Juniorryttaren: ”Det är värt varenda mil”

För snart 18-åriga Josefin Torell är de fyra hästarna och en ryttarkarriär viktiga. Men för den sakens skull slarvar hon inte med skolan. Tvärt om, hon går andra året i gymnasiet på det samhällsvetenskapliga programmet med inriktning beteendekunskap.
– Jag satsar på betygen. Man vet aldrig vad som kan hända och då är det bra att ha en plan B, säger hon.
– Jag tycker det är viktigt med skolan och dessutom är det roligt. Och sedan är det ju också så att om lärarna ser att jag anstränger mig och att det går bra så är det lättare att få ledigt.

Ledig behöver hon vara – mycket. Hon tävlar i stort sett varje helg, och är det inga tävlingar finns träning på programmet. Josefin tränar hoppning för Lotta Björe och dressyrarbete för Helena Ulenius.
– Båda har stor betydelse för mig. Lotta har blivit min mentor, och det är genom henne jag hittat mina fyra hästar.

Segern i Jönköping i Torstensons Ungdoms-Grand Prix blev en riktig kick för Josefin och en bekräftan på att hon kan vinna. Nu är det närmsta stora målet ute-SM, både med Sligo Land du Rouet och med Entesar.
– Entesar skulle ha gått inne-SM men fick en infektion i kroppen så nu satsar vi på utomhusmästerskapet i stället.

Ger satsningen en kick

Platsen i juniorernas B-trupp sporrar och ger en kick i hennes satsning.
– Målet är att etablera mig mer på internationella tävlingar. Att göra resultat så att jag platsar i någon av mästerskapstrupperna.

Hon var med i det svenska laget i juniorernas Nations Cup-final i Belgien förra året (med Sligo Land du Rouet) och red på klart godkända 8+0 fel.
– Jag ska göra så bra jag kan nu under mitt sista juniorår. Sedan ska jag försöka hitta en bra young rider-häst för att ta mig vidare. Jag försöker göra allt jag kan med de medel jag har.

Hennes ”sponsorer” är pappa Peter och mamma Mia.
– Ingen av dem har någon hästbakgrund men de är fantastiska och ställer upp, alltid.

Familjen Torell bor i Sunne i Värmland. När Ridsport når Josefin för ett litet snack sitter hon i bilen tillsammans med pappa Peter, på väg till träning för Lotta Björe i Eskilstuna. Det är en resa på fyra timmar.
– Det är långt. Bor man i Sunne är det långt till allt och det är så klart lite jobbigt. Men det är värt varenda mil.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2022.