Tillbaka i verkligheten

Idag skall det bli sådär varmt så jag var ute och red tidigt imorse, och nu blir det slapp vid poolen. Tänk vad skönt det skulle vara för hästarna om dom också kunde bada, och bra träning.

Angående varierad träning så försöker jag rida ut min häst minst en gång i veckan, inte så lätt här då det inte går att rida på vägen här, men jag lastar honom i transporten och kör iväg till en väninna som har 300 tunnland som jag kan rida runt på. Jag anser inte det vara nyttigt för hästen att trimmas i paddocken varje dag.  Men alla tycker vi olika.

Tyckte det var intressant att läsa på silvebjälkes blogg häromdagen om ”hästhippies” inte för att jag håller med allt som skrivs på den bloggen, men just det inlägget tycker jag slog huvudet på spiken. Australien kryllar utav ”hästhippies”. Just internet/facebook verkar vara en samlingsplats för dessa personer. Att man lägger upp foto på sin sjuka eller skadade häst och ber om råd för hur man skall behandla den, är helt galet. Hästar skall också nu för tiden acceptera precis all sorts behandling, dom får inte vara rädda eller skygga för något. Mina hästar har alltid varit relativt säkra, i alla fall har dom inte varit särskilt tittiga utav sig, vare sig i trafiken eller runt annat. Och det beror inte på att vi har gått horsemanshipkurser, utan för att man umgås med sin häst, tar med den på träning, rider ut den från tidig ålder, ser till att dom blir vana vid traktorer och hösilagebalar i naturen och vid den dagliga hanteringen. Den dagen en pressenning kommer flygande genom luften och landar precis över min häst, tja då lär han väl få spatt och dra iväg, men jag chansar på att det inte kommer att hända.

Horsemanship tycker jag är dessutom inte något jag tycker man kan lära sig online eller genom att läsa sig till. Visst kan man titta och kopiera och på så sett få bättre hand med sin häst. Men det får man genom att lära sig under en lång tid utav en riktig hästmänniska, en människa som du vet inte vad det är dom gör precis, men hästarna följer dom, är dom trogna och dom litar på denna människa totalt, även i pressade situationer. Jag har haft äran att jobba nära med en sådan människa under en längre tid och det är väldigt imponerande. När en häst som vägrar klippas, står och slänger sig av rädsla och det verkar som att enda lösningen att få klippt klart hästen är att ge den lugnande. Nä, då kommer denna människa in, klappar och pratar lite (inget huckos puckos) börjar klippa, tar av grimman, hästen står lös i stallgången och han klipper klart hästen lös där. Helt otroligt och väldigt imponerande. Jag vet inte vad det är, är det en säkerhet hos sig själv som smittar av sig till hästen, ett inre lugn. Jag vet inte, och det går absolut inte att lära sig online men kanske om man har tur kan man lära sig en del genom att en längre tid jobba med en sådan person.

Hade jag kunnat klippt klart hästen, ja säkert, men till vilket pris. Det hade varit en pärs varenda gång hästen skulle klippts. Så vitt jag vet är det inte längre ett problem att klippa honom.

Kom lite ur banan där, men det hänger ihop lite med hästhippies, och med att vi skall tro mer på oss själva och vår egen instinkt och kunskap istället för att springa ut på internet i tid och otid och ställa en massa frågor som vi säkert redan vet svaret till. Vi måste sluta experimentera med våra hästar annars kommer dom snart inte veta verken ut eller in.

Nä, nu är det för varmt. Dags att hoppa i poolen igen.

/Katty