen verksamhet.
Erik Nordström
1 november 19:00

Eriks blogg: Om att vara ung kille i ridsporten

Eriks blogg: Om att vara ung kille i ridsporten
Erik Nordström tog ledningen efter sin omhoppning. Foto: Roland Thunholm

Som ni kunde läsa i förra veckans blogg så började jag rida lite senare än många andra. Visst, hästar har alltid funnits i mitt liv men jag började rida vid cirka 13 års ålder. Under tiden innan dess så spelade jag bara fotboll, sen så länge jag kan minnas.

Jag var en energisk och sprallig typ som spelade fotboll och liknande på rasterna och hade lika mycket kill- som tjejkompisar. När jag berättade för killarna i fotbollslaget att jag skulle sluta och att pappa skulle sluta som fotbollstränare försvann dock många av killkompisarna.

Det är ju absolut inte normenligt som ung kille att hålla på med hästar direkt så jag förstår reaktionen. Viktigt att säga i mitt fall är att jag inte utsatts för någon mobbning direkt men jag har absolut fått höra alla olika sorters kommentarer och eller glåpord. Det sorgliga med detta är att så som jag alltid sett det i alla fall så menar dessa ungdomar inget illa egentligen. Jag och sådana som mig blir bara en så stor och ”enkel” måltavla för dessa kommentarer.

Min inställning till detta har alltid bara varit att jag hörde inte, de menar inte vad de säger och eller jag tar inte åt mig.

Men såklart så har det påverkat och gjort mig till den jag är idag. Medvetet eller omedvetet så har det gjort det.

Otroligt sorgligt och tråkigt att det är såhär och jag hoppas verkligen inte att du lille kille som möjligtvis läser detta varit i eller komma hamna i samma situation.

Hur har det påverkat mig då? Även fast att det är en av de mörkare och sämre delarna av pusslet livet hittills så har det också format mig och hjälpt mig till där jag är idag. Jag har lärt mig att bara försöka låta saker rinna av mig fortare oavsett vad det gäller. Till exempel när jag blivit av med fina hästar så har jag såklart blivit ledsen men för att sedan snabbt gå vidare och använda det som tändvätska och motivation till hårdare arbete och att det istället ökat viljan till nya och större framgångar.

Att ridsporten är otroligt könsindelad vet vi. Faktum är att ridsporten enligt RF 2015 är den näst mest könsindelade ungdomsidrotten. Bland ungdomar är cirka 90 procent tjejer, i svenska landslaget i hoppning för seniorer är dock majoriteten killar. Och bland topp 10 på världsrankingen just nu är är alla killar.

Samtidigt som det även rent historiskt också varit så, att kungligheter gladeligen avbildats med sina hästar och bönderna använt dem till jordbruk. Men i takt med att det avtog och hästarna kom till att bli något man hellre tog hand om och pysslade med så blev mer tjejigt.

En intressant och unik struktur på det hela.

Det man inte heller får glömma är att sporten är fantastisk på det sättet att oavsett kön så tävlar alla på exakt samma villkor.

Vad jag också kommer fram till är att än en gång behövs det fler manliga förebilder, som vågar sticka ut hakan om de också blivit utsatta för glåpord och eller mobbning pågrund utav att de håller på med hästar och rider. Såklart, alla har inte varit i de situationerna men om du som kille varit det så våga ta upp det och prata om det så att lille killen i stallet inte känner sig ensam.

Precis så som jag fick känna i somras, att jag inte är ensam i att jag fått höra saker från andra killar när Carl Hedin beskrev sin uppväxt i sitt sommarprat.

Slutsats, det behövs fler manliga förebilder i sporten som både vågar berätta om sin uppväxt i ridsporten som kille och som för att sammanfläta detta blogginlägg med mitt första vågar uttala sig om de senaste sexuella brotten som skett och stå upp för vad som är rätt och fel!

Nu blir det en vecka med fem hästar på tävling under Jönköping Horse Show, vi hörs! 🙂

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare


Erik Nordström
6 december 20:50

Eriks blogg: ”Tack världens bästa syster”

Eriks blogg: ”Tack världens bästa syster”
Ridsports bloggare Erik Nordström skriver ett känslosamt inlägg om sin älskade syster Sara. Foto: Privat

Som många vet har min syster en stor del i all den framgång jag fått under min ridsportkarriär. Inte minst under det senaste året då vi sedan den 10 januari bor tillsammans i lägenheten på Fulltofta.

