Veterinärbloggen: ”Jul, juli och varför vänlighet är så viktigt”

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Dagens veterinärblogg är en personlig betraktelse skriven av veterinär Tanne på Distriktsveterinärerna i Eskilstuna

Beredskapen! Storhelger och semestertider – det är en utmaning när uppdraget pågår dygnet runt och året om som det gör hos oss på Distriktsveterinärerna.

Dessutom blir djuren snarare mer sjuka än mindre när många är lediga. Det händer saker runt om i landet, på betesmarker, vid badsjöar och när nya djur möts. Så samtidigt som kollegor tar semester så jobbar vi andra för fullt uppbackade av grymt duktiga TF-veterinärer från veterinärutbildningen, som Andrea skrev om här i bloggen för några veckor sedan.  

Såhär mitt på sommaren känns julen långt borta, men den lär ju dyka upp igen, och just julen är en speciell tid för oss distriktsveterinärer. För vem skall köra beredskapen? Slipper jag i år, eller är det min tur att fira jul bland sårskador, koliker och kanske någon hund, som har fått i sig för mycket julmat?

Det var jag som hade beredskapen i Sörmland julen 2024, tillsammans med en god kollega. Vårt pass började måndag 23 december klockan 12, och sträckte sig fram till fredag 27 december, där nästa beredskapsveterinärteam gick på klockan 8 på morgonen. Alltså fyra nätter och dagarna däremellan – mycket kan hända på den tiden! Det är ovanligt att vi har så här långa beredskapspass, men ibland händer det. 

Passet började lugnt med ett återbesök för stygntagning av ett sår på övre ögonlocket hos en ung hingst. Jag kontrollerade även om hornhinnesåret hästen hade fått verkligen hade läkt innan vi skulle avsluta medicineringen. Allt såg fint ut, men det halvårsgamla hingstfölet var ordentlig trött på att stå på box och var lite burdus, så det fick bli en skvätt lugnande innan vi kunde plocka bort stygnen och färga in ögat, som hade läkt helt perfekt. 

Hingsten bodde nästan 1,5 timme från mottagningen, så det var eftermiddag innan jag kunde lämna stallet, och ingen idé att köra tillbaka till mottagningen. Än så länge var det lugnt på telefonen, så det fick bli att åka hem och ta emot min familj, som åkt hit från Danmark för att fira jul hos mig och min sambo. 

Jag hann umgås med familjen och äta kvällsmat innan telefonen ringde vid 2030-tiden. En hund hade blivit skadad av ett vildsvin. Väl inne på mottagningen visade det sig vara en stor, trevlig familjehund, som hade råkat jaga bort ett vildsvin från gårdsplanen när han skulle ut och kvällskissa. Hunden hade fått ett jack i rumpan, så det hade förmodligen slutat med att det var vildsvinet som jagade honom!

Hunden vägde lite drygt 40 kg, och varken jag eller hundens matte kände oss tillräckligt starka för att lyfta upp honom på bordet när han väl hade somnat av det lugnande, så det fick bli att sitta på golvet och rensa såret, sy ihop och sätta i en dränslang. 

Jag var hemma igen strax innan midnatt, och sen var det lugnt på telefonen fram till klockan 9 nästa morgon. En liten hund hade problem med en mycket svullen och smärtsam analsäck, som behövde dräneras. Efter det hann jag precis hem och gå en sväng med hundarna – mina egna två jaktlabbar och så följde min mamma med tillsammans med sin schäfer – innan telefonen började låta igen.

En travhäst hade fått en sårskada i hagen, så det var bara att packa och starta bilen igen. Hästen hade fått ett relativt litet sår på ett framben, men placerat ganska nära karpalleden, eller framknä som det också kallas. Han hade lite hög temperatur och var ganska halt i skritt. Han var även ovillig att föra fram benet och att böja i karpus.

Vid undersökning av såret med steril sond kändes en sårficka i riktning ner mot leden, dock sågs ingen ledvätska och jag kände ingen tydlig kontakt till leden, men viss misstanke om ledinvolvering fanns. Jag gjorde ett tryckprov av karpalleden, där man preparerar områden sterilt och sedan injicerar en ganska stor volym steril vätska in i leden, så att det blir ett stort tryck i leden.

Kommer det sedan vatten ut genom såret vet man med säkerhet att såret går in i leden, och då behöver hästen åka till djursjukhus för operation. Inget vatten kom ut genom såret, så misstanken om ledinvolvering blev lite mindre, men man kan inte helt lita på ett negativt tryckprov, det kan röra sig om ett mycket litet hål in i leden, som har hunnit stänga sig innan man gör tryckprovet.

Hästens ägare, som var på julfirande kontaktades över telefonen, jag förklarade status och ägaren beslutade att det kändes okej att behandla hästen hemma, hålla noga koll, och om han blev sämre skulle man åka till djursjukhus. Såret syddes med fyra stygn och hästen fick ett stort bandage. 

Klockan hann bli 17 innan jag kom hem igen till en ljuvlig doft av julmat. Vi klarade oss genom julmiddagen, och presentöppningen innan det ringde igen vid 22. En högt älskad, äldre häst, som en längre tid hade behandlats för fång hade nu blivit sämre, och ägaren ville att hästen skulle få somna in. En olycklig utgång på julen för hästens ägare, som verkligen hade kämpat för att hon skulle bli bra igen.

Men också helt rätt beslut, och tacksamt att få hjälpa hästen att slippa ha ont längre. Ett sådant besök är känslosamt, och inget man kan skynda på, så klockan blev 1 på natten innan jag kom hem igen. 

Nästa morgon den 25:e december blev det frukost med familjen och promenad med hundarna innan det ringde vid klockan 11. En liten ponny hade en mycket kraftig hälta på ett framben. Ponnyn hade mycket ont, ville inte gärna gå alls och visade mycket smärta vid palpation av radius (hästens främre underhandsben).

Jag hade en viss misstanke om benspricka eller till och med fraktur. Vi har inte med oss röntgen ut på beredskapen och dessutom kan man ofta inte se en liten benspricka innan det har gått 10-14 dagar efter skadan. Den här ponnyn bodde även ganska långt från mottagningen i Eskilstuna, där vi har vår röntgen, så det blev smärtstillande, ett stort bandage med ett kvastskaft på utsidan från golvet och upp till manken, och en kortare pinne på baksidan av bandaget, så att benet var helt immobiliserat. 

