”Gratitude instead of attitude”
”The horse comes with longitude and the rider with altitude. When you come in with an attitude, bring gratitude instead.”
Jag kollade på en WE-kurs i helgen där tränaren pratade om att en häst tillför längd på ett ekipage och ryttaren tillför höjd. Att en ryttare ibland kan bli hjälpt av att byta ut sin inställning mot tacksamhet.
”Vi får inte glömma bort att visa tacksamhet till hästen, den bär oss.”
De senaste veckorna har jag även hört Linda Hemmingsson prata om att vi inte kan ta våra hästar för givet.
”Tänk allt de gör för oss”, säger Linda och hennes budskap genomsyras i allt hon levererar.
Hon pratar om smart träning för ryttare och hur det skapar bättre ridning och mer hållbara hästar. Hur jag ska bli en bättre ryggsäck för min häst är något som jag fundera mycket på; jag funderar också på hur jag ska göra mina elever till bättre ryggsäckar för de hästar som de rider.
Min hopptränare Per Dahlgren försöker få mig till att rida smartare. Han lägger upp träningarna så att jag kan rida mjukare, med mindre hjälper och utnyttja krafterna som redan finns i hästen istället för att jag ska göra för mycket.
Jag har aldrig riktigt litat på min egen känsla när jag rider men känner mig mer hemma för varje dag som går.
Min dressyrtränare Nina Känsälä hjälper mig att jobba efter hästens förutsättningar, lägga upp ridpassen mer pedagogiskt för hästen och samtidigt utveckla den häst jag sitter på. Det blir förståeligt hur allt hänger ihop, och samtidigt så blir jag hela tiden en lite bättre ryggsäck för min häst.
En av mina elever i veckan ifrågasatte ett pass som jag tyckte hon skulle rida.
”Du borde istället ifrågasätta hur din inställning hjälper dig nå dina mål”, blev mitt svar till henne. ”Eftersom att min inställning är att du ska bli en bättre ryttare.”
Efter många minuters tystnad fick jag elevens svar.
”Du har helt rätt om min inställning. Jag har nu funderat på vad jag ska svara dig. Jag kom fram till att när jag skrev ner allt lät det patetiskt och att det bara var tankar som drog ner mig. Vilket jag tror är mitt största hinder i ridningen.
Jag vill utvecklas vilket betyder att jag måste utmana mig själv.
Förlåt för att du behöver leka psykolog till mig, men jag inser ofta inte saker förrän någon ifrågasätter mig. Vilket du gör och det är jag väldigt glad för.”
Jag kliver in i veckan med en skopa gratitude. Att jag hela tiden försöker bli en bättre ryggsäck och att mina hästar fortsätter vilja bära mig.
/Lollo
Följ Ridsport på