Sara hjälper mig nästintill varje dag i stallet förutom cirka sex dygn i månaden då hon jobbar som personlig assistent. Hon mockar, släpper ut hästar, gör vid hästar, sköter mycket logistik, fixar med ekonomin i mitt företag, håller koll på så att jag gör vad jag ska och mycket mer. Med andra ord är hon boss på stället.

Sara har dock en bakgrund som gjort att hon fått försämrad syn, förlorat körkortet, dålig balans och är därmed ganska beroende av mig eller någon annan som hjälper henne på daglig basis.

För er som inte vet så upptäckte man när Sara var ett halvår gammal att hon hade en cysta i huvudet som var ungefär lika stor som en knytnäve. Under årens gång har det blivit många komplikationer och Sara har fått biverkningar i alla olika slags former och inklusive de tre operationer hon gjorde vintern 2019/2020 har det blivit exakt 16 operationer i huvudet nu.

Sara tappade synen då cystan blev så stor att den påverkade synnerverna.

Inte nog med all smärta, psykisk påfrestning och besvär Sara redan fått av de två första operationerna i början på vintern 2019 så fick hon komplikationer och en tredje operation skulle behöva göras.

En operation som behövde ske snarast.

Men samtidigt bestämde sig några män för att försöka spränga en bostad i Malmö, något gick fel och en av männen fick livshotande skador. Därmed gick denna man före Sara till operation och detta ledde i sin tur till att Sara tappade synen då cystan blev så stor att den påverkade synnerverna. Genom den tredje operationen förminskades cystan drastiskt och Saras syn kom tillbaka men dock genom dubbelseende.

Efter kontinuerliga besök hos ögonläkare har man nu kunnat underlätta påfrestningen för Saras ögon och hon har inte alls samma stora problem längre men hon förlorade dock körkortet.

Under stora delar av Saras uppväxt har hon varit otroligt trött och inte kunnat jobba, inte träffa vänner och inte göra några som helst vardagliga saker utan att behöva gå och vila efteråt. Jag fick många gånger när Sara var yngre ställa upp som lekkompis när Sara somnat då hon lekte med kompisar som var på besök hemma hos oss. Andra dagar orkade hon bara vara i skolan i halva dagar då hennes huvudvärk blev för påtaglig. En otrolig påfrestning både psykiskt och fysiskt såklart.

Efter alla helvetesdagar och sjukhusbesök har Sara hela tiden kämpat och aldrig gett upp! Du var och är den tuffaste och tåligaste människan jag någonsin träffat eller kommer träffa!

Jag hade aldrig varit där jag är idag utan dig.

Jag har i flera tidigare texter på mina sociala medier tagit upp hur mycket Sara gör för mig och mina hästar samt hur tacksam jag är för det men det tål att tas upp återigen och speciellt nu när jag nått fler läsare och följare.

Så TACK världens bästa syster för allt du gör för mig och för att du alltid varit och är så otroligt stark! Jag hade aldrig varit där jag är idag utan dig och jag hade definitivt inte haft tid att sitta här i soffan just nu och skriva detta blogginlägg, då hade jag nog varken varit klar med höpåsarna, putsat tränsen eller mockat hagarna…

// Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
29 november 20:00

Eriks blogg: ”Jag hade en liten tanke …”

Eriks blogg: ”Jag hade en liten tanke …”
Erik Nordström har mycket spännande på gång. Foto: Privat

Då var det tisdag igen och dags för att skriva ett litet blogginlägg här. Just det här med att skriva är något jag alltid gillat och känt att jag är ganska duktig på. Därför tyckte jag att det var helt perfekt när vi sista året på gymnasiet var tvungna att jobba hemifrån på grund av pandemin. För därmed så blev nästan alla uppgifter skrivuppgifter när man inte kunde ha redovisningar och liknande på samma sätt som förr. Så det gynnade mig och mina betyg för sista året i skolan, en av få saker som kom positivt ur Covid-perioden alltså.

Denna veckans blogg tänkte jag skulle bli en liten uppdatering kring vad som händer mig och mitt liv just nu. Vi är om man inte märkt det inne i vintersäsongen, en rolig period för oss hästälskare. En period som för oss som är bosatta i Skåne betyder lera, blåst från sidan varje dag, regn, snö, slask, mörkt vid 15.30 – ja alldeles fantastiskt.