Sen gick beredskapen vidare till en häst med feber och sedan en gammal dålig katt, där ägaren önskade att hon skulle få somna in i hemmet, innan det ringde en häst med kolik. Sen var det inget mera på kö, så bara att skynda sig hem och umgås med familjen. Jag hade tur att få vara hemma från 19.30 till 23.30 då det på nytt ringde en ponny med kolik. 

Ponnyn befann sig cirka 1,5 timme från mitt hem. Det kan vara oerhört tufft med långa bilresor på natten, men det är bara att ta på ordentligt med kläder, se till att ha en spännande podcast nedladdad på telefonen, och packa vatten och lite snacks för att hålla sig vaken och sen köra!

Ponnyn var gammal och verkade ha ganska ont i magen, men svarade bra på smärtstillande, kramplösande och sonding, det vill säga. en slang (sond) förs ner genom hästens näsborre och vidare ner i magsäcken. På vägen hem var jag tvungen att stanna två gångar och sova en liten stund, så klockan blev halv 5 på morgonen innan jag var hemma igen och kunde krypa ner i sängen. 

Nästa gång telefonen ringde var klockan 8 på morgonen den 26 december, alltså bara 24 timmar tills mitt pass skulle sluta – det var skönt att tänka på efter en natt med ganska lite sömn! Ponnyn från natten var dålig igen, så behandlingen upprepades och hon fick även dropp eftersom hon nu var lite uttorkad.

Det svarade hon bra på, och jag åkte vidare, nu in på mottagningen till en kanin med kolik. Min familj hade nu åkt mot Danmark igen, så efter kaninen fanns det tid för journalskrivning. Journalskrivningen tar alltid mycket längre tid än man kan tro, men vid 18-tiden kände jag att jag behövde åka hem och få lite mat och vila, även om jag var långt ifrån klar med journalberget. 

Vid 21 på kvällen börjar jag känna av att jag bara hade sovit 3,5 timme på natten, och min kollega, som jag delade beredskapen med, hade en ganska lugn dag och hade sovit på natten. På kvällen har vi på Distriktsveterinärerna central personal som svarar i beredskapstelefonen för att vi ska få sova ostört så mycket som möjligt.

Jag skrev en anteckning till dem att jag gärna skulle vilja få sova ett par timmar om möjligt. Några timmar senare vid 02:30 ringer telefonen igen. Det är en häst med hög feber som behöver besök. Jag såg att min kollega under den tiden jag har sovit har fått åka på tre resor som egentligen var närmare mig, och jag skickar honom en tacksam tanke att han kunde ta dessa så jag fick vila.

Särskilt påfrestande kan det vara att upptäcka att man har blivit uthängd på sociala medier. 

Klockan 5 på morgonen var jag hemma igen och detta blev mitt sista besök på julens beredskapspass. Vid 10 gick jag upp och betade av 5 timmars journalskrivning och annan administration, körde in med bilen, tankade och städade den, fyllde på utrustning och medicin så den är redo för nästa veterinärer. Sedan blev det välbehövlig ledighet till efter nyår! 

Det är ett privilegium att ha mitt jobb. Det är spännande, roligt, viktigt, och jag får göra en stor skillnad för många djur och deras ägare. Men det kostar också på. Det kostar på hälsan att bli väckt på nätterna. Att köra bil i många timmar och att jobba med stora djur i obekväma positioner.

Det kostar på familjelivet och andra nära relationer, när man missar påsk, jul, nyår, födelsedagar och andra firanden för att man har beredskap. Det kan tyvärr också kosta på den psykiska och mentala hälsan om man möts med misstro och missnöje när man försöker göra sitt bästa.

Särskilt påfrestande kan det vara att upptäcka att man har blivit uthängd på sociala medier. 

Än så länge är det värt det för min del, men tyvärr är det inte så för en del veterinärer, som därför väljer bort beredskapen, eller helt väljer bort att jobba klinisk som veterinär.

Det viktigaste är att möta oss med vänlighet.

Samtidigt är det i delar av landet svårt att bemanna beredskapen dygnet runt, året om. Det finns mycket som arbetsgivaren kan göra för att vi veterinärer ska orka att vara kvar i yrket. Det finns också saker som du som djurägare kan göra för att hjälpa till att säkerställa att det fortfarande skall finnas veterinärer i beredskap.

Det viktigaste är att möta oss med vänlighet och försöka utgå ifrån att vi gör vårt bästa med de förutsättningar vi har. Då blir det lättare att ha en öppen och ärlig kommunikation och på det viset komma fram till den bästa behandling för just din häst.

Om du efter ett besök av en veterinär känner att det inte gick helt som du hade förväntat dig eller hoppats på så kontakta oss gärna så vi kan bli bättre i framtiden.

/Tanne

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Hunden sägs vara människans bästa vän. Det gäller ju även hästmänniskan! Att förutom sin hästkompis ha ytterligare en trogen fyrbent vän i stallet – en stallhund – är ofta perfekt. Hunden kanske håller koll på vem som kommer och går, kanske erbjuder besökare en välkomnande slick eller svansvift, håller dig sällskap under sena kvällar eller kanske precis som du, faktiskt gillar att bara hänga med hästarna.

Beroende på ras och personlighet kan stallhundens roll se olika ut. Vissa är outtröttliga följeslagare som springer med vid sidan ut på ridturen, medan andra föredrar att vila lugnt på ett hästtäcke i sadelkammaren. Någon kanske är lite väl intresserad av de spännande hästarna, medan en annan alltid håller sig på behörigt avstånd. Oavsett vilken hund du har med till stallet finns det flera saker att tänka på. Du vill ju inte missa chansen att få njuta av alla dina fyrbenta vänner samtidigt, så se till att ordna det väl för din hund, hästarna och de andra som vistas i stallet.

Här kommer några tips för att få till bra och säkra dagar i stallet med alla sina fyrbenta vänner.

Ätbara faror

I stallet finns mycket gott. Hundar har konstig smak när det kommer till godsaker, och äckligt för oss är ofta delikatesser för dem. Hästbajs är en sådan sak. Själva hästbajset är normalt inte farligt, att få i sig rikligt med fibrer och snälla tarmbakterier är inte alls ett problem för de flesta hundmagar. Däremot kan hästbajs innehålla exempelvis avmaskningsmedel, och mängden i bajset kan vara tillräckligt stor för att det ska bli farligt för hunden. Det kan vara ett viktigt skäl till att inte låta hunden hjälpa till för mycket när du mockar.

