Elever representerar samhället

En gång gjorde jag en status på fejjan om elever, vad får man som tränare tycka om dem?
Vissa blev väldigt arga. En – som fick för sig att hon visste vem jag var – blev så arg att hon skrev till förbundet och ställde krav på agerande. Det var en väldig tur att en på kansliet känner mig och förhindrade vidare spridning eftersom en oskyldig person pekades ut med fullständigt namn för att ”snacka skit” om sina elever på webben.
Men detta visar tydligt hur känsligt ämnet är. Man själv får tycka vad man vill om vem man vill men andra får absolut inte göra det för då jävlar. Så jag antar att ämnen är olika känsliga beroende på läsares självinsikter.

Alla finns representerade hos oss, ”alla” innebär ju även att personer med inlärningssvårigheter, koncentrationssvårigheter, dolda handikapp etc finns bland oss. I skolan vet ofta klasskompisar och lärare om detta. Tränare har inte en aning, och det sätter tränaren i en märklig situation.
Ute i samhället finns allt från genier till dumhuvuden, trögfattade, stora egon, såna som inte lyssnar, såna som har svårt för instruktioner och auktoriteter. Det finns otacksamma typer som helt enkelt inte borde göra det de gör o s v. Alltså finns de även i elevgrupper.

När en tränare inte vet skälet till att en elev inte fungerar uppstår ju självklart funderingar som inte omvandlas i ord. Ibland är funderingarna inte smickrande men vi är inte psykologer, inte pedagoger, inte skolade inom området. Många av oss är inte ens särskilt högutbildade eftersom vi höll på med häst när andra studerade vidare.
Är personen pantad, är personen trög? Tränaren får inte ens tänka tanken och skulle jag berätta att jag ibland undrar så blir det ett ramaskri. Ryttare får säga hur fula saker som helst om andra ryttare bara för att de tog 10 minuter mer av tiden eller var i vägen, drog ner stämningen eller man bara störde sig på en petitess – men fan om tränaren ens skulle undra.

Misslyckas jag som tränare så anses jag dålig och i värsta fall är ryktet i gång om hur värdelös jag är. Det ryttaren inte löst på flera år och hos andra tränare skall jag lösa helt utan vetskap om ekipaget. Jag får inte ens tänka att eleven är trögfattad eller dum, men om eleven inte lyssnar och därför misslyckas så är det jag som tränare som anses värdelös.
Jag har varit med om elever som dykt upp på hästar som räddats från slakt bara veckor innan, elever som ridit an övningarna från fel håll, elever som vägrat betala för att hästen stannar och det är mitt fel. Jag har varit med om elever som slutat träna för mig för att jag inte ansett dem redo för tävlingsstart och därför blivit anklagad för att hålla dem kvar av ekonomiskt intresse.

Det finns elever som man tror är tröga och dumma. Det finns mindre begåvade och det finns lipsillar. Vet ni varför?
För att i ridsporten finns alla representerade. En enorm grogrund för gnabb, pajkastning och ryktesspridning. Men samtidigt det som gör att det är extra kul.
Jag kan häst, jag kan lära dig att lära dig själv att utvecklas i din ridning. Men jag är inte gruppens pedagog och jag kan inte gissa mig till om en person är dum eller faktiskt har ett dolt handikapp.

Du förlorar 400 kr och en timme, jag förlorar mycket mer än så: jag riskerar mitt rykte och mitt jobb. Så jag skulle faktiskt uppskatta om du messade mig, tog mig åt sidan innan lektionen eller på något annat diskret sätt talade med mig om du har svårt för något speciellt.
Då som först vet jag om du är dum, trög, arrogant, omogen eller faktiskt verkligen kämpar men har svårt av ett skäl du inte vill delge dina kollegor inför grupp.