Fälttävlansraketen: ”Tycker om att nörda ner mig i detaljer”

Aminda Ingulfson har stigit som en raket på fälttävlans världsrankning efter fina framgångar med segrar upp till och med fyrstjärnig nivå, och är nu den högst rankade svenska fälttävlansryttaren i världen. Hon har en gedigen utbildning med sig – först Flyinges gymnasieprogram, därefter ingick hon i den första kullen som gick den tvååriga beridarutbildningen på riksanläggningen. Hon beskriver sig själv som en riktig nörd när det gäller teoretisk ridlära.

Vad är det med teoretiska kunskaper om ridning som tilltalar dig, när ridning är en så praktisk aktivitet?
– Jag är ganska teoretisk av mig, har alltid haft lätt för teori och tycker om att nörda ner mig i detaljer. Jag fick en inblick i ridläran redan när jag gick gymnasiet på Flyinge och lärde mig mycket då. Men då fick jag inte riktigt förståelsen för den, det kom sedan när jag gick beridarprogrammet.  Ofta behöver man komma en bit på väg praktiskt för att förstå det teoretiskt, man måste kunna känna det också. Och jag kan fortfarande då och då när jag rider uppleva att jag plötsligt känner något nytt som jag har lärt mig och förstått rent teoretiskt tidigare.

Nu är Olof Axelsson dressyrtränare för svenska fälttävlanslandslaget, och han var din dressyrlärare på Flyinge. Vad betyder det?
– Mycket. Vi har båda en lång bakgrund på Flyinge med en ganska stark teoretisk bakgrund. Jag upplever att vi två kan diskutera på ett annat sätt och verkligen nörda ner oss i detaljer. Just nu är det rakriktning som gäller, att mina hästar verkligen bär sig lika mycket och skjuter på lika starkt med båda bakbenen. Vi har verkligen jobbat med att jag ska hitta samma känsla åt båda hållen i till exempel öppna, och inte bli lite nöjd och tänka att ”nu känns det bra” utan finjustera i själva rörelsen.

Hur har du fortsatt att utveckla dina teoretiska kunskaper efter beridarutbildningen?
– Jag jobbade som lärare i ridlära, dressyr och tömkörning på Flyinges gymnasieprogram och unghästutbildning några år efter beridarutbildningen. När jag då skulle lära ut och förklara var jag tvungen att fördjupa mig ännu mer, så att andra verkligen förstår att jag vet vad jag pratar om och för att kunna förklara samma sak på olika sätt. Det som är riktigt svårt är att förmedla en känsla, hur det ska kännas när man rider. Jag lärde mig mycket av att vara lärare, blev säkrare på min sak och fick bättre självförtroende.
– Jag har också varit delaktig i olika forskningsprojekt som professor Lars Roepstorff har drivit, bland annat om biomekanik när hästar hoppar.

Om du skulle lyfta en teoretisk sak som ryttare skulle ha stor nytta av att lära sig ordentligt – vad skulle det vara?
– Utbildningsskalan! Lär dig den, förstå den och använd den. Det är den som har betytt mest för mig i min utveckling. Den passar in så bra på så mycket, det inser man efter hand som man håller på med det här.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2022.