Vi fick ganska mycket snö där en dag för ett tag sedan som låg så fint så men det varade inte så länge. Kanske tur för oss i Skåne för det resulterade i en massa trafikolyckor och bilar i diken, skåningar kan ju inte köra bil när snön ligger vit på vägarna, det är sen gammalt.

De sista dagarna har dock varit riktigt fina så det ska vi inte klaga på, med 5 grader och sol på dagarna. Nog snackat om vädret, pensionär är jag inte än.

Några av hästarna har haft lite lugnare tider medans några andra är igång och görs redo för sista tävlingen för året i Flyinge, som börjar i nästa vecka med en av mina favorittävlingar igen, ATG Riders League.

Undantag är det för Uno som ska hoppa både i Flyinge och i Helsingborg veckan efter, då jag kvalat in till Skåne Top 10-klassen som går där. Riktigt coolt tycker jag, inte så lätt att ta sig in där i hästtäta Skåne, så det ska Uno få hoppa, riktigt kul och spännande!

Jag hade en liten tanke att jag skulle ha ett lite mindre antal hästar över vintern, men ja ni kan ju räkna ut hur det gick … Japp det står två nya hästar i stallet i skrivande stund, som kom hit i helgen. Ska bli riktigt kul att lära känna dem.

Jag blir som ett litet barn på julafton när jag får nya hästar, det är ju såååå kul att lära känna nya hästar som man lär sig av och skapar en relation med. De båda är ganska gröna och har inte gjort så mycket på sistone så det är perfekt, då kan vi lära känna varandra i takt med att dem kommer igång och får mer kondition och styrka innan de kommer ut på tävlingsbanan.

I övrigt har det hänt ganska mycket rörande mig. Inte nog med mina blogginlägg här och tävlingar hit och dit så var tidningen Sydsvenskan här i dagarna och skrev ett stort reportage utifrån mitt första blogginlägg här på tidningen Ridsport.

Det var fantastiskt kul och bra att det får ännu mer spridning och pratas om ute i samhället. Utöver det så var Anna Nyberg från tidningen Ridsport här också häromdagen och gjorde en podd med mig som släpps i juletider. Andra gången för mig som jag gör podd utöver den första jag gjorde med Gilla Häst och Sophie Jahn.

Riktigt roligt med podd också även fast jag själv tycker att jag är bättre på att skriva än att prata. Så där har ni något att se fram emot och lyssna på när ni sitter i bilen på väg mot julfirande kanske.

Aningen kortare blogginlägg denna vecka men jag tänkte att det emellanåt kanske kunde vara kul att få höra lite mer från min vardag och lära känna mig lite bättre. Nu ska jag fortsätta mitt vinterjobb med hästarna, borsta bort lera och spola ben så hörs vi i nästa veckas blogg.

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
22 november 22:24

Eriks blogg: ”Vad gör någon till en förebild?”

Eriks blogg: ”Vad gör någon till en förebild?”
Erik Nordström med sin Love. Foto: Roland Thunholm

Måste en förebild vara någon som åstadkommit något mäktigt och stort?

Vem är min förebild?

Några gånger i livet har man ju fått frågan ”vem är din förebild?” och såklart har även jag haft förebilder och ledstjärnor i både min karriär och i livet.

Vad inspirerar mig? Något jag kommit fram till på sista tiden är att jag nästan inspireras mer av ”vanliga” människor än de som vunnit OS, VM eller EM till exempel.

Vad menar jag med det? Jo att människor jag träffar på och pratar med som kanske är väldigt trevliga eller alltid är lika omtänksamma, snälla och intresserade kan inspirera mig exakt lika mycket som en världsstjärna.

Såklart har jag inspirerats och inspireras än idag av proffsryttare som Steve Guerdat, Rolf-Göran Bengtsson, Henrik von Eckermann och Harrie Smolders med flera. Men alla dem inspirerar mig till att sport- och hästmässigt bli en bättre ryttare. Jag lär mig av att kolla på när de tävlar, rider på framhoppningar, övingar de publicerar och delar med sig av, träningar och genom clinics de håller. Och visst har de hjälpt mig otroligt mycket och de är helt fantastiska på det dem gör.

För att återgå till det jag skrev ovan angående att en person jag möter i en mer vanlig vardaglig situation kan inspirera mig mer så tänkte jag nämna några nedan och hoppas att de blir glada av att höra det.

