Syns du inte, finns du inte.
Gör du ingenting, kommer du ingenstans.
Dessa är två påståenden som inte kan tas för sanningar i varje given situation men i en sportvärld där konkurrensen om folks tid och intresse är stenhård skulle jag vilja utropa dem till antingen sanningar, riktlinjer eller visdomsord – välj själva vilket som smakar bäst i munnen.
Är du en idrott under Riksidrottsförbundets paraply har du förhoppningsvis ambitioner att både tas på allvar och en inneboende drivkraft att visa att just din idrott har såväl en bredd som en förmåga att producera en topp.
Den stora del av svenska folket som konsumerar sport genom att antingen se den på plats, följa den på teve eller läsa om den i media är en kravställande publik. Den vill se framgång. Medaljer. Gärna höra Du gamla du fria under en prisutdelning med jämna mellanrum.
Att som enskild idrott i det läget leva i det förflutna och hoppas kunna leva på gamla meriter innebär ofta början till slutet. För ett idrottsförbund fungerar det inte ens att leva i nuet, inte ens för de sporter som just nu är mitt uppe i en storhetstid.
Det varje förbund med självaktning är skyldigt att göra är att hela tiden lyfta blicken, identifiera möjliga problem och snabbt sjösätta framåtsyftande projekt. Man brukar säga att det finns två olika sorters ledare/tränare: den förvaltande ledaren och den utvecklande ledaren. Men inom ett förbund som vill må bra över tid måste båda delarna vara närvarande hela tiden. Dagens framgångar ska förvaltas samtidigt som pengar, tid och plats avsätts till de generationer som ska ta över, som ska fajtas om medaljer om tio år och ge oss nya nationalsångsrysningar under de olympiska spelen.
Nu är jag ganska ny i ridsporten och känner inte till Svenska Ridsportförbundets historik som vare sig förvaltare eller utvecklare. Det jag däremot kan slå fast, med de senaste åren som självupplevt facit, är att jag gillar det jag ser. Till att börja med är det helt oomtvistligt att Sverige gått från en i gänget till att bli världens just nu sannolikt bästa nation på hoppsidan. Jag behöver inte ens rekapitulera vilket fantastiskt 2021 vi har eller med vilken kraft våra toppryttare fortsatt in i 2022. Det är bara att följa medieflödet; det är framgång på framgång hela tiden. Är det inte Henrik von Eckermann eller Peder Fredricson är den storebror Jens Fredricson som slår till i världscupen. Och bakom finns flera spännande namn som knackar på dörren. Det får mig nästan att tänka på det som under 1980-talet fick namnet Det svenska tennisundret, där framgång bokstavligt talat födde framgång och vi som följde tennisen visste att varje vecka är synonymt med nya framgångar.
Jag ser inga problem när det gäller förvaltandet. Hur är det då med tillväxten, med den utvecklande delen av ridsporten, den del som ska stimulera de ryttare som i dag befinner sig i tonåren eller till och med är yngre än så? Även här känns det spännande. Jag får känslan av ett förbund som lever i tiden och blickar mot framtiden. Även här räcker det för min del gott med att följa nyhetsflödet för att kunna konstatera att svensk ridsport både vill ligga och ligger i framkant.
Bara den här veckan har två nya fräscha nyheter offentliggjorts som enbart syftar till att främja utveckling för unga ryttare. ”Höj din nivå”. Redan här vill jag berömma vem det nu är som döpt projektet. Det är direkt, inget lullull utan alla förstår direkt vad det handlar om; att kort och gott höja sin nivå. Att bli bättre är basen och grundtänket i all elitidrott. Med förberedande SM-klasser och teoretiska kunskapsträffar ges ambitiösa ponny- och childrenryttare kostnadsfritt möjligheten att på ett enklare sätt ta nästa steg. Det är bra, lovvärt och ligger precis rätt i tiden.
På samma tidstypiska sätt håller legendaren Jana Wannius stadigt sitt finger i luften nere i Falsterbo för att se vart vindarna blåser. En analys från Falsterbos SM pandemiåret 2020 landade i en skarp slutsats: det finns stora brister i utbildning och horsemanship bland våra unga ryttare.
Åtgärden: en ny klass, ”Falsterbo Pony Equitation” läggs in i det digra programmet under sommarens Horseshow, som troligen blir den första på tre år att hållas utan pandemiska publikrestriktioner.
Equitation är ett nytt begrepp för mig, men även jag kan se strategin och tänket bakom när jag läser innehållsförteckningen: mer fokus på god kontroll, mindre fokus på att jaga snabba tider, inslag av volter, bommar och avbrott.
Precis så här ska det se ut. Ett förbund som styr, spanar framåt och sjösätter projekt i ett Ridsportsverige där andra aktörer, som Falsterbo, hjälper till att identifiera brister och adderar någonting nytt för att avhjälpa dem. Med ett sådant samspel mellan förvaltarskap och utveckling har svensk ridsport all anledning att tro att solen inte bara skiner i dag utan även långt in i framtiden.
Tack för att ni tog er tid – och apropå utveckling hade vi på skärtorsdagen Björn Mortensen på besök i Fria Tyglars poddstudio i Växjö, där Björn berättar om en app för mental träning som snart släpps. Avsnittet hittar du antingen här eller som prenumeration på Spotify. Vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Glad påsk!
Följ Ridsport på