Fokus: Rätt svikt under hovarna

Det finns inget universalrecept på det perfekta underlaget. Allt handlar om hur det används, säger Lars Roepstorff, professor i biomekanik vid SLU, underlagsforskare och en av världens främsta experter på ridunderlag.

Under OS i Aten 2004 fick flera topphästar allvarliga skador på grund av tävlingsbanorna. Det satte fokus på forskningen kring banunderlag. Men att ta fram det optimala underlaget visade sig vara omöjligt. I stället tog Lars Roepstorff och hans forskarteam fram en mekanisk hov för att testa funktionen hos olika underlag.

Testades i London

Genom att simulera de krafter och den belastning som uppstår under tävling, kunde de mäta hur hästen reagerade på underlaget. Metoden testades under OS i London 2012 och fick stor betydelse för utformningen av hoppbanan, då man kunde uppmäta stora skillnader i underlagets dämpning. Forskargruppen var även på plats under VM i Frankrike 2014, och vid OS i Rio var det Lars Roepstorff och hans team som slutgodkände ridbanorna. Nu är det dags igen under OS i Tokyo 2020.
– Även om jag jobbar med OS- och VM-banor betyder inte det att alla måste rida på samma underlag som världsryttarna för att det ska vara bra. Det går att rida och träna på många olika underlag – om man gör det med huvudet och är uppmärksam på sin häst, säger Lars Roepstorff.
– I slutändan spelar det ingen roll vilket material du väljer om du inte sköter det på rätt sätt.

I slutändan spelar det ingen roll vilket material du väljer om du inte sköter det på rätt sätt.

Att till exempel fibersand inte skulle vara bra att rida på till vardags, på grund av skaderisken, dementerar han helt.
– Det går inte att generalisera, det finns en uppsjö av fiberunderlag. Beroende på sand och blandningen kan du få mycket olika resultat, säger Lars Roepstorff och tillägger att det finns en överdriven tro på just typen av material.

Underlaget kräver skötsel

Sköter du ridbanan rätt kan du ha många olika typer av underlag. Men om du inte är beredd att lägga tio kronor per ridpass på underhåll – bevattning, diesel, harvning etc – då spelar det ingen roll hur bra underlag du än har lagt in. Då förstår man lite vikten av underhållet.

Vikten av att underlaget är anpassat efter användning blir tydligt i Kristian von Krusenstiernas fall. Efter fyra år slängde han ut det nya fiberunderlaget, då det inte höll för 64 ridskolehästars trampande.
– Redan efter ett halvår fick vi väldigt många halta hästar jämfört med samma period flera år tillbaka. Till slut vågade jag inte ha kvar underlaget, säger Kristian von Krusenstierna, som sedan 2017 har återgått till sand och klenflis som han tycker är ett bättre allroundunderlag.

Redan efter ett halvår fick vi väldigt många halta hästar jämfört med samma period flera år tillbaka.

Han dömer inte ut fibersand, utan konstaterar bara att det inte gick ihop med en så pass stor ridskoleverksamhet.

Ridskolehästarna blev för hårt belastade

Tävlingshästarna påverkades dock inte lika mycket – Kristian von Krusenstierna tävlar dressyr på högsta nivå – det var främst ridskolehästarna som blev för hårt belastade. På tävlingshästarna märktes det främst i själva ridningen.
– Med fibern måste du lära hästen att leka leken ’inte nudda mark’. Den måste vara snabb i fötterna och det försvårar vid inlärning av svårare rörelser när underlaget bromsar upp. Då är det klassiska underlaget som vi har nu mer förlåtande.

Den tidigare landslagsryttaren och SM-guldmedaljören i hoppning, Royne Zetterman, slängde i sin tur ut Paddexunderlaget i ridhuset på grund av återkommande skador på hästarna och lade in holländsk fibersand.
– Kotor, ryggar och halsar, allt blev 70 procent bättre direkt. Ett bra underlag är nästan viktigare än ridningen i min värld, säger han och tillägger att det inte duger med vilket fiberunderlag som helst.
– Det finns massor av olika sorter, men det ska både vara större bitar av fiber och så kallade ”änglahår”, och blandningen ska vara exakt uträknad per kilo sand. Det är många som tror att de kan det här, men det kan de inte, säger Royne Zetterman och tillägger att det är guld värt att arbeta med riktiga proffs som kan sätta sin kvalitetsstämpel på underlaget.

