Bakom Kulisserna
Blogg
Inbjudna gästbloggare delar med sig av sin vardag runt om i världen.
Bakom Kulisserna
27 november 2019 16:00

Gästbloggen: ”Vi måste vara stenhårda även mot våra ryttaridoler”

Gästbloggen: ”Vi måste vara stenhårda även mot våra ryttaridoler”
Johanna Sällberg och hennes mopsar är återkommande funktionärer under Sweden International Horse Show. Häng med bakom kulisserna! Foto: Privat

Nyligen fick jag frågan om jag kunde försöka beskriva lite varför jag ställer upp varje år och jobbar som funktionär under SIHS och lite om vad som egentligen händer där bakom alla showerna.

Först tänkte jag att det kanske inte var så intressant, men så kom jag på att innan jag började jobba som funktionär så hade jag ju faktiskt ingen aning om vilka fantastiska insatser som krävs för att få en internationell show att rulla på. Min huvuduppgift är att organisera bevakningen av FEI-stallet men sedan dyker det alltid upp tusen andra små jobb när man ändå är på plats.

Hur får man egentligen in en fot på ett sådant här arrangemang då? Det kan göras på lite olika sätt, i mitt fall blev jag utvald av Svenska Connemarasällskapet att få delta med min gamla ponny som rasrepresentant. Det första jag lärde mig var att om man bara har attityden att inget är omöjligt så leder det till mer ansvar och roligare uppgifter.

Första året med alla hästar från rasföreningarna på plats var ju alla lite nervösa men jag lovade glatt att rida damsadel inne i stora arenan bland fyrverkerier och annat. Det gick alldeles galant tack vare en nervstark ponny och kanske också lite för att vi övat i rätt många år på just detta. Efter det har det rullat på, året efter hade jag med ett litet cirkussällskap och började vakta en stalldörr som med tiden blivit tio dörrar.

Fei-stallet
Lugnet före stormen i FEI-stallet som vaktas av funktionärer som sover med ögonen öppna. Foto: Johanna Sällberg

Alla uppgifter som vi funktionärer utför är på ett sätt lika viktiga. Vi är som kuggar i ett kugghjul, hackar en så stannar hela alltet. Som gruppledare så är mitt jobb att se till att min grupp snurrar på.

Just att bevaka FEI-stallet är en liten utmaning då vi måste vara stenhårda även mot ryttare som är våra idoler, utan rätt ackreditering får man inte sätta en fot innanför dörren. Hur många gånger de än har passerat oss med ackrediteringen på så måste vi stoppa dem om de kommer utan, så är reglerna. Det vet alla ryttare och hästägare om, så de tar egentligen inte illa upp om vi skulle stoppa dem men lite diskussion kan det bli ibland.

Att vara funktionär kan alltså vara en utmaning, fast en rolig sådan. Vi som varit med på Friends ett tag brukar säga att det är som att kliva in i en bubbla. Det är en bra beskrivning av känslan man får därinne, världen utanför har man inte tid för.

Vi har mestadels väldigt roligt och oväntade saker händer mest hela tiden. Så här första dagen har det ändå rullat på utan större incidenter, det har tränats på olika showdelar med alla showhästar som är på plats.

På bara två dagar ska alltså cirka nittio hästar koordineras så väl att publiken får se tomtar och diverse andra figurer uppträda i julavslutningar och andra showinslag, helst utan krockar och med alla hästar på väg åt rätt håll. Det är nu vi ska skapa magi och göra det som faktiskt är en av världens största hästshower.

/Johanna Sällberg

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 


Bakom Kulisserna
21 maj 13:41

Sofies blogg: ”Jag förberedde mig på ett benbrott….”

Sofies blogg: ”Jag förberedde mig på ett benbrott….”
Sofie Relander har haft en dramatisk vecka, där det inledningsvis såg ut att ha gått åt pipan med GP-hästen Barcelona. Foto: Privat

Denna gång hade jag tänkt att jag skulle skriva om Barcelona och vår comeback efter hennes struppipsoperation.

Men det skulle kännas konstigt att göra det nu.

I måndags hittade jag henne i hagen med ett kanonsvullet framben, en sko av och en annan sko hängandes på sniskan. Det blev en snabb färd till djursjukhuset för att kolla upp det. Jag förberedde mig på ett benbrott….

Men det verkar i alla fall lite bättre än så, i alla fall i nuläget. Endast en hård smäll på en böjsena = två veckor i ”sjukhage” och lite skritt.

Sofierelander_barcelona
Barcelona har levt rövare i hagen och skadat sig i ena frambenet.

Barcelona är sedan föl van vid att gå i flock. Hon har alltid gått ihop med en annan häst. I vissa perioder har hon fått gå själv. Men majoriteten av tiden i hage har hon alltid haft sällskap.

Förra sommaren gick hon ihop med stona, deras föl och lite andra hästar. Alltså på bete med en flock på cirka åtta hästar.

Nu i år igen tyckte jag det var dags att hon skulle få gå ut över nätterna. Så jag släppte ut henne med de små (feta) ponnyerna som är väldigt lugna av sig. Ibland kanske de tar en galopp eller två, men inte mer än så.

Men… bara en vecka senare har hon blivit skadad. Shit!

Många tänker säkert att ”jäklar, du kan inte ha din GP häst så”!

Jo det kan jag.

Hon är precis som vilken annan häst som helst. Hon vet inte om att hon är en värdefull GP-häst. För det skall hon inte heller behöva hållas ifrån stora hagar med kompisar. Eftersom hon är uppvuxen så och alltid har gått tillsammans med andra hästar.

Skulle det nu vara så att hon kommer fortsätta vara lite väl våghalsig, ja då får hon i så fall byta till en mindre hage. För hennes eget bästa. Men med en häst som i grund och botten är uppvuxen i flock och i kuperade hagar så brukar det oftast gå bra.

