Patrick Hedqvist: ”Lagom överrullning viktigt”

Ridsport har talat med tre hovslagare – med fokus på hoppning, dressyr och fälttävlan. Vad skiljer sig i skoningen och vad behöver de olika hästarna för att kunna prestera på respektive toppnivå? Vilka skillnader och likheter finns mellan de olika grenarna och hur ser trenderna ut? I denna andra artikel av tre får du veta mer om skoning av dressyrhästen.

I dressyren behöver vi främst ta hänsyn till att hästen ska röra sig avslappnat, det är grundläggande för hållbarheten. Det leder också till bättre prestation, menar hovslagare Patrick Hedqvist.

– Den optimala skoningen handlar om att hjälpa hästen, men att hålla det så enkelt som möjligt. Få hästar är symmetriska med perfekt exteriör. Hovslagaren måste individanpassa när det gäller verkning och placering av skon. Jag är alltid väldigt noga med verkningen för att säkerställa att vinklarna är så korrekta som möjligt för en jämn fysiologisk belastning, säger Patrick Hedqvist.

”Överrullningssko” optimal

Han beskriver en lättare järnsko med något slipade kanter, en så kallad ”överrullningssko”, som optimal för dressyr. Detta för att främja hästens naturliga överrullning och rörelser i förhållande till underlaget.  

– I dag tävlar många dressyrhästar på fibersand som ger bra fäste, men som däremot kan ge lite för bra grepp och stoppa upp den naturliga glidfasen i hoven, något som kan ge förslitningsskador. Därför är en mild järnsko med fasade kanter optimalt fram, så att hoven får en lagom överrullning. En standardsko i järn används ofta bak. Skon är enkel att anpassa efter önskad tålängd och position. 

Det som kan vara avgörande är hovens kvalitet och hovform. 

– Det förekommer att jag går upp en storlek i skor för ökat stöd i de bakre regionerna, men det är individuellt för varje häst. Bakskoningen är minst lika viktig som fram, eftersom hög belastning läggs på hästens bakben. 

Tunga skor sliter

Han menar att skon inte får vara för tung. Det finns lättare material, såsom aluminium, men det är vanligare inom hoppning och fälttävlan.

– Ett missförstånd är att dressyrhästar skulle gå med tunga järnskor för att få mindre markbundna rörelser. Men tunga skor sliter på hästarna, så det finns ingen efterfrågan på det över huvudtaget. När jag skodde Tinnes ”Anton” (Don Auriello) fick han aluminumskor, eftersom hans rörelser var stora i sig själv. Där var det extra viktigt att han fick lätta skor, för hållbarhetens skull.

Att dressyrhästen tävlar barfota är inte speciellt vanligt, enligt Patrick Hedqvist. 

– Barfota är fantastiskt bra för cirkulationen i hoven och för optimal stötdämpning. Men det gäller att hästen har hovar som håller för det och inte slits ned snabbare än de växer. En häst som går barfota får ett mer markbundet steg, vilket historiskt sett inte varit efterfrågat inom dressyren. I hoppning däremot finns stora vinster i att tävla barfota, när du ska ta dig fram så snabbt som möjligt. Det är få som tävlar dressyr barfota på hög nivå i dag. 

Bättre med små förändringar

När det gäller skointervaller upplever Patrick Hedqvist att de förändrats över tid. 

– När jag började sko hästar för 25 år sedan var det standard att sko var åttonde vecka. En dressyrhäst på elitnivå skos numera var femte eller sjätte vecka. Det tror jag handlar om att vi har fått en ökad kunskap och medvetenhet. I slutet av skoperioden blir hovarna långa och det är inte önskvärt.

– Med tätare intervall mellan skoningarna kan vi göra små förändringar, vilket leder till mindre påfrestningar för hästen. På sommaren växer hovarna snabbare och då kan jag sko med kortare intervall, medan vi kan ändra och sko med längre intervall på vintern så att hovarna hinner växa.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 3/2026.