Ett bra underlag är nästan viktigare än ridningen i min värld.

Just kvalitetsstämpeln, eller snarare en oberoende kvalitetssäkring, är något som Lars Roepstorff tycker saknas på marknaden. Som konsument är du helt utlämnad, menar han.
– Vem kontrollerar till exempel att du har fått rätt sandstorlek och hur vet du att underlaget fungerar som du har tänkt dig? När det gäller bilar förväntar du dig att de är krocktestade, men här har du egentligen ingen aning om hur resultatet blir.

Förhoppningen är att fler lär sig förstå den femgradiga skalan

Svenska Ridsportförbundets referensgrupp för banunderlag, i vilken Lars Roepstorff ingår, beskriver en rad funktionella egenskaper i sin ridunderlagsguide. Ytans hårdhet, dämpning, svikt, grepp samt enhetlighet och jämnhet bedöms på en femgradig skala.
– Det optimala vore om du kunde beställa ett underlag baserat på vilka egenskaper du vill att det ska ha. Nu får du materialspecifikationen, men inte den funktionella specifikationen, säger Lars Roepstorff och tillägger att FEI kommer att göra underlagsmätningar obligatoriska på femstjärniga tävlingar från och med 2021.
– Min förhoppning är att det ska leda till att fler lär sig att förstå den femgradiga skalan – och att det blir en ”top-down approach” som gör att folk börjar ställa andra krav på underlaget hemma.

Fakta

Tänk smart med Lars Roepstorff

Svenska Ridsportförbundets världsunika guide om ridunderlag är obligatorisk läsning om du ska anlägga en ridbana. Guiden finns på hemsidan och innehåller i princip all fakta du behöver. Här kan du läsa om allt från dränering och varför formen på sandkornen har betydelse till hur olika parametrar påverkar prestationen och hästens hållbarhet.

Ju mer du kan ta vara på befintliga förutsättningar där banan ska ligga, exempelvis lerjord som bidrar med fukt och egna eller andras schaktmassor som du kan återanvända, desto bättre både ekonomiskt och praktiskt.

Ju mer du kan hitta sand och liknande lokalt, desto bättre eftersom frakten är extremt kostsam.

Ju mer du kan bilda dig en egen uppfattning med hjälp av oberoende fackfolk och objektivt utforska andras erfarenheter, desto bättre.

Källa: Professor Lars Roepstorff

Expandera

Guide:  Fyra olika typer av underlag

FIBERSAND

Fibersand har trendat länge, särskilt bland hoppryttare, och både små och stora tävlingsarrangörer runt om i landet har lagt stora pengar på att anlägga fibersandsunderlag för att locka många starter. Det finns ett antal färdiga fibersandskoncept på marknaden, men möjligheten att blanda själv finns också.

Svenska Expåra gjorde exempelvis banorna under EM i Göteborg, men även holländska De Grondslag är flitigt anlitad både av toppryttare i hoppning och större ridklubbar som arrangerar internationella tävlingar.

Både Borås Fältrittklubb, som arrangerar Borås Grand Prix, tidigare Gina Tricot Grand Prix i tio år, och Norrköping International Horse Show har valt De Grondslag.

Samtidigt som fibersanden är populär finns det också viss skepsis mot underlaget, främst med argumentet att det är för stumt och att det sliter för mycket på hästen om du rider på det till vardags.

När fibersanden slog igenom var det just fascinationen kring hur det plötsligt gick att rida och svänga mycket snabbare som gjorde att många fick upp ögonen för det. Just den egenskapen innebär också en större belastning på hästen, något som är viktigt att ha med i ridningen.

Fibersand är ett mycket brett begrepp och ingen fibersand är den andra lik. Oftast görs den lite lösare för dressyr och något fastare för hoppning. Fibersand kräver generellt mer omsorg när det gäller bevattning än andra underlag.

Underlagets egenskaper

• Kostnad: Cirka 90–180 kronor per kvm.
• Livslängd: Cirka 15–20 år.
• Återvinning och miljö: Fibersand innehåller syntetiska fiber som kan klassas som miljöfarligt avfall. Särskilda åtgärder behöver vidtas vid avveckling av underlaget.