Däremot hade det kanske inte gått att ha en häst som kanske kommer från utlandet och som inte är van vid att gå i flock och i stora hagar på det sättet. De kan inte riktigt läsa av andra hästar och drar på sig mycket skador på grund det. Då blir det bara dumt att ha dem ihop kan jag tycka.

Jag tycker alltså inte att ”ALLA hästar skall gå i flock och sova ute om nätterna”. Man måste se till individen, som alltid.

Men jag vette tusan om jag vågar släppa ut henne i stor hage igen alltså. Kan ju vara så att efter struppipsoperationen så har hon blivit helcrazy när ingen ser det och bara KUTAR och tränar på att vara fälttävlanshäst. Det kan också vara så att hon blev riktigt rädd för något.

Olyckor händer. Fördelarna med att hon går ute så mycket är att hon rör på sig hela dagen. Hon går i backar, hoppar lite murar. Äter mycket = får mycket tuggtid. Hon blir mycket smidigare och rörligare över ryggen och sätter fina muskler där. Hon är lycklig. Så jag tycker ändå fördelarna väger upp väldigt mycket. Men är detta återkommande måste det ses över. Då får man ta en vända och fundera vad man bör göra.

I går hade jag en klass som var här från UPH. De håller på att utbilda sig till sadelutprovare, kursen heter Equipmentcoach. De skall lära sig att se helheten. Hur som så var det Gunilla Stener som hade dem i går och de kom på besök till mig. Då jag har många hästar och många sadlar hos mig så är det nog ett superställe att vara på.

Sofie_sadeltest
Kursen för sadelutprovare är lärorik även för vår bloggare Sofie Relander, som konstaterar att hon lär sig enormt mycket på att vara med och lyssna på genomgången av varje häst. Foto: Sofie Relander

De fick kolla på ett helt gäng med hästar. Diskutera fram och tillbaka över hur hästarna var byggda, vad för sadlar som kunde tänkas passa och så vidare Jag är ju hela tiden med och det är så nyttigt. För jag får lära mig så otroligt mycket och lär mig massor med knep.

I mitt arbete är det ju väldigt viktigt att jag har koll på hästarnas utrustning och allt där till. Eftersom alla hästarna inte kommer med sadlar så får jag se till att hitta någon av mina som kan passa eller som kanske kan kompletteras upp med en padd. Skulle jag inte ha något kan jag alltid låna av min sadelprovare.

En bra check man själv kan göra är att se till att man får in tre fingrar på höjd mellan manke och sadel, se så den inte ligger i bak/framvikt. Det är sådant jag tycker verkligen kan ändra sig relativt fort när det väl börjat. Så där gäller det att snabbt ha koll.

Sofie_visitering
Vilken sadel kan tänkas passa här? Foto: Sofie Relander

Det som också är så roligt med det är att jag får prova 3-5 olika sadlar på samma häst. Man känner verkligen hur hästen ändrar sig beroende på sadeln och hur min balans sätts i den. Det är lite då man får en aha-upplevelse om hur viktigt det är med rätt sadel. Samtidigt kan man också känna hur hästen går och kniper, håller andan och blir superspänd.

Sofie_sadeljarn
Sadeljärn som används vid utprovningen. Foto: Sofie Relander

Min kompis Veronica har tyvärr en sadel som sitter helt fel. Alltså riktigt fel. Den sadeln är utprovad och måttbeställd efter hästen. Men hästen har fått sådana följdproblem av detta så den nu behandlas i ryggen. Den vill inte ens röra sig framåt med sadeln och ryttaren på. Hon har fått prova andra sadlar som jag har av olika märken. Men sadlar som ej glidit eller klämt. Vips så rör sig hästen villigt även med ryttare på.

Sofie_relander_sadel
Att prova ut rätt sadel är en djungel utan dess like.

Sadelprovaren vill att hon skall rida med andra schabrak, gjordar, paddar och så vidare för att sadeln inte skall glida fram. Hon har inte velat justera sadeln eftersom den kommer att få justeras snart igen då hästen kommer att ändra sig. Det är ju bara det att sitter den fel nu och inte justeras så kommer hästen inte kunna ändra sig alls, inte till något bättre i alla fall.

Så det är en riktig sadeldjungel, även om det inte borde vara det.

Jag hoppas verkligen denna sadelprovare faktiskt tar tillbaka sadeln, då den inte legat bra sedan dag ett. Man skall också tänka på att sadelprovare har tre gånger på sig att fixa sadeln innan denne måste ta tillbaka sadeln. Det hade varken jag eller min elev koll på förrän nu. Allra bäst vore såklart om sadeln kunde bli bra och passa.

Har även hunnit harva i ridhuset. Dock glömde jag ta bort min absolut bästa pall någonsin. Min ”inridningscylinder”. En rund cylinder (cylindrar är väl alltid runda?) som jag hade till alla unghästar och äldre hästar när jag satt upp…den ger inte så mycket höjd numera.

Sofie_harv
Vila i frid harven. Foto: Sofie Relander

Notis till mig själv ” kolla inte bak på harven samtidigt som du kör framåt”. CHECK på hål i ridhusväggen.

En annan checklista är vad du INTE skall köra med en segway…

  • Åka på en nyharvad ridbana. Varför? Jo för det blir för djupt och man blir och bara slira och faller rätt fram…
  • Åka över lite större stenar. Varför? Jo för då studsar det till och andra däcket drar full kareta och man gör väldens piruettvurpa.
  • Åka över ensilagehögar i stallet. Varför? Jo den fastnar och slirar även där med ena däcket medan det andra kör 100km/h vilket gör att man gör en till piruettvurpa.

Nu kommer det inte bli fler segwayincidenter på ett tag, för jag har fått punktering…hahaha. Bilder på när jag vurpar kommer inte komma upp.

Nu skall jag ut och plantera min vitlök jag fick av dotterns klasskompis mamma.