I ett stall finns också ofta många intressanta föremål. En hund som kanske får tråkigt när du tar lång tid på dig i stallet kan istället börja bedriva tiden med att tugga. Och den som tuggar riskerar att svälja. Har du en hund som du vet kan tänka sig att äta saker – se till att grimskaft, bandagelindor, transportskydd, sadelgjordar och annat tuggbart är utom räckhåll för hunden så du slipper föremål som fastnar halvvägs genom tarmen.

Något som de flesta hundar gillar är hornrester från verkade hovar. Här gäller det att vara med – hovbitar kan fastna och ge stora problem i tarmen. En mindre bit gör sannolikt ingen skada, men förebygg att hunden alls får chansen. Noggrann städning direkt efter verkning är att rekommendera. Kanske passar det även hovslagaren bra att hunden inte är och hjälper till just vid skoning.

Skulle din hund ändå ha fått i sig hovrester, eller kanske tuggat i sig något annat gott från sadelkammaren eller stallgången, kan du alltid kontakta veterinär för att rådgöra. Försök dock aldrig själv att få din hund att kräkas. Dels finns inga säkra sätt att göra det på som djurägare, och dels är det inte alltid rätt åtgärd att framkalla kräkning. Det kan ibland vara direkt olämpligt. Börjar din hund kräkas eller på annat sätt må dåligt efter att ha fått i sig fel saker ska du alltid kontakta veterinär.

Rått- och musgift

Inte bara hästar, hundar och människor trivs i stall. Även råttor och möss har förstått tjusningen med att hänga i stallet. Det säkraste och trevligaste sättet att lösa det problemet är att ha stallkatt. Att placera ut rått- eller musgift är ett annat sätt. Råttgift kan därför förekomma i stall. Råttgift ska placeras ut i stängda betesstationer och på ett sådant sätt att hundar inte kommer åt det, men trots detta kommer hundar ibland över råttgift. Särskilt små hundar kan också bli förgiftade om de äter råttor eller möss som fått i sig giftet.

Råttgift kan ge allvarliga inre blödningar, och musgift kan ge svåra neurologiska symptom. Om en hund får i sig gift är den mest effektiva behandlingen att hos veterinär få hunden att kräka upp giftet så att det aldrig når kroppen. För att lyckas med det är tid helt avgörande. Misstänker du att din hund har fått i sig rått- eller musgift ska du därför alltid genast kontakta veterinär. Ta gärna en bild på eller läs på giftstationen medan du ringer, där ska finnas info om vilket gift det rör sig om.

Spark- och trampskador

En viktig skaderisk för hundar i stall är som för oss andra – risken att bli trampad eller sparkad. Hundar rör sig ofta snabbt och kanske inte alltid med självbevarelsedrift, och även de tryggaste hästar kan råka skada en hund som är på fel plats vid fel tillfälle.

Det bästa för att minska riskerna för skador är att skapa rutiner och strukturer kring hur hunden är med i stallet. Om hunden ska vara lös behöver den få lära sig var den får vara och inte. Hagarna är sällan en bra plats för hunden. Även parkeringen kan innebära risker.

Kanske går det utmärkt att ha hunden lös i stall och stallgång, men det är ofta klokt att undvika specifika risksituationer. Vid intag och uttag av hästar, när det finns uppbundna hästar på stallgången eller andra tillfällen när hästar rör sig i stallet kan man med fördel låta hunden vänta i en tom box eller sadelkammaren eller på en annan säker plats.

Stallhund – mysigt för alla?

Det är en ynnest att kunna ha med sig hunden till hästen. Vad kan vara bättre än att få umgås med ett favoritdjur – det är nog att få umgås med två, samtidigt. Så när det funkar bra är hund och häst ihop underbart. Men kanske njuter inte alla lika mycket av det som du. Det är viktigt att komma ihåg att stallet först och främst är hästarnas hem. Vissa hästar trivs inte med hundar alls, eller trivs inte med vissa hundar. Det behöver respekteras. Att hunden är med får inte innebära att hästens hem blir en otrygg och stökig plats.

Dessutom kan det finnas människor som inte uppskattar hundens närvaro i stallet. Att älska hästar är ingen garanti för att också älska hundar. Och även den hundälskande stallkamraten kan ha önskemål om hur det blir bäst för alla i stallet. Lyhördhet och respekt för andras åsikter är alltid viktigt för dem av oss som önskar ta med oss hunden dit vi går.  

Att skapa bra rutiner och träna hunden i var den får vara och inte och hur den får bete sig kräver både planering, tid och tålamod. Men det är väl värt insatsen. Då kan man få till avslappnande, mysiga dagar i stallet där alla fyrbenta och tvåbenta kan få chans att trivas och njuta av varandras sällskap.

Tips

• Ha gärna reflex på hunden. Tiden går fort i stallet och plötsligt har det blivit mörkt.
• Lär hunden att inte gå in i hagarna om den är lös ute.
• Träna hunden i var den får vara och inte inne i stallet.
• Se till att hunden har en trygg och bekväm plats att vila på om den är med under många timmar.
• Är ni många i stallet, stäm av med de andra att de är bekväma med hundens närvaro i stallet.
• Vistas hunden självständigt i stallet, se till att alla vet vem som äger hunden och vem de ska kontakta om något händer den.
• Förvara mediciner, kemikalier och gifter i stängda/låsta skåp.
• Placera eventuellt råttgift så att hunden inte kan nå det.
• Försök aldrig själv att få en hund att kräkas.
• Kom ihåg att stallet är hästens hem.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Idag ska vi grotta ner sig oss i hovbölder, främmande kroppar i hovar, konsten att lägga bedövningar för att lokalisera hältor och hur man röntgar en hov på bästa sätt.

På Distriktsveterinärernas hästklinik i Örnsköldsvik håller vi idag en vidareutbildning i allt som rör hovar, både teori och praktik, för våra kollegor som är distriktsveterinärer från hela Sverige. Till vår hjälp har vi den mycket meriterade Henrik Jansson, klinikhovslagare på SLU.

Vi heter Beate Lundbäck och Monika Wartel och är Överveterinärer på häst på Distriktsveterinärerna. Våra arbetsuppgifter är att fungera som stöd åt våra kollegor inom området häst. Vi tar fram behandlingsriktlinjer, arrangerar utbildningar, följer forskningen och är ett stöd till ledningsgruppen i hästfrågor. Som Överveterinärer är vi också med på konferenser runt om i världen och tar med oss den senaste kunskapen hem till våra kollegor.

