Sommaren är den förtrollande och magiskt sköna årstiden. En tid då våra barn är lediga från skolan, vi föräldrar tar ut vår lagstadgade semester och det sedan bara rullar på i ett tempo jag aldrig riktigt behärskat. Under sommaren går du lätt utanför ramar och rutiner just bara för att det är sommar och för att den faktiskt också, som Ledin sjunger, är kort. Sol, bad, glass. Kanske en resa eller två. Kanske några dagsutflykter, något pittoreskt bröllop att närvara vid och lite tv-magi under något dramatiskt mästerskap.
Sedan kommer hösten. Ibland smyger den sig på, nästan obemärkt, som en tjuv om natten. Andra gånger, som i år, står den plötsligt på farstutrappan och säger hej. Sommaren vände verkligen på en femöring i år. Över en natt var temperaturen halverad och sedan har det fortsatt på samma sätt.
Om sommaren är tiden då vi skapar minnen är hösten någonting helt annat. Under hösten har du tid att bearbeta dina minnen och sätta ett betyg på hur sommaren var, men framför allt tvingas du tillbaka till det vanliga normala, inte det sommar-normala. Det är därför jag älskar den här tiden så mycket, skärningspunkten mellan grön sommar och gul höst.
Hösten är planeringens tid. Den tid då eleverna börjar en ny årskurs och alla vi som går till jobbet ser fram emot en kickstart på någonting som i alla fall känns nytt. På hösten kan du sätta upp nya mål. Den är den perfekta tiden att börja träna en ny sport eller sätta sig på skolbänken igen. Mitt i mörka november känns det inte så, men just här och nu i mitten av september får jag känslan av att allt är möjligt. En skön känsla. En viktig känsla.
Symboliskt nog har det varit tävlingsstiltje under några veckor här hemma hos oss, men nu går även familjen Enestubbe in i höst-mode. Det märks även att ridsporthösten är här. Det är tydligt att utomhussäsongen sjunger på de avslutande tonerna i sin sista refräng. Angelo och LillyBelle kikar förväntansfullt i TDB och studerar alla upptänkliga tävlingar de kan tänkas delta i framöver. Ibland ställer de geografiska frågor, som hur långt det är till Västerås (”Oj, det var långt) eller Laholm (”Ja, då kan vi ju åka dit!) och de pratar internt om vilka målsättningar de ska ha när de går från paddock till manege. Det är en tid där det bubblar av förväntan och som vanligt frågar jag dem vad de har för mål.
– Klara Lätt A med Erika, svarar LillyBelle utan att tveka.
– Kvala in till Sverigeponnyn, säger Angelo som gillar att lägga ribban väldigt högt.
En annan positiv sak med hösten är att träningarna drar igång i en mer organiserad och regelbunden utsträckning. Efter en sommar då unga ryttare festat loss på en buffé av olika tävlingar är det en mycket god idé att träffa sin tränare igen. Utan återkommande instruktioner märker du inte småfelen och om småfelen fortsätter blir de lätt till en vana, oavsett sport. Därför spelar tränaren en oerhört viktig roll, särskilt i en komplex gren som ridsport.
Det är därför med stor glädje och förväntan hela familjen tar sikte mot ridhuset i Ingelstad, lastade med Erika och Rosie. Där väntar äntligen gruppträning för barnens tränare Katarina Torstensson. Barnen i gruppen som inte träffat varandra på ett bra tag börjar genast prata om ditt och datt, ungefär som när klasskamrater ses första skoldagen efter sommarlovet. På samma sätt gläds vi föräldrar över att ses igen. Vi träffas visserligen en hel del under tävlingar, men eftersom tävlingar går i högt tempo blir det ofta inte mycket mer än ett ”Hej!” och ”Hur är läget?”. Nu hjälps vi åt att plocka fram bommar och hinderstöd och kan sedan samtala i lugn och ro medan passet pågår.
Att det plötsligt känns som att 2000 snickare hamrar in varsin tretumsspik i taket stör oss inte. Det enorma skyfall som plötsligt slår till med full kraft förstärker bara känslan av höstens stora fördel: vädersäkrade träningar och tävlingar.
Se, men framför allt: lyssna här! Ljud på!
Det blir ett otroligt bra och givande pass. Katta lägger en klurig bana som innehåller allt från kombinationer till snäva svängar. Varje ryttare får sedan både beröm, omfattande feedback och en palett med små tips att tänka på inför fortsättningen.
Det är höst igen.
Det är inomhussäsong igen.
Det är en väldigt skön känsla.
Tack för att ni tog er tid – ett nytt poddavsnitt av Fria Tyglar finns äntligen ute och hittar länk här eller via prenumeration på Spotify eller Podcaster. Vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på