/Sofie

Sofie Relander har tagit flera hästar upp till svår klass och på meritlistan märks både lagsilver på NM som U25-ryttare samt ett SM-guld i lag som senior. Idag har hon 14 hästar i träning på familjegården utanför Varberg. När hon inte bjuder in till wine and dine-ridläger älskar hon att köra motocross – och gör gärna hela resan från unghäst till Grand Prix.


Bakom Kulisserna
14 maj 11:00

Sofies blogg: ”Ni som åker ut på treårstest nu, slappna av!”

Sofies blogg: ”Ni som åker ut på treårstest nu, slappna av!”
Stormsäkra 4-åriga Ellie. Foto: Privat

Nu är jag i full gång med alla förberedelser inför årets första treårstest för min del. Jag måste få ihop schema för hur hästarna åker till testet samt vilka tider de skall visas. Behöver checka av så jag även har nål och tråd för knopparna (japp, jag syr dem).

Sedan behöver några lasttränas vet jag. Måste även kolla av vilken utrustning som skall med, vilka schabrak. Har jag tillräckligt med vita schabrak? Jag rensade precis ut en hel hög. Kanske till och med måste beställa fler. Shit!

Just nu förbereder jag elva hästar för att gå testen den 1-2 juni i Halland. Till min hjälp här hemma med ridningen på dem så har jag duktiga Karin som också själv jobbar med att rida in hästar och har sin egen verksamhet bara tio minuter från mig. Så det är verkligen perfekt. Det som är så roligt med ett samarbete är just att man får en kollega att snicksnacka med ibland, det är mycket trevligt. Annars kan det lätt bli lite tomt och ensamt på gården.

Sedan skulle jag självklart inte kunna driva en så pass stor verksamhet helt själv och vara den enda som rider. Någonstans måste man dra en gräns….!

Jag tror andra är mer stressade än jag är…

Det man får tänka med på unghästar är att de är unghästar och inte behöver jobbas i en timme. Det som bedöms är inte ridningen, utan hur den visas för hand. Givetvis har ju gångarterna eller hoppningen den största betydelsen. Men visning för hand är det som är viktigare än ridningen. Själva ridningen skall man bara se till att inte flyga av på… Flyger man av så får man ändå en till chans, ha, ha. Nej nej, självklart skall hästen vara redo och klar för det även ridmässigt. Upplevelsen är A och O för hästen och allt är A och O för uppfödare/ägare.

Unghast
Ett pass behöver inte alltid betyda sadel och träns. 20 sekunders genomtänkt kommunikation kan göra susen. Här en av unghästarna som just nu förbereds inför treårstesten i början av juni. Foto: Sofie Relander

Under inridningsfasen kan det bli fler dagar som hästen får jobba. Fasen före man kommer upp på ryggen och har skuttat runt i alla gångarter. Då kan det vara fyra till fem dagar kanske tom sex dagar enstaka gång. Men det kan vara att man bara går in i boxen, lägger på schabrak och sedan klart. Alltså kan ett ”pass” handla om 20 sekunder ibland.

Men jag gör hellre få och bra pass än många och dåliga. Hästen behöver verkligen orka med det och ha energin. Viktigt är för mig att hästarna alltid får vilodagar. Dagar då de inte jobbar alls. Där de verkligen får ledigt. När jag då leder dem ut och in från hagen så kräver jag inte något av dem. Mer än att de bara får gå på rakt ut och rakt in.

Annars när jag leder så tänker jag alltid på att jobba hästen. Jag kan förflytta mig lite åt sidan samtidigt som jag går för att se om hästen följer mig. Jag kan gå lite emot för att se att hästen flyttar sig undan mig. Jag kan öka takten, minska takten, stanna, backa och så vidare. Allt för att verkligen ha hästen med mig hela tiden. Där skapar jag kontakten med hästen.

Är den inte god från backen så kan jag inte förvänta mig att det kommer vara det när jag sitter upp. Kommunikationen från backen gäller alla mina hästar. Inte bara unghästarna. Utan även de äldre som kommer på utbildning.

Compadre
Compadre gör sig redo för 3-årstest. Foto: Sofie Relander

I går passade vi även på i det fina vädret filma en 4-åring på utebanan som skall säljas. Solen sken, men det var full storm. Nackdelen med att bo nära havet, suck. Hinderstöden blåste verkligen omkull. Men denna 4-åring är inte som andra 4-åringar. Hon är en cooling. Visst, lite hoppade hon till när stödet brakade i backen. Men det var nog mest för att jag blev så rädd!

Ellie_1002
Stormsäkra coolingen, 4-åriga Ellie, och Sofie Relander. Foto: Privat

Jag gjorde även ett KANONPASS med Barcelona. Det är bara sån WOW känsla på henne nu alltså, efter hennes operation. Måste posta en film på henne så ni får se. Jag håller dessutom på med en ny kür. Jag är helt inne på att vi skall ha en rockkür. Men en discokür hade ju med varit roligt att göra. Vi får se vad jag bestämmer mig för, om jag bestämmer mig…oh my….

I nästa inlägg kommer jag berätta mer om Barcelonas operation och uppbyggnad.

Ni som åker ut på treårstest nu, slappna av, ta det ”hakuna matata”, njut och ha kul.

Men jag måste ändå erkänna att jag är SJUKT SJUKT taggad på min tävlingsdebut för i år.

Aldrig tidigare har den varit så sent som i juni!

/Sofie

Sofie Relander har tagit flera hästar upp till svår klass och på meritlistan märks både lagsilver på NM som U25-ryttare samt ett SM-guld i lag som senior. Idag har hon 14 hästar i träning på familjegården utanför Varberg. När hon inte bjuder in till wine and dine-ridläger älskar hon att köra motocross – och gör gärna hela resan från unghäst till Grand Prix.


