Krönika
27 augusti 10:59

”Därför är vi så fixerade vid bakbensaktivitet” 

AvelsfunderingarUppfödaren, hingstägaren och tränaren Gustaf Johansson synar hästens bakbensaktivitet i sömmarna i sin senaste gästkrönika.

”Därför är vi så fixerade vid bakbensaktivitet” 
Ridsports krönikör Gustaf Johansson funderar kring bakben.

De kan vara kvicka, slappa, långsamma eller rappa – hästens bakbensaktivitet har alltid varit ett omtvistat ämne. Stundtals känns det nästan som att alla pratar om dem. Alla vill ha dem men få har sett dem.

För hur ser egentligen bra bakbensaktivitet ut?

De flesta gångartsuppfödare anser oftast att det är extremt viktigt hur hästen rör sina bakben. Jag har själv befunnit mig i flertalet sammanhang, där man i en grupp av hästintresserade personer kollat på fina hästar och är det någon i gruppen som vill klaga på en häst, så är det i nio fall av tio ”bakbenen” som får sig en känga.

Utryck som att ”den harvar ridhuset”, ”den cyklar” eller ”är för rak” och så vidare är väldigt vanliga omdömen.

Vad grundar sig denna bakbensfixering på?

Jag tror att detta med bakbensaktivitet är något som alla lär sig väldigt tidigt, att det har stor betydelse. Hästen rör sig naturligt med större del av sin vikt på framdelen. När denna senare får en ryttare på ryggen, blir denna viktfördelning än mer ojämn.

Att hästar som tränas till att bära mer vikt på sina bakben helt enkelt blir mer hållbara, där tror jag att alla är rörande överens och detta gäller hästar i alla grenar.

Men hur kan man då på unghästar avgöra vilka som har bäst förutsättning i sitt bakbensarbete för att kunna prestera i framtida toppsporten och bli Grand Prix-hästar?
Enklast är att studera bakbensaktiviteten på till exempel de tio bästa dressyrhästarna i världen och försöka avla fram hästar med liknande bakbensaktivitet.

Här blir det faktiskt än mer intressant, då flera av världens bästa hästar skiljer sig markant i sättet de brukar sina bakben på. Den gemensamma nämnaren är att trots –  eller tack vare –  sina bakben har de lyckats att bli skolade till de bäst presterande dressyrhästarna i världen.

Så hur mycket vikt ska vi uppfödare egentligen lägga på just bakbensaktiviteten när vi väljer vårat avelsmaterial?

I min värld är det alltid viktigast att kolla på helheten, hur en häst rör sig och brukar sin kropp. Ett par aktiva bakben är tämligen ointressanta om det inte finns en front som på ett bra sätt kan ta hand om energin som dessa skapar.

Då blir de snarare en belastning.

De viktigaste ingredienserna som en framtida dressyrhäst behöver är snarare förmågan till att kunna röra sig på flera olika sätt. Vara påverkbar, med ett brett register, men framför allt en vilja till att jobba.

Glöm inte att bakben bara är ett benpar av en hel häst.

Tummen upp: Sommaren 2019

Jag hissar årets sommar och att grovfodertillgången kommer att vara god.

Tummen ned: När saker krockar

Att jag inte kunnat följa med på Ridsports läsarresa till unghäst-VM som alltid är under betäckningssäsongen.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Gustaf Johansson är uppfödare, hingstägare, tränare, svårklassryttare i dressyr, dressyrdomare med egen seminstation och medlem av SWB:s styrelse. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Krönikan publicerades första gången 15/8 2019 i Ridsport nummer 15 2019.

 

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 85 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 115 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-