Vi arbetar för att bredda och öka kunskaperna hos alla våra veterinärer, även de som inte har så mycket erfarenhet av hästar sen innan. Som veterinär vill man naturligtvis utvecklas och lära sig nytt under hela sitt yrkesliv. Vi arrangerar många hästkurser årligen med varierande tema och erfarna föreläsare. Några exempel på våra kurser för året är en ultraljudskurs med Christian Pedersson, ultraljudsexpert, ISELP certifierad. Under våren kommer vi ha vår årliga röntgenkurs tillsammans med radiologen Ellen Law, expert på bilddiagnostik på häst. Och till hösten har vi tandkurs med våra egna duktiga odontologer Ellen Winqvist och Julia Lundberg.

Inom distriktsveterinärerna jobbar vi ju med många djurslag och man kan välja att utvecklas inom flera djurslag eller specialisera sig på ett. Du kan till exempel vara duktig på både hästtänder och att operera hundar och katter.  Sedan en tid tillbaka finns även möjligheten att genomgå examen för att bli Specialist inom Hästen sjukdomar. Våra kollegor Moa Hällbom och Linnea Birgitsdotter går just nu utbildningen för att bli specialister. Ni kanske har läst deras inlägg tidigare i veterinärbloggen som handlar om deras specialistarbeten inom EMS respektive ammabehandling.

Vårt mål är att erbjuda utvecklingsvägar och bygga långsiktig utveckling för hästintresserade distriktsveterinärer. Det ger i sin tur dig som hästägare tillgång till hästveterinär där du bor. Hästkliniken här i Örnsköldsvik där vi har utbildning idag är ett bra exempel. Härifrån är det långt till närmaste remissinstans. Att arbeta som Överveterinär är väldigt varierande och det bästa med vårt jobb är kicken vi får av att se våra kollegor växa och utvecklas.  

Fakta

Lär känna Beate Lundbäck och Monika Wartel

Beate Lundbäck

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Stenungsund och Överveterinär häst på Distriktsveterinärerna.

Utbildning: Veterinärexamen år 2001 vid Universität Leipzig.

Om mig: Hästtjej som haft hästar nästan hela livet. Inom veterinäryrket är mina intresseområde främst ortopedi och bilddiagnostik.

Monika Wartel

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra och Överveterinär häst på Distriktsveterinärerna.

Utbildning: Veterinärexamen år 2008 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala.

Om mig: Jag är hästtjej sen barnsben och som veterinär är jag intresserad av mycket men speciellt av endokrina sjukdomar och sår.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

EuroHorse och Gothenburg Horse Show betyder alltid intensiva dagar i Göteborg. Det är mycket folk, mycket intryck och framför allt mycket häst. För oss på Distriktsveterinärerna är det också en arbetsvecka – och en väldigt rolig sådan. 

Vår monter är belägen bredvid polisrytteriet, precis intill paddocken. Paddocken är ett av mässans mest levande inslag. Där pågår ett fullspäckat program med clinics, prova-på-ridning, uppvisningar med polishästar, voltige och andra inslag som speglar bredden inom svensk hästsport. Under vissa tider används paddocken dessutom som träningspaddock där ryttare från Gothenburg Horse Show får möjlighet att förbereda sina hästar mellan tävlingarna – en ny satsning av mässan för i år.  

Jag heter David Köster och är treating vet. i paddocken, det betyder att jag tillsammans med mina kollegor ansvarar för akutsjukvård, men också att jag är delaktig i det förebyggande arbetet – att underlaget är säkert, att rutinerna fungerar och att smittskyddet håller högsta nivå. För samtliga hästar gäller samma regler som inne på Gothenburg horse show. Vi finns på plats om något skulle hända i eller kring paddocken under hela mässan. 

Det kommer det vara full fart med militärens hundar, islandshästar och mycket mer. En personlig favorit är att se polishästarna visa upp sig, det är alltid fart och fläkt. Det skall även bli väldigt roligt att se tävlingshästarna träna i paddocken. Då jag själv jobbat med och ridit en del islandshäst är det alltid lite extra kul att se islandshästarna, i år representerade av bland andra Louise Löfgren och hennes Tyr. 

I Distriktsveterinärernas monter med temat ”Fråga veterinären” möter jag och mina kollegor besökare under hela mässans öppettider. Vi brukar få många frågor kring hältor, tandhälsa och förebyggande arbete men också metabola sjukdomar såsom EMS och fång. Själv arbetar jag mycket med hästtänder så för min del brukar det bli en hel del samtal kring detta spännande ämne. 

Ibland kommer det frågor om hundar och andra djur också och då försöker vi svara även på dessa, de flesta av oss i montern har lång erfarenhet även av hund, katt och andra djurslag. Vill du testa dina kunskaper? Då skall du vara med i våra quiz – en för barn och en för vuxna. Har du koll på våra hästfrågor så kan du vinna fina priser! 

Jag ser fram emot fantastiska dagar i Göteborg! Alla glada människor, möten med kunder och branschkollegor och alla de djurägare som brukar komma förbi vår monter och berätta historier när vi varit ute och hjälpt deras djur. Och sen måste man ju smita in och kolla på tävlingarna ibland – världscuphoppningen är ju väldigt, väldigt rolig att se. 

Så om du är i Göteborg – kom förbi vår monter. Ställ dina frågor, diskutera din hästs utmaningar eller bara säg hej. Vi finns där under veckan och ser fram emot många bra samtal. I slutändan är det just där, i mötet och i engagemanget för hästens bästa, som ridsportens och våra hästars framtid formas.

Väl mött!

Fakta

Lär känna David Köster

Gör: Treating vet. för EuroHorse de senaste fem åren. Klinikchef på Distriktsveterinärernas mottagning i Vårgårda, där jag även jobbar kliniskt med framför allt häst.

Utbildning: Veterinär sedan 2011. Vidareutbildad inom hästtänder.

Övrigt: Ponnypappa med två ponnyer i familjen, Joe och Fancy. Två hundar och en katt finns också där hemma. Brinner för att utveckla vår verksamhet varje dag så vi på bästa sätt kan hjälpa våra djur och djurägare. 