Bakom Kulisserna
13 maj 19:00

Polisbloggen: Svettig spritjakt och rekryter under lupp

Polisbloggen: Svettig spritjakt och rekryter under lupp
Helen Fischerström på kollegan Gorm. Foto: Roland Thunholm

Hej igen alla läsare!

Jag och Gorm är tillbaka efter lite frånvaro. Vi är redan inne i halva maj! Det känns som jag inte hinner med, vi får hoppas på lite värme nu också. Säger vi så varje vår? Vi svenskar och detta tjatande om vädret…

I detta inlägg pratar vi lite om rekrytering av nya polisryttare, lite om Valborgshelgen och lite annat intressant.

Rytteriet har haft en annons ute där vi söker nya polisryttare.  Det har varit många sökande på några få platser.

Rekryteringeringen går till så att den sökande skickar in en ansökan med cv, personligt brev och en ”ridfilm” till oss. Den sökande skall självklart vara polis och ha ”mycket god ridvana”.

Img_0626
Rekryterna får genomgå många tester, både till häst och avsuttet. Foto: Helen Fischerström

Den sökande blir kallad till tester som pågår under två dagar.

Den första dagen gör man ett ridprov. De sökande får rida dressyr och visa att de har en bra grundsits, en god inverkan och är utvecklingsbar. Sedan byter ryttaren häst och då är det hoppning på schemat. Det är inte så avancerat men ändå ett mått på ryttarens balans, följsamhet, framåtanda och lite mod.

Denna dag är det även ett fysiskt prov med vikt på den sökandes kondition. God grundfysik är viktigt då det kan blir upp till fyra hästar att rida på en dag eller bara sitta många timmar i sadeln på en kommendering vid till exempel en fotbollsmatch.

Den andra dagen är utformad som ett arbetsprov där bland annat stresståligheten testas. Om man klarar sig igenom nålsögat blir man kallad till intervju.

Idag (tisdag) är det Brutus som är först ut på min lista. Han har en ”sadelfri” dag idag. Det blir därför longering för honom. Alla våra hästar har en dag i veckan då de får vara fri från sadel.

Då blir det longering, tömkörning eller en promenad ut i skogen utan ryttare. Allt för att de ska hålla längre och för ett varierat arbete.

Eftersom jag hade förmånen att få vara ledig under Valborgshelgen, så har min kollega Johan skrivit några rader om arbetet som han och Carro hade den helgen.

Rapport från en Valborg till häst

Gästbloggare: Johan Nilsson, ridande polisassistent

Denna dag bidrog polisrytteriet med en patrull på Stockholms Citys valborgsinsats. De två rutinerade och stabila polishästarna Frisen och Cubus fick vara min och Carolines kollegor under detta kvällspass.

Hur ser då vårt upplägg ut en sådan kväll och hur vet vi var vi skall vara och agera?

Vårt pass börjar med att vi kopplar upp oss digitalt till en utsättning, där kvällens insatschef berättar om kvällens lägesbild, vad vi kan förvänta oss samt de initiala områden som skall prioriteras. Polishästarnas uppdrag blir att patrullera i parker och att fokusera på att uppsöka ungdomar som är under 20 år och som dricker alkohol.

Vi transporterar ut hästarna då detta gör det lättare för oss att vara mobila och att snabbt kunna lasta om det uppkommer ett nytt problemområde längre bort.

Som ni förstår så är det mest uppskattat och lätt att få kontakt med ungdomarna när vi har våra fyrfota kollegor med oss.

Jag skall berätta om två möten som vi hade med ungdomar denna kväll i Vitabergsparken på Södermalm.

När vi rider upp i parken så påträffar vi en grupp ungdomar, vi ser att de har en flaska whisky som de försöker gömma. När vi pratar med dem så märker vi att att två av dem är berusade. Efter en del slagningar i våra register får vi fram att en av tjejerna endast är 15 år gammal (de andra är upp till 18 år).

Tjejen förnekar såklart att hon druckit. Men hennes kompis då säger ”du ska inte ljuga för polisen, du har visst druckit”.

Ärlighet uppskattas av oss poliser! Vi kontaktar hennes föräldrar, de kommer och hämtar henne i parken och de möter även kompisarna som hon umgås med. Föräldrarna är väldigt tacksamma. Hela gruppen ungdomar förstår vad som gäller och vi lämnar dem efter att vi haft en väldigt bra dialog med dem.

Polisiärt upprättas en anmälan om ”olaglig överlåtelse av alkohol” samt att vi direktförverkade alkoholen (den hälldes ut på plats).

Snabbt därefter påträffar vi tre ungdomar som sitter på en bänk med en tre liters dunk vin, en vinflaska och fler flaskor med cider. Vi misstänker att de är under 15 år.

Då vi försöker samtala med dem så nonchalerar de oss fullständigt. Vi säckar in dem och ställer oss som ett V med hästarna framför dem för att de inte skall kunna lämna platsen. Då händer det något oväntat, en vän till dem som står utanför insäckningen, springer in mellan hästarna, tar alkoholen på bänken och springer från platsen!

Hon springer upp för en massa trappor och in bakom en byggnad i närheten. Det blir svårt att följa efter med hästen… jag (Johan) kastar mig av Frisen, lämnar över tyglarna till Caroline och springer efter. Med ridstövlar och övrig tung utrustning känns jakten svår, men skam den som ger sig. Ungdomen fångas in trots att jag har mjölksyra och hög puls.

Alkoholen tas i beslag och tjejen som sprang var 16 år och hade hög berusningsgrad. Hon hade också en väldigt dålig attityd mot polisen. Vi kallar på en polisbil som kör hem tjejen till hennes föräldrar.

Nu har ni fått lite insikt vårt jobb under valborgskvällen. Vårt mål i insatsen var att förhindra att ungdomar kommer till skada, förhindra att minderåriga dricker alkohol och se till att de inte hamnar i ”fel umgänge”.

