George Morris tränar dressyr

– Jag är ödmjuk och tacksam för att vara här, inledde George Morris med och höll sedan en praktisk demonstration som fick dressyrfolket att gapa.
Här fanns guldkorn om än inte på konventionellt och strukturerat clinicvis.

Moderatorn Richard Davison började med en intervju för att introducera hopp-ikonen till dressyrpubliken, inte för att det egentligen behövdes. George Morris växte upp i Connecticut utan en hästinspirerad familj men var själv hästtokig sen två års ålder. Efter OS i Rom när George Morris var 22 tyckte familjen det var dags att välja yrke.
– Ska du vara en ”horse-bum” hela livet?

Dansken Gunnar Andersson var en av George Morris första tränare tillsammans Bill Steinkraus, som George Morris känner är hans riktiga far och en person han är skyldig sitt liv.
Själv var George Morris tidigt ute med att att skapa stil- och inverkansridnng genom hunterklasser.
– Det var i början lite ruffigt att rida hoppning, med ett antal ryttare ändrades statusen, hoppning var som den dåliga sidan av stan, de dåliga kvarteren, förklarade George Morris.
Han anser att sporten och bandesignen blev revolutionerad genom OS i Los Angeles 1984 och sedan förändrades statusen för grenen.

George Morris första grundbultar:
– bästa möjliga omvårdnad för hästen är viktigt, ta hästen till ett dåligt stall och det går snabbt utför.
– Jag är rigid, Gunnar Andersson förbjöd gramantyglarna så sådana har jag inte sett på 60 år.
– Jag är inte nöjd med vad jag ser inom dressyren, allt handlar om tävling och det är som en barometer på hur du förhåller dig till de andra.
– Vi är förförda av tävlingsridningen till att ta genvägar som inte är bra, tävling är både bra och dåligt.
– Vi förlorar vårt horsemanship inom hoppningen, ryttarna spenderar så mycket tid på tävlande att de inte inser att de bara jobbar med toppen på ett isberg.

George Morris rider fortfarande tre hästar om dagen, kanske tio nya hästar i veckan.
– Jag rider för att jag är självisk, jag älskar att rida.

Praktisk demonstration
En 7-årig Caretano-son har fångat hans hjärta, George Morris vill ta med valacken hem till USA.
George Morris börjar rida i höger varv, helt enkelt för att det är vanligast att ryttare börjar i vänster varv.
Han testar gas och broms och att hästen accepterar hans kontakt.
Det är lättridning som gäller för att en unghästs rygg är skör. George jobbar med skuldran in – skuldran före, rider lätt ställd och böjd på tre spår.
– Jag frågar alltid efter framåtbjudning, och tänker som fransmännen – lugn – framåt – rak,
Om hästen motsätter sig kontakten så korta tyglarna och slut handen, höj den lite menar George Morris.
Innerskänkeln är George Morris ledord liksom en lätt sits. Han demonstrerar ett ganska konventionellt markarbete med lösgörande arbete för att övergå till bommar på marken och hopp över ett rättuppstående med diagonal ansats. Hur och varför får åhörarna inte veta så mycket om, George Morris har kul med en häst han helt ärligt är överförtjust i. 

– Dagens ryttare jobbar sina hästar alldeles för lite på marken och med skolningen. 10 procent av tävlingsryttarna  har rätt attityd som Hugo Simon, Jeroens Dubbeldam eller Otto Becker, resten är cowboys och indianer, konkluderar Morris.

Paneldebatt en efteråt med Dane Rawlins, David Hunt, Tineke Bartels och Emile Hendrix bjuder på en del skratt och mycket artighet.

David Hunt anser attt George Morris rider om inte enligt utbildningsskalan så enligt skalan på Horsemanship. Hur ser du på utvecklingen inom sportgrenarna när hästarna utvecklats så mycket, frågar han?
– En överdriven användning av en godkänd metod är en defekt. Jag är förskräckt över användningen av överböjning, ”overflexed” bland hopphästarna, svarar George Morris.

Tineke Bartels gillade kommunikationen George Morris hade med hästen, den var bra och förtroendeingivande. – – Han blev bättre ju högre hindret blev, det hade varit tvärtom för mig, konstaterade hon.
– Hästens form beror på var i utbildningsskalan du befinner dig i och vad ditt övergripande mål är, sa Tineke Bartels som motvikt till en diskussion om form.

Emile Hendrix får frågan om man kan lära sig något av George Morris fortfarande.
– Du slutar inte lära dig förrän den dagen du dör. Hästen måste förstå vad drivande hjälp betyder och jag gillar att George Morris håller det enkelt.
– Vi tror att vi föraatt få hästen lösgjord så ska vi rida djup och låg för att få ryggen bra, kommenterade han.

Dane Rawlins såg skillnaden som att George Morris jobbade med hästen för att lösa problemet istället för fixa till hästen.
– Beezie Madden och Jeroen Dubbeldam är så lugna att de klarar att lösa alla problem, de behöver inte fixa till hästarna, menar George Morris.

George Morris tycker att de bästa hästarna som presenterats på global Dressage Forum och Uta Gräfs demonstration är verklig ridning. Men han har inget till övers för ryttare som slänger på gramanen och kallar det dressyrträning. 

George Morris menar att OS är en kraftfull motivator för unga att börja rida. Han vill verkligen att hästsporten ska förbli en olympisk gren. Det är väsentligt för framtidens hästsport.

Henk Rothenberg beundrar Morris förmåga att instruera elever och få dem intresserade av grunderna.
– Själv sliter jag och många med mig med att elever bara vill hålla på med rörelser när de egentligen behöver jobba p sin och hästens grunder för att höja kvalitén. Du lyckas göra det intressant med grundjobb, hatten av för det.

– Jag vill ha självbärighet framförallt, folk har glömt Frederico Caprilli och det är allvarligt avslutade George Morris.