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Det finns många bakterier, virus, svampar och andra smittsamma ämnen som kan drabba våra hästar. Smittoämnen kommer ofta in i ett stall eller en hästanläggning genom att det kommer en ny häst eller att man är ute på tävling och träning eller via besökare. Det förekommer tyvärr ibland även att hästar som varit på klinik eller djursjukhus har med sig en smitta hem därifrån. Egentligen innebär alla ställen där hästar från många olika anläggningar blandas en risk för att sprida smitta.

Vissa smittor, som till exempel Streptococcus zooepidemicus (kvarkaliknande sjukdom/falsk kvarka) finns normalt i miljön och är ofarlig men kan i vissa fall bli sjukdomsframkallande, till exempel om hästen av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Andra smittoämnen som hästens herpesvirus (EHV) eller hästens coronavirus (ECoV) kan ge allvarlig sjukdom på individnivå och leda till långtgående konsekvenser för en anläggning som långtidsisolering och spridning till andra avdelningar eller anläggningar.

En av grundprinciperna för smittskydd är att hästarna ska vara motståndskraftiga, här kan vi gå tillbaka så långt som en stressfri miljö, välbalanserad foderstat och motion till att vaccinera mot de sjukdomar som det finns godkända vaccin för. I dagsläget kan hästar vaccineras mot stelkramp, hästinfluensa, kvarka, herpesvirus, botulism.

En viktig rutin är att isolera nya hästar i tre veckor. De bör vara helt skilda från de andra hästarna, undvik både direkt och indirekt kontakt via till exempel personer eller utrustning. Det bästa är om olika personer kan hantera de isolerade hästarna och de friska hästarna.

Vad är då en smitta? Vissa smittor kan gå närmast obemärkt förbi, beroende på vilken smitta det rör sig om och hur motståndskraftig individen är. Ibland har en häst i stallet varit lite hängig för ett par dagar sedan, och sen blir boxgrannen allvarligt sjuk i samma smitta med till exempel feber och diarré en knapp vecka senare. Symtom att hålla utkik efter är bland annat feber, hosta eller andra luftvägssymtom, vissa sjukdomar ger även diarré, men det är inte nödvändigtvis symtom på en smittsam sjukdom.

Vissa smittor kan gå närmast obemärkt förbi, beroende på vilken smitta det rör sig om och hur motståndskraftig individen är.

Om ni har en sjuk häst med något av dessa symtom bör ni alltså isolera stallet i 21 dagar efter att de sista symtomen har avtagit. För ett par sjukdomar finns lagstiftning som styr detta, och även andra isoleringsrekommendationer. För kvarka rekommenderar SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, isolering i 4-6 veckor från sista symtom hos den sist sjuka hästen. För hästens coronavirus är rekommendationen 28 dagar. Din veterinär kan hjälpa till med isoleringsrekommendationer och vara ett stöd under denna tid.

Skulle en smitta drabba ditt stall eller hästanläggning bör du:

• Kontakta veterinär
• Informera om smittan – sätt till exempel skyltar på dörrarna, glöm inte att informera hovslagare, tränare och besökare.
• Isolera sjuka hästar så fort som möjligt, gärna i eget karantänstall.
• Tänk på att upprätthålla isoleringen även om hästarna vistas utomhus.
• Ha en tydlig gräns mellan rent och smittat område där klädbyte sker, använd skyddskläder och separat utrustning (grepar, skottkärror).
• Ha god hygien (tvätta händer, använd handsprit) även om du bara har hanterat till synes friska hästar.
• Om kläder, skor och utrustning trots allt måste användas i ett annat stall ska de tvättas i 60 grader och desinficeras innan.
• En grundregel är att luftburna smittor kan transporteras ca 50 meter.

Mycket kan göras för att förebygga och vara förberedd. Skulle smitta ta sig in på anläggningen eller i stallet är det bra att ha en plan, både för hur man ska hantera de sjuka hästarna, hur smittspridning ska minimeras eller i bästa fall stoppas, hur en isolering i stallet ska gå till och hur kommunikation till hästägare och besökare på anläggningen ska ske. Prata gärna om smittskydd tillsammans i stallet och med din veterinär.

Checklista för smittskydd

• Minska risken för att hästarna träffar på smittsamma sjukdomar. Stanna hemma om ni har tecken på sjukdom i stallet, undvik att vistas i stall eller ridhus där smittor finns.
• Om du måste vistas i ett stall med smitta är det viktigt att byta kläder, skor och tvätta händer innan du går in i ett nytt stall. Har du otur kan några viruspartiklar transporteras mellan smittade hästar på skor, i hår och så vidare. Korsa inte vägar med smittade/ej smittade transporter, ex smittat/ej smittade stall tömmer skottkärror på samma ställe
• Ingen utrustning får flyttas mellan stall, alla hästar har egen uppsättning utrustning, borstar, vattenhinkar.
• Var uppmärksam på hästens allmäntillstånd, om något avviker, ta tempen, håll koll och ta kontakt med veterinär för provtagning om du upplever hästen så sjuk att den behöver vård eller om du behöver rådgivning.
• Ha ett karantänstall och hagar för nya hästar där de får stå i 3 veckor innan de flyttas till det vanliga stallet. Under den här tiden är det mycket viktigt att man är noga med hygien och att man inte transporterar en potentiell smitta mellan olika stallavdelningar. Kontrollera temperatur på nyanlända hästar dagligen.
• Undvik transporter som blandar hästar från olika anläggningar.
• Ge hästarna ett skydd mot smitta med ett i grunden gott hälsotillstånd och vaccinationer.

Tips på vidare läsning

SVA – Smittskydd för häst
SVA – Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar
Hästsverige – Smittskydd, smittspridning och rutiner
SVA – Checklista om en smitta drabbar stallet

/Adam Rääf, Distriktsveterinärerna i Flyinge

Fakta

Lär känna Adam Rääf

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Flyinge sedan sex år.

Utbildning: Veterinärexamen från Köpenhamns universitet 2017.

Övrigt: Tycker hältor och ögonsjukdomar hos häst är extra intressant, men jobbar också som insatschef i Jordbruksverkets krisorganisation där vi bekämpar smittsamma djursjukdomar.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Fakta

Lär känna Linnéa Birgitsdotter

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Stenungssund, Specialistaspirant inom Hästens sjukdomar

Utbildning: Veterinärexamen år 2017 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala. Internship ett år på Mälaren Hästklinik, Sigtuna. Hästodontolog.

