Jag och min kollega rider ut efter klockan 07.00. Vi tänker ta en tidig runda på stan. Vi brukar göra det och då rör vi oss ofta runt skolor.
Vid den tiden är det alltid mycket folk ute och rör sig. De ska lämna sina barn på skolan eller förskolan eller de är på väg till sitt arbete. Det är en utmärkt tidpunkt för oss att vara ute och patrullera med hästarna.
Cirka kl. 08.00 passerar vi Karlaplan, just utanför uppgången till tunnelbanan. Där står det en stor lastbil parkerad eller jag kan säga sopbil. Den står med motorn igång, den är olåst och ena sidorutan är nedvevad. Den står helt övergiven.
Vem som helst som har onda avsikter hade kunnat ta lastbilen och kört iväg. Alla vet ju vad som hände på Drottninggatan. Det är bara tre år sedan, det har gått alldeles för kort tid för att vi ska ha glömt det.
Jag och min kollega stannar givetvis med hästarna vid lastbilen och väntar. Vi står x antal minuter utan att någon förare ger sig till känna. Efter en stund kommer två gubbar upp med rulltrappan från tunnelbanan. De har varit nere och hämtat sopor.
Jag försöker förklara för dem det olämpliga med att lämna sin lastbil på detta sätt. De har av någon anledning svårt att förstå mitt resonemang, de har ju bråttom. Alla har alltid bråttom och som jag sagt tidigare, det är många som ”jag skulle bara”.
Nog pratat om tråkiga saker. Under veckan har vi haft en extern hopptränare hos oss. Han ska komma några gånger till nu under våren. Vi har många duktiga hoppryttare hos oss. Jag vet inte om jag kan vara en sådan men jag är gärna med och hoppar om jag har någon som hjälper mig.
Hoppning är verkligen färskvara, man måste liksom hålla på med det hela tiden för att det inte ska kännas läskigt. För mig är det första gången detta år jag hoppar och förra året tror jag det blev typ tre gånger. Man kommer liksom aldrig igång.
Gorm han kan ju hoppa bara man låter honom sköta sig själv. Det är ju där det blir lite fel för mig, jag vill liksom lägga mig i för mycket, det måste vara något med det där kontrollbehovet.
Några små skutt kan jag och Gorm bjuda på. Varsågoda!! Jag ska se om jag kan göra något åt hinderhöjden nästa gång vi hoppar…
I dag så har vår äldsta polishäst X-Ray fått gå i pension. Han har nu fått börja sitt nya liv ute på landet. Där får han gå med en kompis i hagen och bli promenadriden då det passar.
X-Ray kom till polisrytteriet då han var fem år gammal. Han är född 1999 och är e. Cardento-Ahorn.
Han har varit en häst som gjort allt en polishäst kan göra, allt från stökiga fotbollsmatcher till patrullering på stan, kungliga korteger och massor med högvakter.
Allt har han skött på bästa sätt. Han är verkligen värd att få avsluta med en tid som pensionär.
Gorm och jag tackar för denna vecka, hoppas vi ses där ute.
/Helen
Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!
Följ Ridsport på