Gretzer: ”Badminton var stor men ändå fair”

Badminton 2014 ur en annan vinkel

För andra gången fick jag tillfälle att vara med, som hopptränare,  på en av världens häftigaste och tuffaste fälttävlan, Badminton, en av de få 4-stjärniga tävlingarna i världen.

Jag skriver detta inlägg därför att jag tycker att mycket som var fantastiskt bra i årets Badminton, aldrig riktigt fick något utrymme i svensk media.

I år hade man valt ny banbyggare, Giuseppe Della Chiesa, från Italien. De sista åren har Badminton tenderat till att bli något lättare, många röster har gjort sig hörda om att man vill ha tillbaks lite av det som var tidigare, stora hinder där det krävs hoppning och galopp. Banan var i år verkligen välbyggd, stort och maffigt med rejäla hinder och kombinationer, men ändå fair.

Att sedan väder och vind spelar stor roll, är något som alltid kommer vara omöjligt att komma ifrån.Skyfall hela torsdagen. Natten till lördag vräkte regnet ner igen. Banan var inte halkig under terrängdagen, däremot blev det ordentligt ”sug” i underlaget som gjorde det tungt, därtill näst intill storm i byarna med rejäl motvind i en av de sista långa raksträckorna.

Drygt 30 hästar kom i mål efter terrängen, klart att man önskar fler på drygt 80 starter. Man ska dock veta att med nya regler så väljer fler ryttare att avbryta då man fått någon utspringning eller stopp. En hel del som debuterade 4-stjärnig nivå kanske inte var redo för det stora steg som det ändå innebär. Jag tror kanske man kan begränsa antalet starter till runt 60, fler är det kanske inte som kan starta i världens tuffaste ”lopp”?

När det pratas om hur svår tävlingen var, ska man också nämna att ingen av de drygt 80 hästrna skadades på banan, inte en enda ryttare skadades heller…

När man står sista dagen och ser på besiktningen av de drygt 30 hästarna som gått i mål, är det verkligen häftigt att se samtliga hästar komma ut i toppskick, superpigga, skinande blanka som ålskinn och travandes så att vilken dressyrryttare som helst hade blivit avundsjuk.

Man måste komma ihåg att Badminton är en svår 4-stjärnig tävling, inte ”3,5”-stjärnig. Pratade med vår svenska Sara Algotsson om detta; Sara var supernöjd med Reality och sa att man måste få lite rutin på att rida 4-stjärnigt, skillnaden från 3-stjärnig ÄR stor, ekipaget fick med sig många bra erfarenheter och är absolut taggade att komma ut ännu bättre förberedda igen.

Just Sara och Reality gjorde en fantastisk dressyr i debuten här, femteplats och -40,5 i straff, det bästa hon gått, enligt Sara. Terrängen fram till hinder nummer 23, var verkligen ”spot on” prickfri ridning och hoppning, det var en fröjd att se. En missbedömning på hinder 23, så var tävlingen över, men man får inte glömma allt som var mer än väl godkänt!

Ludwig Svennerstål red Alexander felfritt över terrängbanan, han trodde ett tag att han även var felfri med sin andrahäst King Bob, men ett sämre språng över hinder 23 visade att de var på fel sida om flaggan. Johan Lundin debuterade sin Johnny Cash och var felfri på hinder, bra hoppning hela vägen, valde att rida lugnt med tanke på underlaget, hade en del tidsfel, men mycket kvar i hästen när han gick i mål.

Badminton har över 200 000 åskådare varje år, kunnig och entusiastisk publik kommer för att se en av världens mest krävande tävlingar. Självklart ställs det en del krav på både ryttare och hästar som deltar.

Med något bättre väder tror jag utfallet hade blivit helt annorlunda, nu var det, som sagt, svårigheterna till trots inga skadade ekipage.

Jag, våra ryttare och ledare, hoppas på att få uppleva Badminton igen! Sverige slutade med två placeringar i tävlingen, någon placering till var inte långt borta.

Maria Gretzer