Inställt, inställt, inställt… Så har mina träningar och tävlingar sett ut sista veckorna. Jag har försökt göra lemonad av citronerna och anpassat på att öva grunder med min unghäst och Zaphira har jag jobbat extra med kürprogrammet som även fortsättningsvis känns över förväntan. Mina träningar som jag håller i har åtminstone inte blivit inställda, tvärtom så är det fullt upp. Förra veckan var det lite extra kul då jag var iväg och hade WE-träning för ungdomsprojektet på min hemmaklubb. En eller två av tio ungdomar hade provat WE tidigare och för resterande var det nytt. Det är lite av en konst att göra de första träningarna utvecklande och intressanta eftersom det blir en hel del teori inledningsvis. Fördelen med barn och unga är att de sitter i skolbänken hela dagarna och är vana vid att ständigt ta in ny information.
Överlag tyckte jag att alla ekipage gjorde strålande insatser och det är kul att se många nya ryttare där flera verkar vilja fortsätta träna WE. Det om något känns ju som ett bra kvitto på både träningen och sporten. Vi var ganska många ekipage i varje grupp, jag vet att alla ridlärare på ridskolan skrattar nu men jag tycker fyra i en grupp på en timme är tight. Jag föredrar egentligen att vara två på en timme. För att hålla alla sysselsatta och hinna med tillräckligt hade jag enkelslalom längs med en långsida, flytta mugg på en kortsida samt att de fick rida volter runt tunnorna som tillhör lanslinjen på den andra långsidan.
En mycket effektiv framridningsövning där ryttaren får chans att kolla av det viktigaste, känna in sin häst samt fokusera på sig själv. Förra veckan bad jag ryttarna att tänka lite extra på sin egen rakhet, trampar jag lika hårt i stigbyglarna? Sitter jag jämnt och rakt i sadeln? Är axlarna lika höga? Och är tyglarna lika långa? Vi pratade också om hur man bromsar med sitsen. Ibland undrar jag om det helt glöms bort i ridundervisning. Målet är ju att kunna vara helt stilla med handen och enbart rida från sitsen. Är man osäker så är ett bra sätt för att hitta rätt muskler att tänka sig att hästen gör en ofrivillig tvärnit, det är samma muskler som håller kvar ryttaren på hästen som bromsar den.
Se hur en bromsar med sitsen i videon nedan.
I och med att många hästar var nya inom WE så blev det många lans-intron. Några hästar var lite rädda vilket inte alls var konstigt. Där visade sig ytterligare en fördel med modiga barn och ungdomar – alla ryttarna var lugna som filbunkar och lyckades dela med sig av sin känsla till hästarna så de kunde genomföra lanslinjen i lugn och ro. Om du funderar på att öva in lans, rekommenderar jag alltid att man är två. Inledningsvis klappar ni hästen på hela kroppen med lansen, den som är på marken håller i både häst och lans. Om hästen reagerar lugnt på detta går man vidare med att ryttaren håller i lansen och den på marken går med hästen. Successivt och försiktigt utvecklar man det till att ryttaren rider själv med lansen. Viktigt att ha med sig är också att man kan få godkända betyg ända upp till LA om man skrittar med lansen. Så skynda långsamt tycker jag är det som fungerar allra bäst.
Vill ni se mer av min vardag så finns jag på instagram och annars så skriver jag nya uppdateringar varje vecka här på Tidningen Ridsport!
/Lisa
Följ Ridsport på