Övrigt: Arbetat hos Distriktsveterinärerna i snart 4 år, dessförinnan på större hästklinik. Har ett specialintresse för tänder och är med i Distriktsveterinärernas tandgrupp för hästtänder. Har varit ”hästtjej” sedan barnsben men just nu finns bara två katter i hemmet för att kunna ha tid för småbarn, studier och jobb.

Expandera

Fölsäsongen närmar sig, och även om det för de flesta ston är ett tag kvar, står du kanske just nu och kikar på den allt större magen och funderar på vad det är för ett nytt litet liv som ska se världens ljus i stallet?

De allra flesta fölningar går bra, men tyvärr händer ibland det som vi alla fruktar, att förlossningen innebär allvarliga komplikationer för sto eller föl. Att plötsligt stå med ett moderlöst föl är en omvälvande situation för vilken djurägare som helst. Men det finns nya metoder som kan underlätta situationen.

Ett nyfött föl diar mycket ofta (i början upp till tio gånger per timme!) och är helt beroende av att få i sig råmjölk inom de första 12–24 timmarna för att bygga upp sitt immunförsvar. Visst går det att föda upp ett föl på flaska, men det kräver en enorm arbetsinsats, innebär stora kostnader och det finns dessutom en överhängande risk för beteendeproblem senare i livet, eftersom fölet saknar stoets naturliga uppfostran. För både fölet och dig som djurägare är det därför oftast bättre om fölet kan få en fostermamma – en så kallad amma.

Har man möjlighet är ett lakterande sto, till exempel ett som nyligen förlorat sitt eget föl eller precis avvant ett fjolårsföl, det bästa alternativet. I vissa fall går det även att hormonellt stimulera mjölkproduktion hos ston som inte nyligen har fölat. Det är oftast lite lättare att få stoet att acceptera fölet om hon någon gång haft ett eget föl. I Sverige finns Ammajouren, som hjälper till att förmedla kontakt mellan föl och tillgängliga ammor.

Att få ett sto att acceptera ett främmande föl är dock inte alltid enkelt, då det inte faller sig naturligt för ston att ta sig an ett okänt föl. Tidigare har man ofta använt olika former av tvång, som att fixera stoet, använda brems eller lugnande läkemedel tills hon accepterat fölet, vilket kan ta flera dagar. Andra metoder har handlat om att försöka dölja fölets doft genom att smörja in det med fostervatten, stoets svett eller till och med lägga på huden från det döda fölet.

I dag använder vi veterinärer allt oftare en mer skonsam metod, där vi försöker efterlikna kroppens egna hormonsignaler vid en förlossning. Behandlingen sker hemma i stallet och går till som följande; Sto och föl hålls först åtskilda. Stoet får smärtlindring och därefter ges prostaglandin, ett hormon som naturligt frisätts i samband med fölningen och utdrivningen av fostret.

Det har även setts på andra djurslag att hormonet i sig själv kan inducera modersbeteenden. Det ger som biverkning bland annat kraftig svettning, och den svetten används för att smörja in fölet så att dess doft maskeras. Prostaglandinet kan även ge övergående koliksymtom, och det är därför vi först ger smärtlindring.

Därefter ges oxytocin, ett hormon som är avgörande i den naturliga förlossningen, dels för kraftiga livmodersammandragningar vid fölningen, att stimulera mjölkproduktion och är väldigt viktigt för modersinstinkten. Några minuter efter sista injektionen får sto och föl mötas under lugna former och noggrann övervakning. Visar stoet intresse, nosar på fölet och börjar ”prata” med det, kan man försiktigt hjälpa fölet mot juvret. När behandlingen fungerar accepterar många ston fölet direkt – ett ögonblick som känns lika magiskt varje gång det sker!

Ibland behöver behandlingen upprepas två till tre gånger, och i vissa fall lyckas det tyvärr inte alls. Metoden kan även provas på ston som inte accepterar sitt eget föl, men då är chanserna ofta något sämre. Behandlingen är inte farlig och kan vara väl värd att prova, eftersom vinsten är så stor när den fungerar.

Kunskapen kring ammabehandling är fortfarande begränsad ur vetenskaplig synvinkel. Därför genomför vi på distriktsveterinärerna just nu en studie för att beskriva metoden som används i Sverige och utvärdera hur effektiv denna hormonella metod faktiskt är. Målet är att i framtiden eventuellt kunna förbättra behandlingen samt att ge fler föl chansen att växa upp med en mamma.

/Linnéa Birgitsdotter, Distriktsveterinärerna Stenungssund

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Att människor kan drabbas av astma känner många till, och de flesta av oss känner nog igen astma-inhalatorerna som man sätter i munnen och “puffar in” medicin med för att som astmatiker få lättare att andas. Faktum är, att astma även är vanligt bland våra hästar, och kan behandlas med inhalation på liknande sett. Miljön som våra hästar oftast lever i är dock en utmaning, eftersom både foder, strö och gamla stallbyggnader inte sällan innehåller partiklar som mögelsporer, damm, kvalster och annat som kan orsaka problem för känsliga luftvägar.

Astma är en kronisk inflammation i luftrören orsakad av överkänslighet mot ämnen som finns i luften. Historiskt har denna typ av inflammation hos hästar haft många olika namn (bronkit, RAO, IAD, COPD, kvickdrag) men idag samlas alla dessa diagnoser under rubriken Ekvin astma. De flesta hästar med astma har lindriga symtom så som enstaka host i början av ridpasset. Astma kan dock bli så pass allvarligt att hästen andas mycket tungt och har svårt att få in luft.

När man som veterinär misstänker astma består utredningen oftast av en allmän undersökning då man lyssnar extra noga på lungorna, endoskopi (kameraundersökning av luftvägarna) och ibland även sköljprov från lungorna.

Alla former av kameraundersökningar tycker jag personligen är väldigt roliga och spännande, och det finns många tillfällen då endoskopi eller gastroskopi (kameraundersökning av magsäcken) är viktiga delar i medicinska utredningar. På stationen där jag jobbar i Fjärdhundra har vi både endoskop och gastroskop, som vi använder flitigt både på vår hästklinik och ute i stallarna. Undersökningen är ofta uppskattad av djurägarna som kan “följa med” på skärmen och det blir väldigt tydligt och pedagogiskt. Hos hästar med astma kan man vid endoskopi se att svalget ser normalt ut, men att inflammation och slem från lungorna finns i luftstrupen.

