Daniel Enestubbe: ”Gör som hockeyn – samla alla under ett tak”

Runt millennieskiftet var svensk hockey i kris. Fakta talade sitt tydliga språk: juniorerna tränade fel och för lite, fysträningen slarvades bort och tekniken saknade röd tråd. Allt spretade. Resultaten uteblev.

Droppen kom när ett svenskt JVM-lag behövde 14 skott för att göra ett mål – medan de kanadensiska juniorerna gjorde mål på vart sjätte. Då fanns det inga bortförklaringar kvar. Sverige var på väg att bli en B-nation.

Vändningen skedde den 2 december 2002. På Bosön samlade förbundet hela hockey-Sverige under ett tak: tränare, scouter, agenter, distriktsfolk, förbundskaptener; allt viktigt folk de över huvud taget kunde hitta. Alla skulle med och det var ett medvetet drag – för om alla får vara med och bestämma från början är chansen stor att alla sedan är beredda att fajtas för det som man kommit fram till.

De församlade låste in sig, slog sina kloka huvuden ihop och konstaterade att svensk hockey måste förändras i grunden.

Resultatet blev tiopunktsprogrammet med det oflashiga namnet Junior-temautredningen. En utvecklingschef anställdes med enda uppdraget att se till att utredningen inte blev ett tomtebloss. Han skaffade fram både statliga medel och partnerskapspengar och anställde ett tiotal hockeykonsulenter. Deras jobb: besöka varje klubb i landet minst två gånger per år med både teori- och islektioner.

Det fungerade. Juniortemautredningen blev vändpunkten på vägen tillbaka till stormaktsstatus. Efter några år syntes förändringen även på resultattavlorna och än i dag betraktas utredningen med samma vördnad som en helig skrift. Den skapade en svensk modell – en röd tråd som lyft Sverige till särklass i Europa när det gäller att fostra världsklasspelare.

Är det inte precis det svensk ridsport behöver? En utredning som alla står bakom eftersom alla fått vara med och forma den? Jag har alltid undrat varför idrotten inte benchmarkar mer. Det som fungerar i en sport – kan det inte fungera i en annan?

Svensk ridsport är splittrad. På världsrankningarna, både senior- och juniorsidan, är det just nu inte speciellt kul att vara svensk. Vi är en bit från toppen – men vi vill dit.

Kunskapen finns där ute i ridsport-Sverige. Varför inte samla alla på ett ställe, spåna kring framtiden och enas om en färdplan som kan bli vår egen röda framgångstråd?

Kan hockeyn – kan väl ridsporten?

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 13/2026.