Img_0658
Ingen bra idé att dricka alkohol och vara minderårig. Ännu sämre att försöka gömma sig för polisen med dryckerna. Rytteriets patrull fick springa snabbt, men kom ifatt personen och alkoholen på bilden hälldes ut. Foto: Privat

I morgon (onsdag) skall jag och Johan och Gorm och Frisen förstås, åka till Märsta och jobba.

Där pågår insats ”Gimle”. Vi som ryttarpatrull skall tillsammas med poliserna i Norrort jobba mot de kriminella och göra det vi kan för att skapa trygghet för övriga boende i området. Vad som händer där får jag rapportera om i nästa inlägg.

Ta hand om er så hörs vi till nästa gång!

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!


Bakom Kulisserna
7 maj 11:36

Sofie Relander: ”Jag rider inte för att tävla”

Sofie Relander: ”Jag rider inte för att tävla”
Vi passar på att träna på stranden. Tänk på att ta hänsyn när ni rider på stranden. Plocka upp skit och följ reglerna. Foto: Privat

När media ojar sig över alla inställda tävlingar och att ryttarna tappar målbilden så känner jag inte igen mig i det. Jag tror även att fler där ute håller med och känner samma sak. Visst, det är verkligen trist. Jag respekterar absolut dem som har tävlandet som målbild.

Men ta till exempel Falsterbo. Jag hade verkligen sett fram emot att rida det i år och satsat med många 4-, 5- och 6-åringar. Det hade varit drömmen att få rida där med dessa fantastiska hästar. Men inte blir jag förstörd och tappar allt hopp för att det blir inställt.

Min målbild blir inte förstörd. Och det tror jag mycket beror på hur jag sätter mina mål faktiskt. Mitt mål med ridningen är först och främst känslan!

Jag vill få en wow-känsla när jag rider. Det är den jag rider för. Den vill jag uppnå på träning, det är mitt krav. Eftersom jag tränar mer än jag tävlar så tycker jag det är rimligare att jag har det som den stora målbilden.

En wow-känsla för mig är när jag kan tänka det man ska göra med hästen och det sker. På denna punkten vet jag att Ulrika förstår mig precis, vi har diskuterat detta en del. Ulrika är en god vän och elev till mig.

När wow-känslan finns där kommer tävlandet som en bonus. För visst är det kul att få göra sig fin och visa upp sig. Att sätta sig i bilen och ju närmre man kommer tävlingsplatsen så känner man hur nervös man blir. Jag börjar till exempel alltid att frysa, blir kissnödig och får lite kramp i magen.

Men så fort jag sätter mig på hästen släpper det. Så det värsta är precis före. Men jag vet också att ju mer nervös jag är desto bättre presterar jag. Det är något jag har lurat i mig själv och då fungerar det, placebo ni vet.

Sofie1
Längtan efter tävling finns ändå där. Foto: Privat

När jag skriver om känslan nu så känner jag riktigt pirret och vad man saknar det.

Så här prioriterar jag:

1. Wow-känslan på träning.

2. Tävlandet och wow-känslan på banan.

På så vis slipper jag besvikelser av att tävlingar ställs in. Tack och lov drivs inte min verksamhet av internationellt tävlande. Hade det gjort det och jag hade varit beroende av att tävla för att överleva så hade jag såklart varit mer besviken än vad jag är nu. Men jag tror inte min målbild hade blivit förstörd och att jag hade tappat motivationen.

Däremot hade verksamheten blivit mer påverkad.

Jag försöker istället i detta läge att se det som en chans att utvecklas. Jag tror också att ekipage kommer komma ut på tävlingsbanorna bättre än någonsin när det väl drar igång. För de har tränat och tränat och filat på sina grunder och lagt fokus på det viktiga. Åtminstone intalar jag mig detta.

Jag vill nämligen vara beredd sedan. Om jag tror att det kommer bli så, ja då måste jag själv träna riktigt hårt för att ha en chans. Har man högt och bra motstånd så triggas man av det och kämpar ännu mer. Rider konkurrenten på 71% så vill jag i alla fall rida på 72%. Inte vill jag då rida på 68% och förlora en eventuell placering.

Det jag vill säga med detta är att man bör ”rida för känslans skull” och inte för tävlandet. Jag tror annars det kan bli lite tråkigt. För vi tränar trots allt mer än vad vi tävlar. Detta är ett tankesätt som fungerar för mig. Jag tror inte att det fungerar för alla kanske. Jag respekterar verkligen alla som tänker på ett annat vis.

Sofie4

För fem år sedan förstod jag inte varför folk red bara för att rida och inte för att tävla. Det var obegripligt för mig faktiskt. Med denna coronapandemi så har jag blivit varse om att jag faktiskt rider för känslan. Det är fantastiskt. En väldig lättnad för mig att bli medveten om det.

Det gör att jag njuter mer nu än vad jag gjorde innan av att ”bara” rida hemma eller på träning. Jag tror inte jag hade fått den insikten om inte hamsterhjulet hade stannat upp. För detta är jag väldigt tacksam. När coronan är över och tävlingarna drar igång så ska jag verkligen se till att jag njuter mer  av vardagen.

Men jag älskar att tävla, är så taggad nu för att det ska dra igång. Under tiden gör jag mig mer redo än någonsin.

Sofie2
Barcelona MW redo för ett träningspass hemma. Foto: Privat

Bakom Kulisserna
30 april 12:25

Sofie Relander: ”Välj dina fighter”

Sofie Relander: ”Välj dina fighter”
Vakna men snälla unghästen Zalvador har fått vara inomhus i början. Här har han kommit till avslappning och vi har hittar ett system som fungerar som vi kunnat ta med oss ut. Foto: Ellen Lundgren

I min dressyr har jag haft otrolig nytta av min tidigare hoppkarriär (inga höga klasser). Jag vågar gasa, jag vågar tänka framåt. Alltså jag vågar släppa fram hästen och släppa på handbromsen. För i tanken blir jag inte låst av att det far iväg lite ”vilt”. Jag vågar helt enkelt släppa på kontrollen. Det ska man våga lite mer av, tycker jag. Man ska lita mer på sig själv i sin ridning. Men givetvis viktigt med självinsikt. Vad klarar jag av? Vad klarar jag inte av? Sedan ska man inte utsätta sig själv för onödiga risker.