Snabba fakta

• Fibersand är ett högpresterande underlag, men beroende på sand och typ av fiber samt mixen mellan dessa kan du få mycket olika fibersand med vitt skilda egenskaper. Fiber finns både som bitar och ”trådar” och underlaget kan anpassas till träning eller tävling (högre andel fiber).
• Bevattningen är avgörande för underlagets funktion. Mycket vatten ger mer grepp (friktion) och en torr bana kan bli för djup.
• Det finns inga belägg för att fibersand skulle vara mer skadligt än andra underlag. Däremot finns det belägg för att hästar inte bör tränas på för hårda och stumma underlag.

KLENFLIS OCH SAND

Klenflis och sand är ett traditionellt underlag. När fibersanden slog igenom var det till viss del klenflisunder-lagen som fick stryka på foten. I dag är underlaget både förfinat och tillbaka på många ridbanor, både hos dressyr- och hoppryttare på hög nivå. Kristian von Krusenstierna, GP-ryttare i dressyr som driver en av Sveriges största ridskolor, återgick exempelvis till klenflis och sand efter fyra år med fibersand.

Det är ett organiskt underlag, vilket innebär att klenflisen sakta men säkert förmultnar, särskilt i kombination med bevattning. Topplagret behöver därför fyllas på vart tredje till femte år, ibland oftare beroende på ridbanans belastning.

Ett av argumenten mot klenflisunderlaget är att det kan bli halt i takt med att flisen förmultnar, men här är återigen skötseln avgörande för att hålla underlaget i toppskick. Regelbunden djupharvning och renovering i rätt tid eliminerar halkrisken.
– Visst kan klenflis bli halt, även om inte vi upplever det, men å andra sidan ger fiber mer snubblingar, säger Kristian von Krusenstierna.

Både val av sand och klenflis har betydelse. Ek håller till exempel längre än furu, och furu håller längre än gran – och tändsticksstorlek på flisen är optimalt.

Bra sand spelar också en stor roll.
– Baskarpsand är en sand som vi vet fungerar mycket bra för ridbanor. Det är väldigt få ställen där vi har hittat sand som har den kvaliteten, säger professor Lars Roepstorff.

Underlagets egenskaper

• Kostnad: Cirka en fjärdedel av kostnaden för fibersand. Påfyllning av klenflis kostar mellan 6 000 och 12 000 kronor per gång.
• Livslängd: Kortare livslängd än fibersand, hur mycket kortare beror på skötseln.
• Återvinning och miljö: Klenflis är en förnyelsebar resurs och därmed lätt att deponera efter användning.

Snabba fakta

• Klenflis och sand är ett vanligt val bland ridskolor men kan även användas som högpresterande underlag, om det sköts på rätt sätt.
• För att bevara underlagets egenskaper krävs att proportionerna mellan trä och sand bibehålls vid påfyllning. Cirka 30 procent av volymen bör vara trä.
• Detta är ett betydligt billigare alternativ än fibersand, men underlaget måste renoveras och bytas ut med kortare intervaller.
• Rätt fuktighet är lika viktigt som hos fibersand, men det krävs generellt lite mindre bevattning.

VAXAD FIBERSAND

Vaxad fibersand är vanligt i Storbritannien, men inte lika vanligt i Sverige. Enkelt uttryckt är det som fibersand men med vax som den avgörande skillnaden. Vaxet ger dels en lite fluffigare struktur, dels binder det ihop och håller kvar fukten så att underlaget inte behöver vattnas.

Vaxad fibersand hittar du bland annat hos Jan Brink på Tullstorp och på Maria Gretzers hemmabana. Bägge underlagen är från brittiska Equestrian Surfaces.
– Jag har det både inne och ute och speciellt ute är det helt fantastiskt. Jag slipper vattna och hästarna älskar det. Det är inte alls lika stumt som fiber, säger Maria Gretzer.

Argumenten mot vaxade underlag handlar dels om att vaxet är temperaturkänsligt, dels om att det är dyrt att renovera. Vaxet, som utgör cirka fem procent av topplagrets totala vikt, är nämligen den dyraste ingrediensen. Temperaturkänsligheten har Equestrian Surfaces löst genom olika tillsatser som gör att underlaget inte smälter på banor i exempelvis Dubai och Florida. Vaxet är en mindre raffinerad form av det vaselin som används i kosmetika och avdunstar inte som vatten. Att själv blanda i vax är inget som rekommenderas. Det ger oftare bakslag i form av dyrbar renovering än om underlaget blandas professionellt.

