En himla massa hästar

Full fart från klockan sju till Gud vet när, började med fyrspann med en av deras gamla vagnar och viktiga människor i som vi skulle släppa av framför de dryga åttatusen i publiken.

Jag satt bredvid kusken men fick hoppa av för att hästarna vart lite spända när de skulle stå stilla med all den höga musiken. Men så, när jag skulle upp igen… Fick jag mig inte upp i farten… Till mitt försvar är det jättehögt till steget som man ska kliva på, och speciellt i farten. Jag är ju inte längre än jag är, men man får väl bjuda på sig själv.

Sen var det bara ner till stallet igen och på med selar på två hästar till och spänna för ett sexspann för att köra runt med fyra andra sexspann inne i arenan. Sen när det var klart hade vi bara några minuter på oss att slänga av selarna och kasta på maratonselar på ett annat par framför maratonvagnen som vi lånat av grannen.

Körde en bana så två par inne på samma gång och den som vann fick köra mot den andra finalisten. Och den vagnen var av en äldre modell så jag sa” kör nu inte så himla fort Persson” men så tog väl vinnarskallen över och när vi skulle in på vänstervolten fick Fredrik hoppa över från kuskbocken på högersidan till vänstersidan till publikens glädje.

Man känner som groom att när kusken helt plötsligt får hoppa över till andra sidan på vagnen, ja, man känner liksom att det inte är så himla tryggt. Men vi överlevde! Sen var det bara köra till ett annat stall, spänna ifrån så nästa ekipage kunde ha vagnen som skulle in på kadriljen och där stod Pernillha (stipendiat från Flyinge) redo med en av Fredriks hästar som skulle in på rasparaden med Persson. SEN var det klart.

Och nästa helg är det samma program fast både lördag och söndag. Jag kan känna att det är ganska lugnt att vara på tävling, och jag har en väldig respekt för er som håller på med show!

/Antonia