Charlotte Hamilton: ”Var det så mycket 
bättre förr?”

Nyligen var jag på ett upptaktsmöte med Skånedistriktet om ”Svensk ridsport 2025”, hur ska föreningarna gå vidare? Idéerna flödade, värdegrunderna stod starka: vi tar ansvar, respekterar, engagerar, sprider glädje och är bäst tillsammans och vi kan bli ännu starkare. Svensk ridsport – världens bästa!

Det är klart att vi ska vara, vi har fantastiska klubbar och ryttare i världsklass som vinner mästerskap och titlar som vi ska vara stolta över. Vi fostrar ryttare, men har vi tillräckligt bra hästmaterial, som också är en del av svensk ridsport?

Ingen i A-laget i dressyr rider svenskt och det kan jag förstå. Jag var besviken när jag lämnade dressyrveckan på Breeders, speciellt efter att ha sett 3- och 4-åringarna. Det är de bästa råtalangerna som ska visas upp och bedömas. Många hade svaga överlinjer och dåligt påskjut. Om jag jämför med Danmark är vi extremt långt efter med vår dressyravel, men ganska framgångsrika i hoppning. Hur kan det komma sig?

I dagsläget har vi fortfarande en förlegad syn på att dressyrhästarna ska visa att de kan hoppa. Herregud, det är som att få en vallhund att apportera. En smidig, ändamålsriktig, hållbar kropp och ridbarheten måste vara viktigare än att få en dressyrhäst att hoppa? Jag har sett flera dressyrhästar krascha på 3-års-testen och både häst och uppfödare/ägare har lämnat testet med en sur smak i munnen.

I Danmark specialindelades testerna redan 2004 och där visas nu hästen både under egen ryttare och med testryttare.

Vissa hästar blommar ut när de får professionella testryttare på sig. Jag tror att SWB måste tänka om och revidera avelsplanen – vill de att svenska uppfödare ska avla för världsklass eller för gemene man?

Stona börjar äntligen få status, efter att vi har envisats i generationer att bara titta på hingstarna. Har vi bara trasiga och tokiga ston i aveln blir det inte bättre. Du kan välja vilken hingst i världen, men det är stona som är vår grund och svensk ridsports framtid.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Skribenten står själv för åsikterna som framförs i texten. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 20 2019.