Men till exempel så rider jag alla (finns undantag) hästarna från fyra års ålder och uppåt, alltid ute om utebanan tillåter det.

Då miljön på gården är rätt ”tuff” för många av utbildningshästarna så är det säkrast att ha de ”icke så styrbara” hästarna inne i ridhuset så de får en bra och trygg miljö när de är i inlärningsfas. Sedan är det vissa av 3-åringarna som absolut klarar av att vara ute. Då får de vara det. Jag arbetar alltid efter individen.

Sofie Blogg1
Hannover MW på utebanan. Foto: Amanda Sköld

Men på gården har vi många får som går i hagar runt utebanan samt lösdrifter. Helt plötsligt kan det komma 100 får runt ett hörn eller en flock med hästar som galopperar vilt i hagen runt ridbanan. Sitter jag på en vild 3-åring då så vet jag nästan vad som kommer ske. Den kommer sätta av efter sin flock med största sannolikhet. Men sitter jag på en 4-åring så får jag oftast stopp på dem efter 20 meter, ibland 25.

Det gäller att välja sina fighter helt enkelt, arbeta alltid efter individen. Alla hästar ryms inte inom samma ram. Det tar olika lång tid för varje häst att anpassa sig och förstå vad man vill. Precis som för oss människor så tar det tid att anpassa sig ibland. Man ska framförallt försöka undvika att ta en fight, man ska alltså inte aktivt söka efter situationer hästen tycker är så obehagliga att det blir bråk. Vissa söker mer eller mindre aktivt efter detta för att då bestraffa. Bättre är att aktivt söka efter situationer där en kan berömma och pusha på självförtroendet hos hästen.

Sofie Blogg3

Jag har haft hästar hos mig som jag fått hoppa av tre gånger under ett ridpass och longerat dem några varv. Det har varit enda sättet för hästen att slappna av på. Efter ett par gånger har jag bara behövt sitta av två gånger, sedan en gång och till slut ingen gång. Man får leta sig fram till olika metoder som fungerar.

Men framförallt ska man ha tålamod och uthållighet när man rider. Har man inte tålamod från början så kommer här två enkla saker jag alltid tänker på:
1. Ha ätit precis före så jag är mätt.
2. Lägg upp ett kort pass och fokusera på få saker.

Sedan är det givetvis så mycket mer som kan spela in än detta. Men det är enkelt och hjälper.


Bakom Kulisserna
22 april 12:17

Ridande polisen: ”Gästspel i Operation Rimfrost”

Ridande polisen: ”Gästspel i Operation Rimfrost”
Seger i LA:2 minsann. Foto: Privat

Hej alla igen!

Jag har ju varit frånvarande i några veckor … Ibland kommer det annat emellan, det bara är så.

Jag var iväg till Uppsala och jobbade i fyra kvällar. Det blev att sova kvar på hotell. Vi skulle sluta vid midnatt varje pass, men jag kan meddela att så blev det inte. Övertid fanns det gott om.

Gorm fick stanna hemma, det blev nämligen vanlig ”radiobilspatrullering” som vi kallar det. Jag kan också berätta att det var väl cirka tio år sedan jag jobbade på det sättet. Inte utan att det kändes lite nervöst.

Operation Rimfrost är en särskild satsning mot utsatta områden och mot gängkriminalitet. Vi arbetar aktivt för att störa ut dessa gäng och kunna lagföra och arbeta för en tryggare miljö för de övriga medborgare som bor i dessa områden. Det blev fyra krävande arbetspass där man som polis hela tiden måste vara på helspänn och inte släppa sin rygg.

Första kvällen hade jag och min kollega, som jag arbetade med under dessa fyra pass, ett lyckat ingripande. Vi stoppade ett fordon som verkade intressant. I fordonet färdades sex personer. Då vi kontrollerar personerna mot våra register, så förekommer de sedan tidigare med grova brott.

Eftersom de är så många i bilen så kallar vi på förstärkning. Vi plockar ut alla ur bilen, kontrollerar dem, sedan gör vi en så kallad husrannsakan i bilen, med syfte att söka efter vapen och narkotika – och då, där i bakluckan på bilen, BINGO!! Vi hittar narkotika och jag vill säga MYCKET narkotika. Alla sex personerna grips och blir senare anhållna av åklagaren. Ibland har man tur …

Det var för mig fyra lärorika och roliga arbetspass.

Polisbilen
I skydd av mörkret. Foto: Privat

Nu i coronatider är alla våra ordinarie uppdrag inställda (fotboll, eskorter, högvakter, osv), då har vi mer tid att lasta hästarna och åka ut och jobba i våra lokalpolisområden. Stockholm består ju inte bara av innerstaden utan vi jobbar i hela länet.

Köpcentrum
Jag och Gino tillsammans med Lena och Alcazar vid Väsby Centrum. Foto: Privat

I förra veckan har vi haft patrull med hästar ute i Märsta norr om Stockholm och vi har varit i Upplands Väsby. Då vi är ute och jobbar i lokalpolisområden är det främst trygghetsskapande vi arbetar. Syftet är att vi ska synas ute och att vanligt folk i och med det ska känna en större trygghet i sitt område där de bor och arbetar. Jag vet att det är väldigt uppskattat hos boende när de ser att vi finns i just deras område och runt deras lilla köpcentrum.

Img_0753
Då vi var i Tensta och jobbade så träffade vi på prinsessan Sofia, bara så där … Foto: Privat

Vi kan också åka ut då det varit många bostadsinbrott i ett specifikt område. Det är väldigt effektivt att rida runt i bostadsområden med villatomter. Vi sitter lite högt och ser in över staket och häckar och vi tar oss fram ganska ljudlöst mellan husen.

