”Det är vi själva som 
sätter begränsningar”

När jag var liten var min dröm att driva en hästverksamhet på mina föräldrars gård. Ordet hästföretagare var ännu inte uppfunnet; det fanns travtränare och ridlärare. Mina föräldrar var svinproducenter och byggde 1981 ett nytt svinstall. Jag gick runt där som tioåring och drömde om att inreda stallet med hästboxar och föda upp hästar. Men det fanns ett stort problem som gjorde drömmen omöjlig. Jag var höjdrädd. Jag vågade inte gå uppför stegar och därför kunde jag inte ta mig upp på höskullen och slänga ner hö.

Otaliga var de gånger jag försökte ta mig upp för stegen. Jag fastnade alltid gråtande på mitten och vågade mig varken vidare uppåt eller ned igen. Min modiga lillasyster pilade likt en ekorre upp och ner för stegen, säkert stärkt av att storasyster inte vågade. Hon lovade mig att bli hårfrisörska när hon blev stor och ha salongen på gården, så att hon skulle kunna hjälpa mig att ta ned hö morgon och kväll.

Det fanns ett stort problem som gjorde drömmen omöjlig. Jag var höjdrädd.

Åren gick. Efter avslutat gymnasium började jag arbeta med hästar och utbildade mig till stallchef på Flyinge. Min lillasyster blev inte hårfrisörska utan konditor och flyttade till Mullsjö.

Efter 17 år i hästbranschen med olika yrkesroller jobbade jag som stallchef på en gård med stuteriverksamhet – den verksamhet som jag drömt om som barn.

En sen, varm sommarkväll när jag och min arbetsgivare satt på hennes trappa och filosoferade över livet fick jag plötsligt frågan: ”Har du gjort allt du drömt om i livet?”. Efter en stunds hummande och tvekande berättade jag om min dröm jag hade haft som tioåring när jag gick runt i svinstallet, men förklarade också varför jag inte uppfyllt den. Jag berättade om stegen upp till skullen och om lillasyster som blivit konditor i Mullsjö i stället för hårfrisörska i Bergshyttan.

”Men nu finns det hösilage, du behöver inte ta dig upp på skullen”, utbrast min arbetsgivare. ”Nu är det du som förverkligar din dröm.”

Oftast är det vi själva som sätter begränsningar.

Nu har jag varit hästföretagare i tolv år och upptäckt att det finns större utmaningar och värre saker än att ta sig upp för en stege. Oftast är det vi själva som sätter begränsningar och hinder som gör att vi inte tar steget och provar om drömmarna kan bli verklighet.

Det finns också ofta enkla lösningar på de problem som känns stora och blockerar vägen till drömmen. I just detta fall var det hösilagebalar.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 2 2020.