Sara Rundgren. Sara är en person jag inte känner så jätte väl egentligen, oftast möter jag henne på tävlingar, mestadels på somrarna då hon jobbar och hjälper till vid Henriksdals RF:s tävlingar. Hon är i mina ögon helt fantastisk, alltid tillmötesgående, genomsnäll, trevlig, bryr sig om en, frågvis – kan fortsätta länge men detta är några av alla ord som beskriver Sara.

Inte för att det betyder något för mig i situationen men Sara har fått överstiga det hemska ”berget” cancer och vad som gör det hela ännu mer fantastiskt är att även genom denna period har hon varit exakt lika full av glädje utåt mot andra. Såklart så förstår jag att det varit hemskt att genomgå, men alltid har man kunnat se ett leende på hennes läppar när man skrittar runt husknuten på ridhuset i Henriksdal när man ska in på framhoppningen.

Du är fantastisk och fortsätt vara exakt den du är. PS. Hennes extremt breda skånska gör inte att man älskar henne mindre haha!

Den andra jag tänkte ta upp som en förebild jag har och har haft är en lärare och mentor jag hade från årskurs 6-9 på Norrevångsskolan i Eslöv. Min bror och syster hade henne som lärare och från dem kunde man höra att matematik- och NO-läraren var väldigt sträng, respektingivande och hård.

Så när jag kom in där i klassrummet första dagen i 6:an så kan jag ärligt säga att jag var lite rädd. Men från första sekund måste jag säga att jag älskade Iolanda Dumitrescu som hon heter. Hon hade den fantastiska förmågan att se ALLA i rummet. Varje dag när hon kom in i klassrummet kände man att hon verkligen ville lära alla oss elever något nytt och göra oss till barn med än mer kunskap i våra ryggsäckar. Med rak men snäll arm visade hon oss vägen genom inte bara matematiken och NO:n i skolan utan också genom våra tidiga tonår och gjorde enligt min mening oss till bättre personer.

Och som hon alltid sa till oss, ”Bemöt människor exakt så som du också vill bli bemött, alltid, oavsett vad!”. Så simpelt men så rätt.

Den tredje och sista personen jag tänkte ta upp i denna text är en av de fantastiska tränarna jag haft under tiden jag ridit. Ulrika Trädgårdh heter hon. Min första träning för Ulrika var en vinterdag då Lisen Bratt Fredricson drog igång några grupper med träningar för bara ridkillar. Där var jag och min ponny Hamlet med, Ulrika hade tränat Hamlet förr med en annan ryttare så hon visste exakt hur han fungerade. Under många år tränade jag för Ulrika och var alltid lika fascinerad över hennes vilja till att få mig och sina andra elever att förstå exakt vad hon menade.

Hon använde till exempel många olika skildringar och likheter för väldigt mycket för att man skulle förstå exakt vad hon menade. Exempel på det var att man skulle tänka att det fanns ett stort svart hål bakom hinderna för att man skulle sitta upp bättre och inte falla fram på hästen för mycket i landningen.

En annan jag kommer ihåg är att man skulle känna tvättlappen på tröjan i nacken för att inte titta neråt på hästen utan hålla blicken upp och framåt. Ulrika var/är också fantastisk på det sättet att hon oavsett om det kom in en liten tjej på en B-ponny som hoppade 60 centimeter eller om det var jag som kom in med en häst som hoppat 145-klasser så var hon exakt lika intresserad och driven. Och hon var/är exakt lika duktig på att hjälpa denne lilla tjej med att hoppa en läskig planka eller mig för att få rätt på väldigt små detaljer för att lyckas i stora och svåra klasser.

Till dig känner jag oändlig tacksamhet för allt du lärt mig!

Denna veckas blogg blev lite annorlunda men så viktig för mig. Det finns verkligen så mycket fantastiska människor där ute och jag är så tacksam att jag fått möta några av dem!

/ Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
16 november 18:50

Eriks blogg: ”Kärt barn har många namn”

Eriks blogg: ”Kärt barn har många namn”
Hästen som betyder allt för Erik Nordström, One Aventador. Foto: Privat

Denna veckans blogg blir en liten ”hyllningstext” till en av mina fantastiska hästar.

One Aventador är en valack född år 2013 och är efter LuidamLord Z, han är även kallad Uno, Fjunis och galenpannan.

Kärt barn har många namn.