Vaxad fibersand är även helt dammfritt. Det fastnar dock lätt under skorna, vilket gör en skoborstare vid sidan av banan ovärderlig för tränare och andra som går på underlaget.

Underlagets egenskaper

• Kostnad: Cirka 30 procent högre än för vanlig fibersand.
• Prisexempel: Cirka 530 000 kronor för en 20 x 60-bana inklusive frakt från England.
• Livslängd: Cirka 15–20 år med renovering och påfyllning efter cirka tio år.
• Både vaxet och fibern kan klassas som miljöfarligt avfall och särskilda åtgärder behöver vidtas vid avveckling av underlaget. Huruvida vaxet läcker ner i till exempel grundvattnet är testat på olika håll i världen, men ännu finns inga belägg för att så skulle vara fallet.

Snabba fakta

• Vaxad fibersand är ett högpresterande underlag, men precis som med vanlig fibersand gäller det att mixen mellan fiber, sand – och här även vaxet – görs på rätt sätt.
• Stötdämpningen sägs generellt vara något bättre än på vanlig fiber, samtidigt som glidfasen är naturligare.
• Vaxad fibersand har länge använts som underlag på galoppbanor, för att hästarna ska kunna tävla där året runt. Det finns även en budgetvariant av underlaget med mindre vax i.

GUMMIGRANULAT

Gummiunderlag har utåt sett inte varit i ropet på ett bra tag, främst på grund av dess omdiskuterade miljöpåverkan. Samtidigt ska man komma ihåg att gummi av olika slag, från klippta bildäck till hela gummimattor, ofta används som mellanlager. Det ligger dock en mängd ”gummibanor” runt om i landet, med olika varianter av gummiflis och ”gummigrus” som topplager.

Nyligen har ett nytt gummialternativ smugit sig in på marknaden via stallströleverantören BMR. Det är ett gummigranulat gjort av begagnade danska bildäck, enligt brittisk förlaga. Analysrapporter från den danska motsvarigheten till före detta Statens provningsanstalt, numera RISE, ger materialet miljögodkänt enligt EU-standard.

Gummigranulatet dammar inte, det blåser inte bort och det fryser inte, samtidigt som det är skonsamt för hästen och kräver lite underhåll. I Danmark ligger det hos ett antal ryttare på olika nivåer och i Sverige är bland andra hoppryttaren Victoria Almgren på väg att anlägga en bana med gummigranulat, efter att Värnamo kommun har miljögodkänt underlaget. Ytterligare två kommuner i Skåne har godkänt det för användning.
– Tanken är att det ska användas som förbättring av en redan befintlig ridbana. I Danmark används det till exempel som toppskikt på fibersand, men det finns många olika lösningar och idéer, säger Jonas Persson på BMR.

Gummigranulatet kan antingen läggas ovanpå eller harvas ner.

Underlagets egenskaper

• Kostnad: Prisexempel: 75 000 kronor plus moms för en 20 x 60-bana (5 cm tjockt lager). Fraktkostnaden beror på var du bor. Cirka 10 000 kronor kostar det till Skåneområdet; bor du runt Stockholm ligger frakten på cirka 22 000 kronor.
• Livslängd: Lång livslängd eftersom gummit varken bryts ner eller slits.
• Återvinning och miljö: Gummigranulat av återvunna bildäck är ett exempel på cirkulär materialanvändning. Det finns dock inga tydliga föreskrifter när det gäller deponi vid avveckling och materialet kan klassas som avfall. Observera också att det vid mockning är svårt att undvika att en del av gummit följer med i gödselhanteringen.

Snabba fakta

• Gummigranulat är väderbeständigt, vilket gör att underlaget lättare bevarar samma funktion oavsett om det regnar eller om det blir frost.
• Gummi anses vara skonsamt mot hästens leder och senor, då det är naturligt stötdämpande.
• Detta är ett av de billigare alternativen som inte behöver renoveras på samma sätt som de andra underlagen. Däremot kan det behöva fyllas på.
• Fibrerna i gummigranulatet absorberar fukt, vilket gör att du behöver vattna mer sällan.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 22/2019.