Img_0532
Efter en heldag i Rinkeby måste jag och Gorm fylla på med lite ”bränsle”. Foto: Privat

I förra inlägget berättade jag om att vi skulle ha så kallad ”kvalitetskontroll” och då rida dressyrprogram för en extern domare. Det blir som en liten tävling oss emellan, det är ingen tävling egentligen men det blir ju lite roligare med ett tävlingsmoment, om man nu gillar det och det gör jag …

Vi jobbade oss alla igenom LA:2. Det är svårt att rida på kort bana … det blir att vända hela tiden känns det som och när du väl fått till några steg i skänkelvikning så, ja, då är linjen slut och så kommer nästa bedömningsgrupp. Men jag är nöjd med mitt och Gorms resultat, dryga 68 procent och seger!!

Jag tror jag avslutar med det för denna gång.

Träna mera så blir det bättre.

Vi hörs och syns där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!


Bakom Kulisserna
1 april 16:12

Ridande polisen: ”Landar du på pistolen så gör det ont…”

Ridande polisen: ”Landar du på pistolen så gör det ont…”
Helen Fischerström på kollegan Gorm. Foto: Roland Thunholm

För oss på Rytteriet så har den dagliga verksamheten ännu inte förändrats jättemycket på grund av coronasituationen. Men den kommer kanske göra det längre fram, beroende på hur länge denna kris håller i sig.

Våra hästar måste ju ut och vi patrullerar på som vanligt. Det som händer just nu är att alla fotbollsderbyn är framflyttade och högvakterna är inställda tills vidare.

Hur det kommer att bli med den stora Nationaldagskortegen den 6 juni vet vi inte ännu.

Det kommer med säkerhet bli så att vi på Rytteriet får förstärka upp i polisbilarna om den ordinarie personalen där blir sjuka.

I dessa tider så är det ju ganska lugnt ute på stadens gator och torg, då passar det väldigt bra att vara ute med våra unga och nya hästar. Både Colorado och Phindus, som jag berättat om tidigare har fått vara ute och gått på stan.

Den som rider den nya hästen har då en väst med “polishäst i utbildning” på sig, så att våra medtrafikanter ska förstå att det är en häst som inte är så van.

Allt kan ju hända, så helst vill man som ryttare på den nya eller unga hästen, inte ha uniformen på sig heller. Skulle man ramla av med bältet på där pistolen, radion, batongen och allt annat sitter runt midjan, så gör det ganska ont om du landar tokigt i backen.

Jag vet… man kan slå i höften rätt rejält på sin pistol.

Både Colorado och Phindus sköter sig fint. Så här i början handlar det om att hästarna ska kunna hantera trafiken i stadsmiljö, kunna stå stilla vid ljussignaler eller kunna stå stilla om vi stannar och pratar med folk.

Img_0452
Att lära sig att stå still och prata med folk är en av utbildningspunkterna. Foto: Helen Fischerström
Img_0427
Colorado och Phindus ute på patrull. Foto:Helen Fischerström

“Det som göms i snö, kommer fram i tö” är ju ett känt gammalt ordspråk. I vinter har vi ju inte haft någon snö att tala om här i Stockholm men skräpet finns ju i alla fall. Jag undrar, (nu blir jag sådär tråkig igen) varför en del människor tycker sig kunna använda naturen som sin privata soptipp?

Vi måste alla ta sitt ansvar, annars kommer vi drunkna i sopor och skit. Härom dagen var jag ute och red. På en väldigt kort sträcka så låg allt möjligt slängt, allt från kläder till microvågsugnar till plastdunkar.

Image-1
Varför är det så svårt att plocka upp efter sig? Foto: Helen Fischerström

Nu börjar ju tiden då folk vill vara ute, ha lite pick-nick. Vill därför passa på att be er, snälla plocka upp efter er!

Här kommer lite bilder från förra våren och försommaren då vi varit ute och patrullerat. Det är ju jättetrevligt att kunna sitta ute, äta lite gott, dricka lite gott. Sen när en del sällskap är klara, ja då reser man sig och går därifrån…det som blir kvar är historia.

Image-1[1]
Somliga lämnar helt sonika bordet och går. Oavsett om det är en picknick i parken. Foto: Helen Fischerström
I dag så har jag och Gorm så kallad kvalitetssäkring, vi ska rida dressyrprogrammet, LA:2, förhoppningsvis med godkända procent. Det kommer en dressyrdomare och dömer då vi rider.

3r6a6810
Helen och Gorm under de blommande körsbärsträden i Kungsan. Foto: Privat

Som polisryttare har vi en uppridning varje år. Det blir ju första gången på Gorm eftersom jag började rida honom i höstas.

Fortsättning följer på det…

Rid väl och håll er friska, så möts vi där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!


Bakom Kulisserna
18 mars 17:49

Ridande polisen: ”Damen hade blåst omkull!”

Ridande polisen: ”Damen hade blåst omkull!”
Helen och fyrbente poliskollegan Gorm har varit på övning på Polishgskolan. Foto: Helen Fischerström

Ännu en vecka har passerat.

Tiden går fortfarande fort om man har roligt. Sedan förra veckan har vi haft ytterligare en hoppträning.

Gorm och jag har hoppat vidare. Jag lovade att jag skulle jobba lite på hinderhöjden sedan jag skrev senast. Om jag nu bara hoppade 60 centimeter senast så var vi upp på 90 centimeter i torsdags och vi hoppade mer bana!

På torsdag har vi hoppning igen. Det blir tre gånger detta år än så länge.

Jag hoppas att jag kan bjuda på ett nytt filmklipp på mig och Gorm längre fram.

På fredagen var vi en grupp på Polishögskolan i Solna. En grupp ryttare är, som vi kallar det 1+5, ett befäl och fyra ryttare. Vi övade tillsammans med andra poliser som går en så kallad SPT utbildning (särskild polistaktik).

