När man själv är lite ringrostig på tävling är det ju skönt när ens elever lyckas. 14-åriga Elin Bengtsson och Touch Me slog till med en andra plats i LB och hade hela 72% i tekniken, med 64% i dressyren och godkänd speed. Detta i sin tur leder till att Blekinge har sin första junior genom tiderna kvalad till Riksmästerskapet i Vetlanda i september. Lite extra stolt blir man allt som tränare!
Att få in flera barn och unga i sporten är ett av mina privata mål och WE är ett mycket bra sätt att lära sig hantera och reglera sin häst på ett tydligt sätt. När jag har haft träningar i hoppning, har jag alltid upplevt att det varit svårt att kommunicera noggranna vägar och har därför alltid använt rundningsmärken och gångartspassager. Det hjälper också hästen men framförallt krävs det att ryttaren gör sitt jobb noggrant och genomtänkt, annars krockar man med blomkrukan som i det här fallet fick agera rundningsmärke. I WE är ju denna form av markeringar en ständig del av banan och det blir tydligt att halten var för tidig om man inte når muggen. Då behövs inga ord från tränaren.
Att träna barn är något jag brinner för men det skiljer sig också väldigt mycket från att träna vuxna. Något som är väldigt viktigt att ha med sig är ju att vi på flera sätt kräver mer av barnen i ridsporten än vad de gör i skolan. Som tränare kan det vara bra att orientera sig lite i åldrarna så man vet vad som är rimligt att förvänta sig. Visst är ofta ryttarbarn långt framme i utvecklingen tidigt men det är ändå viktigt att kraven inte är orimliga. Framförallt ska det vara kul både för häst och ryttare. Barns utveckling går så fort vilket i sig är väldigt inspirerande. Också hur de tar sig an varje uppgift utan att fundera över om det ska gå eller inte, de bara gör tills det går. Barn utvecklas otroligt av att man bara säger att de ska kämpa och är duktiga. Vi vuxna kräver lite tydligare korrigeringar.
Vi kanske också behöver kolla över vårt belöningssystem och anpassa det lite mer efter barn och unga. Överlag tycker jag det kan vara svårt som barn att tävla bland vuxna och då kanske de kan förtjäna något extra pris på tävlingen. Varför inte ha pris till bästa junior eller att alla under 18 får med sig något litet pris hem som uppmuntran? Självklart ska ridning inte handla om priser, men barn har lite svårare än vuxna att tänka långsiktigt och kan behöva en omedelbar belöningsrespons. Att få känna sig duktig är nödvändigt och det är ju synd om unga människor ledsnar på att tävla Working Equitation eftersom de måste jämföra sig själva med andra som är fyra gånger så gamla som de är.
Det är ju också lätt att snubbla in i elittänk när det var en nioåring på ungdoms-VM som avslutade med att göra byten i vartannat och undra varför vi ska dela ut små priser i LC till barn för att de ska vilja fortsätta. Då får man inte glömma att det finns många barn och unga inom ridsporten som inte har föräldrar som rider svår klass. De har inte heller en häst som är utbildad till Grand Prix. De flesta barn kämpar på med en bråkig russkorsning som kastar av dem tre gånger i veckan. I de fallen kan en liten godispåse och en rosett göra hela skillnaden så barnen vill kämpa på i några veckor till. Jag vet inte vad ni har för avfallningsrekord där ute men mitt var på en shetlandsponny som heter Stjärna. 16 gånger på en halvtimme lyckades hon kasta av mig. Det ska tilläggas att Stjärna lever än vid 32 års ålder och blev en mycket uppskattad ponny som utbildat många små ryttare genom åren. Hur många gånger har ni ramlat av på en träning som mest?
Mer vardag, hästar och WE kan ni få om ni följer mig på Instagram och vill ni se mer av gården och massor av andra djur så finns instagramkontot här. Kämpa på med djuren i regnet och så ser vi fram emot nästa vecka!
Följ Ridsport på