Jag letar precis som många andra just nu efter en kamrat för tävlingsbanorna, men också någon jag kan ha roligt med hemma.
Gärna en häst med mycket rutin, ett stabilt huvud och en bra grundutbildning. Mellan 9-15 år. Den ska ha en bra skritt och trav, galoppen spelar inte så stor roll för min del då jag inte har galopp i mina tävlingsprogram. Den behöver egentligen inte vara utbildad längre än till Lätt A, men bör röra sig som en häst i de högre MSV klasserna. Den får gärna vara naturligt byggd i uppförsbacke och trevlig att titta på. Det ska inte vara en för reaktiv häst som kastar sig åt sidorna, bakåt och uppåt så fort något händer, men inte heller avstängd så den blir okänslig i ridningen. Om den har en tendens att gå emot skänkeln vid stress och spändhet, då är det nog inte heller en häst för mig. Den naturliga bjudningen framåt i alla lägen tycker jag är väldigt viktig för mig.
Men är det verkligen den perfekta parahästen, den hästen som jag nu beskriver? Sanningen är att jag inte vet exakt hur den ska vara. När jag ser på mina kollegor i landslaget, konkurrenter och bekanta så ser hästarna väldigt olika ut. För vissa ryttare, speciellt i de högre graderna så kanske en energisk häst som ibland sprätter lite åt sidan inte gör så mycket. De kanske har de fysiska förutsättningarna att parera det, och med det energiska i hästen kanske också en lätthet för de svårare momenten följer. I grad 5 rider de skolorna och ökningar i trav och galopp, enkla byten, skrittpiruetter och förvänd galopp bland annat.
Sen har vi till exempel grad 1, som enbart skrittar och varken travar eller galopperar. I det programmet krävs det en otroligt stabil häst som kan bära dessa ryttare med väldigt stora rörelsenedsättningar. Det krävs en häst som har psyket att kunna skritta under en längre tid, vara reglerbar och samtidigt orka hålla energin uppe. Är det samma häst som de i grad 5 behöver?
Sen har vi de pararyttare som inte tävlar alls, utan enbart rider för nöjes skull. De ryttarna tror jag inte söker samma hästar som tävlingsryttare gör, vilket breddar begreppet parahäst ytterligare. Där handlar det kanske om hästar som inte alls rör sig mycket, som man kan både hoppa och köra WE med. Som är stencoola både när det är bäckmörkt ute och när man möter älgar ute i skogen.
Ibland har jag sett annonser där man har skrivit “skulle passa perfekt som parahäst”. Men bredden på pararyttarna är nästan lika stor som hos vanliga ryttare, så vad innebär det egentligen? Vissa ryttare behöver en mindre häst, andra en större. Vissa behöver en häst som är supermjuk att sitta, medan andra klarar hästar som rör sig väldigt mycket i ryggen. Vissa behöver en stencool häst och vissa föredrar lite nerv.
Jag förstår att det kanske mynnar ut i det faktum att hästen anses ha ett bra psyke. Jag säger inte att det är fel att skriva att den skulle passa som parahäst, men att det är lite mer invecklat än att hästen ska ha ett “bra psyke”. Om min häst blir lite sur på klämmande skänklar ibland gör det inte så mycket, för jag har inte skänklar. Om däremot en ryttare med jättedålig balans skulle behöva klämma sig fast med sina ben/skänklar på hästryggen, så kanske inte den hästen skulle passa lika bra.
Jag har tidigare trott att om jag till exempel skulle få ta över en gammal Grand Prix-häst så skulle man kunna ta sig hur långt som helst, för allt finns redan i hästen. Utbildningen, styrkan och rutinen från tävlingar. Men idag är jag inte så säker på att jag skulle kunna rida en sådan häst överhuvudtaget, speciellt inte utan skänklar. Med att hitta rätt häst så kommer många “kanske” på vägen.
I slutändan tror jag att mycket handlar om kemi och att vissa attribut hos hästar passar bättre med vissa ryttares individuella behov, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte.
Vilka attribut letar ni när ni ska köpa häst?
/Felicia
Följ Ridsport på