Det är poliser som sedan ska vara med och arbeta på fotbollsmatcher och vid demonstrationer. De får bekanta sig med våra hästar, de får gå framför och bakom oss. De får också känna på hur det känns då vi flyttar på en folksamling med våra hästar, gå emellan hästarna vid ett trångt läge och så försöker man bygga upp en lite stressad situation, som det kan vara ute i verkligheten.

Många av dessa poliser har kanske aldrig varit nära en häst och en del kan tycka att det är lite obehagligt att komma nära.

Jag hade Gorm med mig på övningen. Dessa övningar är kanske inte hans favoritgren men jag måste säga att han skötte sig exemplariskt. Jag tror att vi börjar hitta varandra.

Man blir alltid lite nostalgisk då man kommer tillbaka till Polishögskolan. Jag gick där från januari 1989 till december 1991.

Mycket har ju förändrats på Polishögskolan sedan dess. Nu går ju inte nya blivande poliser där längre. Det är mest andra utbildningar på skolan för de som redan är poliser.

Men det är alltid lika roligt att få komma tillbaka till och öva på Lagtorget.

Img_0348
Tillbaka på Lagtorget – nostalgin flödar! Foto: Helen Fischerström

Annars så patrullerar vi på med våra hästar på stadens gator. I helgen gick det ut ett jobb om en dam som ramlat på gatan, ambulans var på väg fram.

En ryttarpatrull befann sig närheten och red fram till platsen (jag hade förmånen att få vara ledig under helgen så jag var inte med). Detta var på söndagen och jag kan meddela att det blåste väldigt mycket den dagen. Min kollega sitter av hästen och går fram till damen som ramlat omkull och pratar med henne. Det är en äldre dam som berättar att hon varit ute och gått i blåsten och blåst omkull.

I fallet har hon brutit något i benet. Det är farligt när det blåser ute!

I måndags morse var jag och Gino ute och patrullerade. Det går ut ett jobb på radion om en krock mellan cyklist och bil. Jag ligger bra till och rider dit. Ambulans och en till polispatrull är på plats. Det är mitt i morgonrusningen nere vid Stureplan. Jag och Gino hjälper till med trafikdirigering.

Den stackars cyklisten har brutit armen.

Som ryttare kan man göra ett bra jobb på platsen och spärra av övrig trafik så ambulanspersonal kan arbeta i fred. Av någon anledning ska både gångtrafikanter och bilister gå och köra just där ambulansen jobbar med patienten på gatan.

Det är som att folk inte ser längre än till sina tår eller där motorhuven slutar. Tyvärr .

Tack för denna vecka och var rädda om er. Hoppas vi ses där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

 


Bakom Kulisserna
15 mars 17:33

Sissela Smith: ”Det blev kaosartat”

Sissela Smith: ”Det blev kaosartat”
Sissela Smith är på väg hem från Sunshine Tour i Spanien mycket tidigare än beräknat. Foto: Privat

Hej igen
Ja tyvärr blev det ett snabbt avslut på touren, vi som trodde vi skulle klara oss så bra. Allt var väldigt lugnt och vi märkte knappt av Corona viruset, men under två dagar exploderade det och det blev kaosartat.

Direkt efter jag hoppat GP kvalet fick jag höra att tävlingen skulle avslutas på order av regeringen. Synd om arrangörerna, klart vi blev lite besvikna också. Gick från 0 till 100 så fort, och idag var så många stressade att hinna iväg så fort som möjligt. Men det är bara att gilla läget och respektera besluten som tas.

Jag bara önskar att vi alla kan ta oss hem så fort och smidigt som möjligt, så får vi vara i ”karantän miljö” hemma och att hästarna får komma hem.

Sisselablogg7
”Resultatmässigt är jag otroligt nöjd.” Sissela Smith sammanfattar sin tid i Spanien. Foto: Privat

Egentligen skulle jag flyga hem, men vår chaufför kunde inte komma förrän onsdag, om han nu får, som tur är har vår andra chaufför kommit redan.

Carin beslutade att det var bäst att jag åkte med Marcus hem som skulle åka direkt, han kör själv så kunde hjälpa lite när han blir trött och förhoppningsvis komma hem snabbare så jag kan börja med hästarna hemma. Jag har bara C-körkort så kan inte köra vår lastbil med släp tyvärr. Så jag fick packa ihop snabbt och nu kör vi hem. Förhoppningsvis går allt bra.

Annars resultatmässigt om man ska sammanfatta allt så är jag otroligt nöjd, har hunnit få in många rundor. 54 rundor och 40 av dem felfria så det är mitt kvitto.

Hade kvalat båda mina unghästar Daquars Dream och Daiquiri till finalen sista veckan men missar ju det. Båda har hoppat otroligt bra, DD gjorde 10/11 rundor felfritt och Daiquiri lyckades kvala klart till Falsterbo och ett kval till Elmia. Gialitha har hoppat strålande och Max haft ett nedslag, hon är otrolig och CC tackade nej till många stora bud från stora stall till min hästskötare Emmas stora glädje.

Casemiro avslutade med ett retligt nedslag på näst sista i lilla GP men fått lite mer rutin. Dior har kommit igång igen upp i högre klasser efter hennes paus i höstas och levererat nästan bara felfria rundor. Sist men inte minst Charmonix som har hoppat 6 st 150 hoppningar, haft lite otur med 4-felarna men är jättenöjd över utvecklingen och rundorna vi har haft

Det är en fantastisk tour och faciliteterna är magiska, helt rätt upplägg enligt mig för alla nivåer på hästar och ryttare. Väldigt blandade känslor att åka hem.

Ska bli kul att komma igång igen efter denna resa, när vi får komma igång! Hoppas ni uppskattade CCs upplevelse under denna tour och följa med vår resa.

Mvh Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden