Dags för hemfärd

När jag lyckades lägga band på mig själv, samla upp honom fint, så flöt tre stycken utan problem, så vi fick i läxa att träna på det hemma och när det känns stadigt och balanserat med tre, kan jag börja lägga till. Vi repeterade vad vi tränat på under veckan, och gick igenom tävlings- och träningsplanen hemma.

Innan avfärden hem till Sverige hann jag även med att titta lite på en körtävling i grannskapet, med ponnyer i alla format.

Hemresan gick bra, men det var drygt att köra, med köer utanför Hamburg och Lübeck som tog tid. Hoppe övernattade kungligt i en 20 kvadratmetersbox på Ugglarps gård i Ängelholm. Andra dagen upp till Stockholm gick smidigt, förutom att jag har gått och blivit snuvig, och hostade och snöt mig hela vägen upp.

Det tål att upprepas, det är väldigt givande att komma iväg hemifrån, gärna utomlands och träna. Man behöver naturligtvis inte åka till Adelinde, men har man chansen tycker jag det är guld värt att åka iväg och träna, se ridning och upplägg. Viktigt att komma ihåg är dock att man inte ska bli bländad och tro att allt är grönare och bättre på andra sidan, jag har trots allt samma häst med mig hem som jag åkte med från början.

Mycket är bra på kontinenten, men mycket är bra här hemma också. Nere i Europa är det mer business med hästar, det är mycket pengar inblandade, vilket är bra på många sätt, det blir till exempel proffsigare, och lättare (?) att försörja sig på hästar.
Fördelen med Sverige är att vi överlag har mycket goda förutsättningar att hålla häst på ett fint vis. Stora marker, fina fodermedel, ett bra djurskydd och ett synsätt på hästen som träningspartner och kompis, inte redskap.

Tack för den här gången!