Jag brukar beskriva Uno som en blandning mellan Lill-Babs och Per Andersson ha, ha. Lill-Babs för att han är så himla gullig, alltid närvarande, omtänksam och snäll. Per Andersson för att han alltid har något skit för sig, hittar på märkliga saker, inte kan vara still och är allmänt överallt. Bra beskrivning ändå tycker jag och de flesta som känner honom kan nog känna igen sig.

Uno är så att säga en riktigt rolig pjäs…

Skämt åsido, Uno är en häst som kräver mycket stimulans och utevistelse annars spritter det lite mycket i benen. Därför blir han alltid riden först av alla på morgonen, borstas och görs iordning relativt kvickt för att vänta och ha tålamod är inte Unos grej.

Sen rids han, går direkt ut i hagen och är där från cirka 08:30 till ungefär 15:30 beroende på väder. Vid intag på eftermiddagen vill han gärna in först av alla, då är han dessutom hungrig och vet att kraftfodret och höet ligger och väntar på honom så då är tålamodet ännu mindre om det kan vara det.

Img_2879
Världens mest älskade häst kallar Erik Nordström sin ”Uno”. Foto: Privat

När man väl fått tag på honom mellan bockserierna i hagen är det full fart in mot boxen som gäller och hejdar en hungrig Uno det gör man bara inte. Sen äts maten upp i raketfart och sen somnar han tidigt och är på morgonen exakt lika pigg som på morgonen dagen innan och därefter är det samma rutiner igen.

Uno är så att säga en riktigt rolig pjäs med otroligt mycket personlighet! Världens mest älskade häst!

Den 1 januari 2021 började min och Unos resa. Då fick jag förtroendet av familjen Behrens (även kallad ALFAB familjen) att ta över bästa fuxpojken. Som unghäst köptes Uno in från England ifrån Angelie Von Essen och James Davenport. Därefter reds han av lite olika ryttare i lägre klasser innan han kom till mig som nybliven 8-åring och då hade han hoppat två 130- klasser.

Dock gick jag lite för snabbt upp i klass om man får vara efterklok.

Snabbt kunde jag märka att det fanns otrolig kapacitet och många kvaliteter man vill ha i en modern sporthäst. Jag tränade hemma ett tag och lärde känna honom och i slutet på januari gjorde vi våran första start. Enkelt tyckte jag och Uno och jag verkade från start passa som handen i handsken ihop.

Dock gick jag lite för snabbt upp i klass om man får vara efterklok, men det lärde jag mig av som med alla små misstag man gör i livet, därefter backade vi ett par steg och startade om. Då hoppade vi ett par små och enkla 120-klasser och sedan fick han nästan en månads vila.


Är det något jag lärt mig under åren jag ridit och ägnat mig åt hästar så är det att vila är något extremt underskattat. Hästarna blir som nya efteråt. Då har de tagit åt sig av det dem lärt sig och kommer tillbaka med ny energi och glädje.

Efter det tragglade vi på i 130-klasser i över ett år, allt för att få erfarenhet, självförtroende och styrka. Vid debuten på 140-höjd rev vi bara första hindret och vår tredje 140 tillsammans gjorde vi vid de internationella tävlingarna i Opglabbeek i Belgien och var felfria och placerade. I maj i år debuterade vi 145 och var felfria, sen gick vi ner och hoppade någon enkel 130-klass igen.

Hade vi inte rivit bakbommen på sista hindret hade det blivit guld.

Efter det har vår resa och resultat gått rakt uppåt måste jag säga, 3:a i en stor 140-omhoppnings klass i Stensäter, placerade i medium tour 140-finalen på West Coast Equestrians nya tävling, 11: på SM i Sundbyholm, felfria i en stor 145-omhoppnings klass i Norrköping, 3:a i 140- WR GP klass i Ljungby, 10:a i Riesenbecks 2* Medium tour final med över 100 startande, 6:a i Jönköpings Ungdoms Grand Prix på 145- höjd (bästa young rider ekipage) och nu i helgen var vi 5:a på inomhus SM i Grevagården – hade vi inte rivit bakbommen på sista hindret hade det blivit guld.

59234a5a-1f6f-45b3-8ba9-08f6d5af44bd
Hästen som betyder allt för Erik Nordström, One Aventador. Foto: Privat

En helt fantastisk resa Uno gjort. Och visst resultaten är helt otroliga men vad som betyder allra mest är återigen resan dit och alla lärdomar vi båda fått under vägen. Vi har verkligen lärt oss ihop och jobbat oss fram till det sammansvetsade ekipage vi är idag. Jag & Uno.