När en häst har diagnosticerats med astma så finns olika varianter av medicinsk behandling. I regel kombineras en luftrörsvidgande medicin med en antiinflammatorisk medicin (kortison). Medicinerna kan både ges som injektioner, i foder/munnen eller med inhalator precis som för människa (men kopplad till en speciell mask). Det allra viktigaste för hästar med astma är dock att se över hästens närmiljö och försöka minska mängden partiklar från mögel, damm, kvalster etc. som hästen andas in. Får man till en tillräckligt bra miljö kan de flesta hästar med astma efter en behandlingskur fortsätta hålla sig symtomfria och även prestera på hög nivå.

Tips på hur du kan optimera hästens luftmiljö:

• Utfodra hästen med hösilage istället för torrhö, givetvis av god hygienisk kvalitet och fritt från mögel.
• Använd inte hönät utan låt hästen äta från marken. Dels minskar mängden partiklar i luften när hästen inte drar loss fodret, och så renas luftvägarna bättre när huvudet hålls lågt.
• Ha hästen ute så mycket som möjligt, gärna på bete/lösdrift eller i utebox. Om hästen behöver stå på stall så är det viktigt med god ventilation och att byggnaden är fri från mögel etc.
• Använd ett strömedel som dammar så lite som möjligt. Halm, även av god kvalitet, innehåller tyvärr som regel mest småpartiklar av de olika strömedlen medan t.ex. torv innehåller mer stora partiklar som fastnar redan i näshålan och inte tar sig ner till lungorna lika lätt.
• Undvik att sopa, ströa och mocka när hästen är i stallet eftersom små partiklar virvlar upp från golv och bäddar när detta görs. Undvik även att borsta hästar med mycket intorkad lera i pälsen inomhus.

Fakta

Lär känna Hillevi Hassler Wallin

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra

Utbildning: Legitimerad veterinär med examen 2021

Om mig: Hästnörd sedan barnsben och fyller dagarna med hästar både på jobbet och fritiden. Tycker att medicinska utredningar och hästtänder är de mest intressanta fallen på jobbet, och rider fälttävlan med min egen häst (som har astma!) på fritiden.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Vintern har kommit till hela landet, i söder med stora mängder snö, och här i norr, i Kalix, där jag jobbar, med en bitande ihållande kyla som periodvis kryper ner under -30 grader.

Idag är en sån där riktigt kall dag. Min dag började med ett besök i ett rengärde för utfärdande av ett officiellt intyg då renarna ska åka till renslakteriet en timme bort, på finska sidan av gränsen. Då behövs ett officiellt intyg innan renarna får transporteras. Under besöket kontrollerar jag att renarna inte visar några tecken på smittsam sjukdom och att de kan transporteras. Under besöket tar jag även några prover från renarnas ögon för att bidra till SVA:s forskningsprojekt om smittsamma orsaker till ögonproblem hos ren.

Dagens nästa besök är ett besök på en mjölkgård med månadsbesök för förebyggande djurhälsovård, gynekologisk undersökning av kor och avhorning av kalvar. Under tiden jag är där ringer det på beredskapen om en katt som är sjuk. Turligt nog befinner jag mig nära en av våra filialer och så även katten. Efter ett snabbt besök till filialen blir det ett stopp på vägen tillbaka för att vaccinera ett par hästar.

Arbetspasset fortsätter på kvällen med beredskap där en dålig hund kommer in för att utreda en akut uppkommen kräkning. Då är det viktigt att kolla att hunden inte har ätit något föremål som har fastnat i tarmen. Som tur är har den inte det. Röntgen, blodprov och lite behandling, sen får hunden åka hem.

Lite senare på beredskapspasset, mitt i natten, ringer det om en häst som är dålig i förstoppningskolik. Hela dagen har det varit -30 grader men bilen tuffar på. Hästen står i ett oisolerat utrymme och trots att hästen egentligen hade behövt dropp är det inte möjligt när det är såhär kallt. Det är svårt nog att få i en kanyl och hinna få i mediciner intravenöst i denna typ av kyla, även om jag försöker hålla medicinen varm.

Som tur är släpper koliken på den kramplösande medicinen. I ett blogginlägg före jul med min kollega Eva, ”Om din häst blir sjuk på vintern”, finns många bra tips på vad som är viktigt att tänka på när din häst blir sjuk på vintern. Det är helt avgörande och ibland skillnad på liv och död att kunna erbjuda hästen en uppvärmd yta där veterinären kan behandla sjuklingen.

Distriktsveterinärerna har ett brett uppdrag, där allt från smådjursverksamhet till fältverksamhet för livsmedelsproducerande djur och häst ingår. Vi har även ett viktigt uppdrag i bekämpning av utbrott av smittsamma sjukdomar, officiella intyg av djur och djurprodukter.

Det gör jobbet utvecklande och utmanande, och man kan ständigt växa i sin roll.

Som veterinär inom Distriktsveterinärerna innebär det att du oftast behöver många strängar på din lyra och ha kompetens inom flera olika vitt skilda områden. Det gör jobbet utvecklande och utmanande, och man kan ständigt växa i sin roll. Under Distriktsveterinärernas tak sitter en uppsjö av spetskompetenser inom olika områden, som stöttar alla kollegor ute i landet. Under beredskapen träffar vi dock alla patienter och här kan utmaningen bli att man även stöter på patienter och åkommor man inte är van vid.

Jag som huvudsakligen är fältveterinär har till exempel diagnosticerat och behandlat en korallfingergroda med bandmask-infektion under huden! Jag har även kört 15 mil enkel väg i snöstorm för att besiktiga en vedklyv (ja ni läste rätt) som skulle säljas till Norge och då behövde ett officiellt intyg.

Distriktsveterinärerna har som uppdrag att fungera under stränga väderförhållanden, och andra typer av samhällsstörningar, och det är något vi jobbar för att utveckla hela tiden. Jag, tillsammans med två andra kollegor på olika ställen i landet, ska under kommande år lägga delar av vår arbetstid för att jobba med att utveckla Distriktsveterinärernas civila krisberedskap.

Hur vi ska klara utmaningar som strömavbrott, vattenbrist, eller andra stora samhällsstörningar och bli en ännu mer robust verksamhet som likt nu kan nå ditt djur när det behöver oss!

/Maria Olsson, Distriktsveterinärerna Kalix

Fakta

Lär känna Maria Olsson

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Kalix.

