Dressyrtränaren: ”Potentialen till snabb utveckling triggar mig”

Det började med att dressyrtränaren Elin Aspnäs ordnade ridläger på somrarnana för barn ner till sju års ålder. Även i dag vill Elin gärna börja med eleverna som små.
– I den åldern kan man inte begrepp eller termer, de måste förmedlas på ett annat sätt. Ofta blir det bildligt och mycket metaforer, och man måste ge sig fan på att de ska förstå, säger Elin.

Ett exempel är att hon beskriver tempo som en sifferskala.
– Jag brukar beskriva grundgalopp som en trea, och en tvåa är en mer samlad galopp och ettans växel i galopp är den väldigt samlade galoppen som sker precis innan man gör en skrittövergång.

Liknar vid växlar på en cykel

För att lära ut samling och ökning blir det ofta växlar på en cykel som får utgöra liknelse.
– Barnen förstår till exempel inte schvung och kadens. Jag brukar säga att det är som att du drar ner på farten och samtidigt växlar upp på cykeln så att det blir trögare att trampa. För det ska ju inte bli snabbare och trippigare utan mer schvung.

Andra knep är att använda tyglar med tätt mellan ”plopparna”. Elin kommer överens med eleverna  om vilken plopp de ska hålla i och då blir det tydligare när längden har förändrats utan att det var meningen. Det i kombination med handens och armbågens placering skapar tydligare fasta punkter och mått som går att hålla sig till.
– Ridning är ju som att baka kladdkaka utan recept. Vi vet ungefär vilka ingredienser vi ska använda men det finns inga måttangivelser så man får smaka och känna sig fram. Det är få saker i ridningen som går att mäta, så några fasta punkter att utgå från är till stor hjälp när vi ska börja experimentera med ingredienserna.

Hjälpmedel ger ryttarna en känsla

Ofta använder Elin hjälpmedel till eleverna. Det kan vara träningsband som används för att hålla in armbågarna, halsrem eller rem i sadeln. Allt för att ge ryttaren en känsla, och få samverkan mellan hjälperna för att kunna kommunicera med hästen.

Numera har Elin inte bara ridläger och vanliga träningspass; hon har startat konceptet Next Generation. Under en helg i månaden träffas barn och ungdomar tillsammans med sina föräldrar. Eleverna får uppsutten träning, men även hjälp av en mental tränare och kunskap i hästhållning.
– Många familjer är väldigt okunniga,  även om de har höga ambitioner. Förr brukade det finnas någon i släkten som kunde mycket om hästar, men så ser det generellt sett inte ut i dag. Så de behöver hjälp med många bitar, det är inte bara ridningen som ska fungera för den som ska tävla internationellt.

Inspireras av Knytkalaset

Det låter som att Elin hämtat inspiration från Kyra Kyrklunds Knytkalaset – och det är inte så konstigt, för sedan hon var tolv år har Elin tränat för Kyra från och till. Numera rider hon för Kerstin André och då och då för Nathalie zu Sayn-Wittgenstein.

Mellan träningshelgerna tränar några av Elins elever för sina hemmatränare.
– Eleverna kan få verktyg och vara del av ett sammanhang. När du är vuxen har du byggt upp ditt team men det har inte barn. En viktig del är att de hittar varandra, de kan stötta och peppa och se att det finns fler i samma sits som jobbar jättehårt. Det är inte alltid kompisarna i skolan förstår vad det är man gör på fritiden.

Förutom att stötta både barn och föräldrar menar Elin att det är system som ger framgång.
– Lägger du en bra grund och bygger upp ett system hinner det inte bli så fel. Kontinuitet och upprepning är några av de viktigaste faktorerna. Därför vill jag gärna börja med barn som inte hunnit träna så mycket.

Det gäller till exempel en tjej som bara ridit lite hoppning innan hon började rida för Elin. Det tog mindre än ett år innan hon vann SM i dressyr.
– Hon gör som jag säger och har inte experimenterat på egen hand. Under hennes ridtimmar blev det procentuellt sett väldigt många rätt och då kan det gå så snabbt framåt. Det tycker jag är häftigt.

Utvecklingen går både framåt och bakåt

En annan elev gick från LC till att rida EM på ett års tid.
– Sedan är det en utmaning att få dem att förstå att det här troligtvis aldrig kommer att hända igen, de kommer inte att fortsätta ha den utvecklingstakten. Det kommer att gå bakåt, upp och ner för att sedan ta några steg framåt igen, precis som det gör för oss alla.

Svaret kommer snabbt på frågan om vad som är roligast med att utbilda barn.
– Att de lär sig så snabbt. Sedan tycker jag att de är väldigt roliga, man får ju mycket tillbaka. Potentialen till snabb utveckling triggar mig – för då händer det grejor. Det är det jag är ute efter, inte malandet i sig, och då skulle jag säga att det händer mest på kortast tid när det handlar om barn.

Många tränare brukar fråga Elin hur hon orkar med att undervisa barn.
– De brukar säga ”jag förstår inte hur du orkar, barn kan ingenting och det går inte att förklara, för de förstår ingenting”. Men det är det jag går i gång på, att förklara, rita, springa, sitta upp och visa, för att få dem att känna en betydande skillnad. Man måste som tränare vara hungrig på att vilja nå fram.

Fakta

Bullar och bollar

• Namn: Elin Aspnäs.
• Ålder: 30 år.
• Gör: Tränare, driver handelsstall och tävlar dressyr upp till Grand Prix.
• Familj: Hundarna Molly, Moltas och Lukas.
• Bor: På gården Lindelunda i Åhus i Skåne tillsammans med sin bästa vän och stallchef, Camilla Nordkvist.
• Oanad talang: Var duktig på fotboll som ponnyryttare. Bakar väldigt goda frukostbullar på gårdens Bed & Breakfast.
• Äter helst: Kött.
• Dricker helst: Rött vin.
• Drömmer om: Att fortsätta utveckla verksamheten. Vill fortsätta att rida internationell GP själv, och vill vara Sveriges främsta ungdoms-tränare och kunna kombinera det med barn och familj.
• Om jag inte jobbat med hästar: Jag är entrepreprenör så jag hade hållit på med business på något annat sätt.

Samarbete

Elin Aspnäs tränar för Kerstin André – och det gör även flera av Elins elever.
– Det är ett bra sätt att föra in att det går att ta hjälp av flera tränare. Jag upplever att det ligger mycket prestige hos en del tränare, att de ser det som ett hot i stället för möjlighet till bra samarbeten för att tillsammans utvecklas och nå bättre resultat.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2022.