Världens bästa Uno, min egna korsning mellan Lill-Babs och Per Andersson, vem kunde tro att det skulle bli en så bra blandning.

Och stort TACK till bästa familjen Behrens för att jag fått förtroendet att förvalta denna fantastiska häst! Ni anar inte hur mycket han betyder för mig!

Tänk vad en häst kan ge en…

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
8 november 19:00

Eriks blogg: ”Vad är väl en bal på slottet?”

Eriks blogg: ”Vad är väl en bal på slottet?”
LMG's Zyprexa och Erik Nordström. Foto: Roland Thunholm

I mitt fall var den så kallade ”balen” denna gång tävling på Elmia (same same) och den var så himla bra!!!

Hästarna presterade drömlikt, medarbetarna i teamet jobbade lika hårt och bra som mössen i askungen och alla människor man träffade och hängde med gjorde tävlingen till den fantastiska tillställningen det blev.

Måndagen spenderades åt att packa både häst- och människosaker, tvätta hästar samt köra mot just Jönköping Horse Show. Första och den enda tilltänkta resan slutade efter fem minuter när turbon på lastbilen gick sönder. Så vi fick vända och köra hem i 20 km/h, jag ringde till en hästvän och frågade om jag fick låna hennes lastbil och mycket riktigt fick jag det.

Så snälla människor det finns där ute som ställer upp snabbt för en när det behövs som mest.

Sen var det bara att stuva om. Hämta ”nya” lastbilen, lasta av alla saker och hästar från den ena lastbilen till den andra och sedan köra igen. Andra gången gillt gick det finfint och några timmar senare anlände vi till Elmia med fem hästar och hela teamet SEEN Sporthorses.

Tisdagen tävlade 6-åriga Selma (Bellheim – Chariman La Silla, äg Iwona Majewska) sitt första kval i 6-årstouren och gjorde det galant med en felfri runda.

Onsdagen gick Selma sitt andra kval och även det gjorde hon felfritt och kvalificerade sig till lördagens final, helt fantastiskt kul! 8-åriga Jambalaya (Namelus R – Indoctro, äg. Södergården SH) och 12-åriga Diarado`s Love (Diarado – Cardento, äg. Torbjörn Bredenlöw) gjorde samtidigt sina första starter på meetinget i en 135-klass och gjorde det med varsin felfri runda, Jambalaya fick även en placering på det.

Torsdagen gick återigen Nisse (Jambalaya) i en 135 och var felfri och fick en placering, samt kvalade till ATG Heatfinalen på lördagen. I samma klass startade 7-åriga LMG`s Zyprexa (Last Liberty – Cosmopolite S, äg. Ekotopia Vård AB) och även hon var felfri och fick med sig en placering. Efter det hoppade Love (Diarado`s Love) en 145 och var magiskt fin, felfri och precis utanför placering. 9-åriga One Aventador (Luidam – Lord Z, äg. ALFAB Service AB) gjorde på kvällen sin första start på meetinget i en 140 och fick ett nedslag.

Fredagen började med att Zizzi (LMG´s Zyprexa) gick första kvalet i 7-års touren och fick tyvärr ett nedslag så vi missade finalen med minsta möjliga marginal. Tråkigt för stunden med hon har gjort fantastiska resultat under året. Man får inte glömma att 140 är minsann ganska högt för en 7-åring, hon är verkligen ”one of a kind”!

Man blir ju helt tårögd, tänk vad dessa djuren ger oss!

På eftermiddagen hoppade Uno (One Aventador) sin final i Jönköpings Ungdoms Grand Prix och som han gjorde det. Denna kille fick jag den 1 januari 2020, då var han en grön och valpig häst med lite erfarenhet i 120-130-klasser. Vi började vår resa med massor av små klasser där känslan var lite att när han kom in på banan så försvann han och blev lite som en sköldpadda i sitt skal.

Med förtroende och träning gjorde han nu, lite mer än 1,5 år senare en felfri runda i 145 GP inför nästintill fullsatta läktare på Elmia. Man blir ju helt tårögd, tänk vad dessa djuren ger oss och vad vi får vara med om med dem. Vi slutade på en sjätteplats efter en rafflande omhoppning, helt fantastiskt kul!