Utbildning: Köpenhamns Universitet, examensår 2011. Efter utbildningen ett par års arbete på Öland med stordjursverksamhet och sedan vikariat på Distriktsveterinärerna i Kiruna. Sedan 2014 stationerad på Distriktsveterinärerna i Kalix.

Specialintresse: Förebyggande djurhälsovård inom mjölkproduktionen, djurslagssamordnare för djurslaget Ren, Civil beredskap.

Om mig: Bor utanför Kalix med sambo, två barn 3 och 6 år gamla, samt sju Siberian Huskies som jag kör hundspann med, och en huskatt som heter Tage.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Stallet är ofta en stimulerande miljö för en katt. Liggande högt upp på en halmbal i ett hörn har katten koll på allt som händer i stallet inklusive mushålet nere vid golvet. Eller så ligger den ihoprullad till en spinnande boll bland täckena i sadelkammaren.

En katt har mycket att tillföra både två- och fyrbenta i stallet. Men det finns några saker som är bra att ha lite extra koll på för att stallets mysigaste livsnjutare ska få ett långt och friskt liv.

Råttgift

Katter är känsliga för mus- och råttgift. Det är sällan katten äter själva giftet men de kan mycket väl äta en mus som har giftet i kroppen. Gift med ämnet alfakloralos är farligast för katter, som kan bli mycket sjuka, vingliga, krampa och få låg kroppstemperatur. Tyvärr finns inget motgift mot alfakloralos men understödjande behandling hos veterinär är nödvändigt och kan vara livräddande.

Mot förgiftning med råttgift innehållande warfarin finns motgift. Men det bästa är att helt undvika mus- och råttgift om du har katt i stallet. Dessutom brukar det inte behövas om katten gör sitt jobb.

Avmaskning

Innekatter behöver sällan avmaskas men katter som vistas ute och jagar får i sig mask från sina bytesdjur och behöver avmaskas regelbundet. Tydliga tecken på att katten har mask är om katten kräks och det syns mask i det som kommer upp, eller i kattens avföring eller i pälsen runt ändtarmsöppningen.

Om katten hostar eller pälsen blir glanslös kan det också vara ett tecken på mask. Det är dock viktigt att du kontaktar veterinär om din katt har olika symtom på sjukdom.

ID-märkning och ansvar

Katter i Sverige ska enligt lag vara ID-märkta och registrerade med en ägare i Jordbruksverkets kattregister. Se till att det är tydligt i stallet vem som äger katten och därmed har ansvaret för den och kan fatta brådskande och viktiga beslut vid behov.

Kastration eller p-piller

I lagen står också att katter ska hindras från att föröka sig okontrollerat. Det bästa, enklaste och vanligaste sättet är att kastrera både hankatter och honkatter vilket fungerar utmärkt. Ett alternativ, om man vill kunna få kattungar i framtiden, är att under en period ge honkatten p-piller. Det är dock ingen långtidslösning på grund av risken för biverkningar. Det är i så fall viktigt att ha en rutin för vem som ger p-pillren och när så att det inte dyker upp en överraskning i stallet. 

Vaccination

När du hämtar en kattunge bör den vara grundvaccinerad mot kattsnuva och kattpest. Grundvaccinationen är två sprutor med några veckors mellanrum. Rekommendationen för alla utekatter som kommer i kontakt med andra katter är därefter att vaccinera på nytt varje år.

Päls och omvårdnad

Ett tips är att välja en korthårig katt till stallet. Den korthåriga pälsen kan katten sköta själv medan det lätt bildas tovor i en långhårig kattpäls. Se till att någon i stallet kollar till katten varje dag och ser att den har en sund päls, ett bra hull, fina tänder och verkar frisk och välmående.

Checklista

• Se till att alla vet vem som är ansvarig för katten och att det finns kontaktuppgifter till personen i fråga.
• Se till att katten är registrerad och hindrad från att föröka sig okontrollerat.
• Ordna rutiner för att se till att katten får daglig tillsyn, friskt vatten och mat i lagom mängd.
• Ordna bra liggplatser där katten kan vila i fred, gärna varmt, avskilt och upphöjt.
• Ha en plan för avmaskning, vaccination och veterinärvårdsförsäkring om det är aktuellt.
• Ha gärna kontaktuppgifter till stallkattens veterinär tillgängligt.

Fakta

Lär känna Johanna Löthman

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Gävle och Överveterinär smådjur för hela Distriktsveterinärerna.

Utbildning: Legitimerad veterinär med examen 2006.

Om mig: Jag jobbar med alla djurslag men mest med hund och katt. Jag gillar kirurgi eftersom det ofta ger snabb bättring för patienten men uppskattar också variationen av fall jag träffar som distriktsveterinär. Mina jaktgoldens upptar det mesta av min fritid. Jag gillar friluftsliv och har som mål att besöka alla nationalparker i Sverige.

Expandera

/Johanna Löthman, Distriktsveterinärerna

I år, 2026, är det hästens år. Hästen symboliserar energi, rörelse och livsglädje enligt den kinesiska almanackan.

Det är eviga värden som hästen alltid har burit genom historien. Men som vi i vår moderna värld ibland tappar bort någonstans mellan fyrkantiga hagar, fyrkantiga scheman och fyrkantiga ridhus. På stäppen fanns inte så många fyrkanter. Men det fanns ett flöde, en puls, årstider och en rytm. 

Människan tämjde hästen för ungefär 5000 år sedan, och det är ganska sent. Senare än hunden, katten, höns, kor, får och grisar som vi distriktsveterinärer också behandlar. Och det finns teorier om att hästen kanske hade varit utdöd idag på grund av jakt om inte människan insett vilken nytta hästen kunde göra för oss genom ett samarbete. Och sen hjälpte hästen oss att övervinna världen.

En vanlig förklaring till varför hästen blir sjuk är att den helt enkelt fortfarande är gjord för att leva på stäppen. Det återkommer som förklaring bakom många sjukdomar som drabbar våra hästar, från fång till magsår och hältor. Det finns många olika sätt att ha häst på idag och det är lätt att kritisera. Hästar är överbeskyddade eller ovårdade, har belastningsskador eller är överviktiga. Det är lätt att hitta fel. 

Hästens år är ett år med stor potential för utveckling enligt den kinesiska almanackan. Tänk om hästens år kan vara ett avstamp för hästvälfärden? Där hästens behov, så som den är, får stå i centrum. 

/ Distriktsveterinärerna