Bort med bedömning vid SM-kval

Här sitter jag och äter en kvällsmacka med mitt varma te och läser dagens Ridsport.

Jag är en fd fälttävlansryttare som var verksam på landslagsnivå i början av 2000-talet. Nu har nu lagt hästarna på hyllan då min familj är i centrum.
Jag läser nu sjätte terminen av åtta som Grundskollärare för åk 4-6. Vi pratar mycket om bedömning och hur eleverna känner för detta. Jag blev nästan galen när Björklund ville införa betyg i åk 4. Barn jämför inte bara sina resultat med varandra utan hur de är och agerar som personer också.
Då är min fråga varför skall barnen bedömas när det utövar sitt intresse? Vi skall inte lägga mer press på barnen och bedöma hur de utövar sitt intresse. Barnen bedöms tillräckligt i skolan och mellan sina vänner. Nu skall barnen även uppnå ett visst poäng för att få rida SM i hoppning. Vuxna kvalar inte till SM med bedömning. Barnen skall väl få ha roligt och göra det som de brinner för? Barn skall få vara barn. Och som i skolan är alla individer olika och använder oss av olika tillvägagångssätt för att lyckas. Ett barn som är energisk har oftast en energisk ponny. Även om det ser ut att gå fort eller kanske lite ryckigt har oftast barnet ponnyn under kontroll, för så kanske man måste rida den för att få bästa resultat.
Hästar är inga maskiner som en sa i ett inlägg om Pénélope Leprevost. Ett annat exempel när man reflekterar över hundägarena på stan, ser jag en pudel jo visst är tanten lurvig i håret, man dras till sina likheter.

Släng bedömningen i papperskorgen och räkna endast felen. Det är mest rättvist för alla parter. Rent spel.