Lördagen gick åt Selmas 6-års final i 135, debut för oss i höjden och mot slutet trillade några bommar, inte konstigt alls och nu får hon lite vintervila och sedan tränar vi och kommer tillbaka ännu starkare och bättre, hon är verkligen en häst för de största klasserna och att ha den känslan redan nu är som ni förstår sjukt häftig!

Inga ledsna miner efter vår lilla soppatorsk i finalen.

Sista klassen för helgen var Nisses ATG final, Lisen Bratt-Fredricson trodde på förhand att vi skulle vinna när hon intervjuades av ATG-tjejerna innan start men vi fick lite soppatorsk och sprången blev lite tomma så det trillade några bommar på banans gång. Inget konstigt alls och Nisse har varit fantastisk på sistone, faktum är att han på de senaste 12 starterna hoppat felfritt i 10 av dem – så inga ledsna miner efter vår lilla soppatorsk i finalen.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att veckan på Elmia (eller den så kallade balen) blev över förväntan!!! Och jag påminns ännu en gång av hur tacksam jag är över hästarna, folket runt om kring mig som hjälper till, hästägarna samt över livet och där jag är idag.

Det finns inte tillräckligt många superlativ som kan beskriva varken tacksamheten eller glädjen.

Ridsporten, fantastisk på SÅÅÅ många vis!!!

// Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
25 oktober 20:20

Eriks blogg: ”Min resa till där jag är idag”

Eriks blogg: ”Min resa till där jag är idag”
Erik Nordström och Flammabyggets Hamlet när de kom tvåa i Falsterbos ponny-GP 2017. Foto: Roland Thunholm

WOW!!! Vad många som tyckte om förra veckans blogg, en text jag bara kände att jag ville ”få ur mig”. Så tack för all otroligt fin respons! Helt fantastiskt!

I veckans blogg tänkte jag dock att ni skulle få lära känna mig lite bättre.

Jag heter alltså Erik Nordström och är 21 år gammal. Jag bor just nu utanför Hörby men kommer ifrån en liten by som heter Reslöv, utanför Eslöv, påhittigt jag vet.

Min mamma Carina är ifrån Sundsvall men flyttade ner till Skåne då hon fick jobb som hästskötare. På det sättet träffade hon min pappa Bengt som ridit upp till 140 och SM på ponny i fälttävlan, hans största merit är dock en andra plats i höjdhoppning på en julshow. Rolf-Göran Bengtsson (pappas kusin, tillika min gudfar) vann!

Hemma Hos Rolf-göran Bengtsson Hösten 1979Foto: Krister Lindh
Rolf-Göran Bengtsson är gudfar till Erik Nordström. Här är han i sina unga dagar, putsandes på alla de bucklor han vann som framgångsrik ponnyryttare. Foto: Krister Lindh

Min sex år äldre bror Johan spelade mycket fotboll som ung men fick tråkigt nog sluta efter en trafikolycka. Han var inte ett superfan av hästar och allt vad det innebär när vi var yngre men såklart träffade han en hästtjej och har idag hästgård med tre stycken hästar.

Jag har även en syster, Sara, som är två år äldre än jag. Sara har varit väldigt sjuk under sitt liv och familjen har spenderat en stor del tid på sjukhuset och i ovisshet angående hennes sjukdom. Hon har också ridit en del i sin uppväxt men bara för skojs skull. Sara mår idag bra och vi bor tillsammans i en lägenhet på gården där jag har hästarna. Hon hjälper mig i stallet nästintill varje dag och är både stallchef, lägenhetschef, packningsansvarig, ekonomiansvarig och min största stöttepelare i min karriär.

Jag då, yngsta barnet i familjen och så kallat mammas prins. Ha, ha skämt åsido, även jag spelade mest fotboll som liten och även fast vi tog över farmor och farfars gård när jag var sex år och vi hade några hästar i stallet så tyckte jag inte om hästarna alls. Vid cirka 10 års ålder, år 2011, så vann Rolf-Göran EM-guld i Madrid och då sa jag ”hur svårt kan det vara?”. Vid Falsterbotävlingarna samma sommar så skakade jag hand med Rolf-Görans dåvarande hästägare Alfonso Romo som hade La Silla-hästarna och lovade honom att jag skulle bli bättre än Rolf och att jag dessutom skulle sjunga i pauserna på tävlingarna.

Vet inte hur mycket som stämde i den meningen men så var tanken då!

