GP-lek, GP-seger och C-tränarkurs

Det var fina Brazil som bjöd på en sådant suveränt ridpass i onsdags. Helt plötsligt (okej, inte helt sant, vi har slitit på rätt bra för det) var han så mjuk och lösgjord och bara allmänt fantastisk. Så vi passade på att bara glida runt i några av hans GP-moves. Han verkar faktiskt trivas bättre i passage än i trav (hinner njuta mer av solen kanske?).

Vi gjorde en av mina favoritlinjer också, GP Special-linjen med piruett- 9 i varje -piruett på medellinjen. Även om Xanté och jag gjorde den med Bosse i höstas så satt ju däremot trampet rätt långt inne. Vi lyckades i och för sig med hårt arbete och envishet ta oss förbi läget där Xanté betraktades som exemplet på att ”alla hästar kan inte lära sig piaff”, men med Pernillas fina och välskolade Brazil är det betydligt enklare.

Det var förresten i Skåne jag provade passage för första gången.
Jag och mamma var på den första hästletarturnén av många, efter att jag hade pensionerat min C-ponny Grey Gambler. En provridning var bokad i Klippan nära Helsingborg. Hästen i fråga var både snygg och trevlig och passagerade glatt med lilla Loi 12 år i sadeln. Men det blev ändå en besvikelse. Eftersom vi hade plats i ett stall där krubbitare inte var välkomna hade vi frågat särskilt om sådant. ”Naejj då! Han snappar bara lite nångång iblann”. Och sanningen visade sig vara att han i princip stod och slet loss krubban och drog in luft 🙂

Men, vi skulle titta på en häst till! Trodde vi, ja. När vi ringde om vägbeskrivningen för den sista biten fick vi höra:
– Den såldes igår.
– TACK! Vad snällt att du meddelade det! Vi har åkt 60 mil.
– Jamen ni ska väl titta på fler hästar, blev svaret.
Grrrr, varför gör man så här? I båda fallen alltså.

Det lyckliga slutet blev ändå att vackre, svarte Guvernör e. Goldlöwe, efterträdde lille vite Grållen på dressyrbanan.
”Nu Louise har du fått en Ferrari, sa min tränare. Grållen var som en gammal Opel…”
Och jag pratade inte med henne på två veckor 😉

En svart, en vit och en vid tillfället rödhårig Loi

Små ponnyer är en stor glädje! Lilla Tammie är precis en sån gullig ponny som alla barn borde få. Eller om man har turen att lyckas få tag på en Brittish Spotted Pony. De är supersöta och generellt sett enklare för barn att ha att göra med än de ofta lite envisa russen och shettisarna.

Vi har fortsatt trickträna och så har jag tömkört den lilla sötnosen. Kerstin filmade vårt töm-race! Full fart!

Pernilla skojade om att jag skulle vara hennes GP-tränare i helgen, eftersom Kerstin var i Herning på Stallion Show. Vi var nämligen på Åstorp där Wladimir O.A. 1138 (-03 e Flemmingh – Florestan) skulle göra come back i Grand Prix. Det gjorde han med den äran – seger på dryga 69% före Charlotte Haid-Bondegaard och Roberto des Frettes. Stämningen var minst sagt på topp!

Torsdag och fredag denna vecka har det varit steg 5 av 6 på C-tränarutbildningen. Vi tränaraspiranter har bl a hållit lektioner i Crafoordhallen för stipendiater och hippologtreor.
Jag hade äran att få hålla ett pass med min tidigare hoppkompanjon, Rivage W med Lee på ryggen. Trevligt att träffa ”gammalt” Flyingefolk också, som Martin och Aminda som också går C-tränarutbildningen.

En ”dugga” (typ ”nästan-tenta”) avslutade torsdagen. Den var ganska mäktig med tanke på att klockan var ungefär 17 och vi hade stått i kalla ridhus i många timmar. Det var inte jättemånga frågor, men de gav utrymme för att skriva hur mycket som helst, och jag har lite svårt att begränsa mig i sådana lägen. Toppade dagen med några timmars Examensarbete. Tjohoo!

Jag tapetserade om ett ledigt rum i lägenheten för att få lite överblick…

Veckans hit: Fick tillbaka min inlämningsuppgift i kursen Företagande med häst II. ”VG utan anmärkningar” blev betyget. Puh! Bara TVÅ inlämningar kvar, förutom X-jobbet…
#countingdown