Casall, Unita & Clarimo – tre helt olika personligheter

Att utifrån Rolf-Görans beskrivning gissa vilken av hästarna som är vem är kanske inte så svårt. Det är förstås fantastiska Casall Ask (hingst f -99 e Caretino-Lavall I) som, enligt Rolf-Göran, är den mest klassiska hästen och som därför gör jämnast resultat.

Casall var förr för försiktig. Nu är han jämnheten själv. Foto: GCT

OS-aktuella Unita Ask (sto f -04 e Corrado I-Caretino) har enligt sin ryttare inte så spännande galopp, hon har svårt för att sätta under sig och rusar därför ofta in för djupt i hindren. Hon har inte heller så mycket kapacitet som de andra men hon kompenserar med att ha ett stort hjärta och att alltid vilja göra sitt allra bästa.

Unita har ett stort hjärta och gör alltid sitt bästa. Foto: Roland Thunholm

Slutligen är det naturligtvis yviga Clarimo Ask (hingst f -03 e Clearway-Caletto II) som vill leva sitt eget liv och ständigt försöker komma ur formen hans ryttare vill ha honom i. Han är också enligt Rolf-Göran väldigt oliksidig och har därför svårare att komma upp över hindren ur den ena galoppen än den andra vilket göra att hans ryttare måste tänka på att kompensera för det beroende på vilken sväng hindret kommer ur. Clarimo har dock ett väldigt explosivt avstamp och kan flytta sina framben snabbare än någon av de andra två – hans hovar bara smattrar mot marken berättar Rolf-Göran.

Clarimo har mer energi än han behöver och vill sällan gå i den form som hans ryttare vill ha honom i. Foto: Lottapictures

Temperamentet styr
På en fråga om hur han gör för att försöka dämpa Clarimos yvighet svarar Rolf-Göran att han bland annat tänker på att inte ge honom mat med för mycket socker i.

– Hästar som Clarimo får man ge mer hö och mindre av energirikt kraftfoder.

Hur en tävlingshelg läggs upp påverkas också av Clarimos temperament.

– Jag kan till exempel inte försöka vinna klassen före GP:n för då vet jag att han blir för vild och vill göra allt för snabbt i GP:n.

Lycklig lottad som inte är så stor
Vad ryttarna tittar efter när de letar efter en ny hopphäst skiljer sig enligt Rolf-Göran åt beroende på vad just den ryttaren gillar att rida.

– Själv är jag lyckligt lottad att jag inte är så stor så jag kan rida de lite mindre hästarna med mer blod. Jag gillar inte långa tunga hästar.

Viktigast för att nå framgång är hästens inställning enligt Rolf-Göran, den måste bjuda till själv ibland, och vara lagom modig och lagom försiktig.

– Att hitta en häst som har rätt balans mellan mod och försiktighet är nog det allra svåraste. Det är många gånger inget man kan se när hästen är fem eller sex. Försiktiga hästar kan ofta vara väldigt framgångsrika som yngre men har inte hjärta nog när det sedan blir riktigt stort och brett.

Casall var för försiktig
I rätt händer finns det dock hopp även för de lite för försiktiga hästarna. En sådan var nämligen Casall.

– Han hade en period när han var extremt tittig och försiktig och sprang förbi hinder och vände och tappade sina ryttare. Så då kom han till mig. Vi fick bygga upp honom väldigt långsamt. Som tur var kunde han länge gömma sig bakom Ninja La Silla (val f -95 Guidam-Lys de Darmen) och Quintero Ask (hingst f –98 Quantum x-Chamonix).

Ett jobb
Men det är ju inte bara hästens temperament och psyke som spelar roll för att nå framgång på hoppbanan. Ryttarens mentala inställning är ju som bekant också av stor betydelse. Rolf-Göran får därför en fråga från publiken vad han tänker på precis innan han går in på banan.

– Att det gäller att komma ut från banan och ha ridit felfritt, svarar han enkelt.

Under allmänt skratt förtydligar han sedan:

– Efter alla dessa år är att rida in på en bana för mig som att gå till jobbet för andra. Man gör det man ska.

Ninja mår bra
Sist men inte minst, berättar Rolf-Göran att hans forna storstjärna Ninja fortfarande mår bra. Han är nu 21 år, bor hos sin ägare i Mexico och rids lite lätt varje dag. Och pysslas om som den kung han är.