Några år senare började jag rida på riktigt. Min första tränare Lina Linell hittade massa fina ponnysar jag fick låna och rida på. Det ena ledde till det andra och sen köpte vi min första egna ponny Flammabyggets Hamlet. Den resan behöver vi inte prata om för då blir jag både sentimental och denna blogg fruktansvärt lång! Nä men min uppstart av karriären bestod av att jag lånade massa olika ponnyer, både erfarna och väldigt oerfarna och så fortsatte det även på storhäst.

Vilka fantastiska hästar jag har fått ha och vilka människor jag fått träffa och samarbeta med, helt otroligt när jag tänker tillbaka. Jag känner en sådan oändligt stor tacksamhet till er!

Image4
Chanel och Erik Nordström. Ägare: Sandra Rittstam. Foto: Privat
Image2
Iwan och Erik Nordström. Ägare: Stall Danora. Foto: Privat

Efter gymnasiet flyttade jag en vända till Nora och familjen Danielsson för att ett halvår senare flytta tillbaka hem och starta mitt egna företag, SEEN Sporthorses. Där är jag idag, har åtta hästar i stallet för närvarande och trivs super!

Hoppas ni tyckte det var kul att lära känna mig lite bättre, vi hörs i nästa veckas blogg!!

// Erik Nordström, 21 år, hoppryttare


Erik Nordström
18 oktober 21:00

Eriks blogg: ”Nu är det dags att vi MÄN sätter ner foten”

Eriks blogg: ”Nu är det dags att vi MÄN sätter ner foten”
Erik Nordström och Diarado's Love ELiTH. Foto: Roland Thunholm

Nu tycker jag att det är dags att vi MÄN sätter ner foten.

Tack Henrik von Eckermann för att du gjorde detta i radio häromdagen, vi behöver fler som dig i detta ämne.

Att män lyssnar bäst på andra män är något vi vetat sedan länge och tyvärr vet jag att jag inte kommer göra någon slags revolution med denna text, men jag känner att nu måste någon man i denna sporten säga något, och förhoppningsvis kan jag få med mig fler på tåget.

Förlåt mig på förhand, såklart menar jag inte alla män. Så ta inte åt er alla ni fantastiska män som också finns där ute, er får vi absolut inte glömma eller ta för givet. Men vad är det som sker med män i ridsporten just nu? Eller enligt min mening vad är det som blivit fel ifrån allra första början?

Den senaste tiden kan ingen ha missat alla de artiklar, nyhetsinslag på TV och dokumentärserier som spridits i media. En manlig fälttävlansprofil avstängd på grund av sexuella trakasserier och psykiska övergrepp, en manlig ungdomslandslagsryttare i hoppning avstängd på grund av sexuella trakasserier och för ett tag sedan kunde vi läsa om en elitryttare som varit häktad för våldtäkt. Dessa är bara tre av de senare fallen vi kunnat läsa om som innefattar sexuella brott.

Men om vi går längre bak i tiden, hur ser det egentligen ut då? Bättre? Inte ett dugg, vi har exempelvis den amerikanske legendaren George Morris som för några år sedan blev anhållen för våldtäkt på flertalet tonåringar.

Vi har också kunnat läsa om andra svenska elitryttare som ridit bland annat OS och varit lärare på riksanläggningar som blivit avstängda under perioder. Perioder? Varför bara under perioder? Varför blir de lika väl bemötta på tävling efter ett tag när alla har ”glömt” vad denne man gjort? Detta är alla frågor jag kan ställa mig och troligtvis många andra.

Jag har inte varit i rummet där brott har skett, sett sms-meddelandena och eller sett de bilder som det handlar om, så jag kan inte uttala mig om specifika personer eller händelser. Men jag hoppas innerligt att rättsväsendet gör något åt detta och jag hoppas inte minst att Svenska Ridsportförbundet gör något.

INGA stall, ridskolor eller ridklubbar ska behöva göra som Billdals Ridklubb, som jobbar preventivt specifikt mot sexuella trakasserier genom föreläsningar och utbildningar även fast det de gör i Billdal är fantastiskt – det ska man inte ta ifrån dem.

Sexuella trakasserier är ett brott, precis som dopning med mera, och ska i min mening ge strängare straff och/eller avstängningar!

Aldrig vill jag höra igen att ”detta har vi vetat om i ridsporten i alla år men ingen har sagt något”.

Jag har sagt mitt och jag hoppas att jag får med mig fler killar på snäll-tåget.

Erik Nordström, 21 år, hoppryttare

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 95 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

99:- i månaden