Hedda Thunberg: ”Hästen ska alltid veta vad som förväntas av den”

1 En glad häst är nummer ett

Jag vill aldrig sätta min häst i en situation där hon tycker det är tråkigt. Hon ska tycka att det är lika roligt som jag att träna och tävla. Det viktigaste för mig är att ha en glad häst. Det får jag genom att variera träningen. Diva tycker att det är jättekul att gå ut i skogen och att gå över bommar, så det gör vi mycket. Jag försöker också motivera henne under passen genom att berömma på alla möjliga sätt. 

Jag pratar med henne och berömmer ofta, även under programmet. Jag vet till exempel att sista medellinjen för U25-orna är lite tuff. Då har hästarna gått ett helt program och sedan ska de göra piaff och passage hela medellinjen ner. Där sitter jag och pratar med henne, uppmuntrar och berättar att nu har vi inte långt kvar. Inte för att hon förstår vad jag säger, men det känns bra i själen.

2 Sitter hjälperna där de ska? 

När jag börjar ett ridpass checkar jag alltid av att hjälperna fungerar som de ska. Hästen ska ta framåtdrivande hjälper direkt, men också lyssna på förhållningar. Om jag tar en halvhalt vill jag känna att den går igenom på en gång. Det här är jag väldigt nitisk med på alla hästar. Att komma tillbaka till grunderna är viktigt oavsett vilken nivå du rider på. Övergångar och tempoväxlingar, det är där du får ett kvitto på hur lyhörd hästen egentligen är för dina hjälper. 

För att få hästen uppmärksam på hjälperna jobbar jag mycket sidvärts. Jag har samma upplägg på framridningen där jag rider många skänkelvikningar åt bägge hållen för att känna att hästen lyssnar lika mycket på båda skänklarna. Jag tragglar också med övergångar.

3 Den viktiga självbärigheten

En annan sak jag lägger stor vikt vid är självbärigheten, och den går lite hand i hand med att ha en häst som lyssnar på hjälperna. 

Nästa gång du rider kan du testa självbärigheten genom att se vad som händer om du släpper benen eller länger ut tygeln när du har hästen lite mer samlad. Fortsätter hästen samla sig eller är det snarare så att bakdelen eller framdelen försvinner iväg? Det här är viktigt att checka av för att vi inte ska bli för bekväma i vår egen ridning och bära hästen för mycket.

4 Korta snabba tempoväxlingar

Genom att göra korta och snabba tempoväxlingar får du en häst som är så lätt på hjälperna som möjligt. Målet är att du ska kunna sitta tillbaka i en halvhalt nästan bara genom att tänka på halvhalten. Hästen ska lyssna nästan innan du ger hjälpen. 

Hästen ska lyssna nästan innan du ger hjälpen.

Nu pratar jag om en idealkänsla, det är så klart inte alltid det faktiskt känns såhär, inte för någon. Men jag vill alltid att min häst ska vara lätt i handen och samtidigt ta skänkeln lätt. Jag vill aldrig hamna i ett läge där jag har en brottningsmatch med ett 600 kilo tungt djur. 

5 Samma upplägg varje pass

Jag har en mall jag följer varje ridpass, som gör att jag vet att jag aldrig rider för mycket eller för lite. Jag är också noga med att alltid rida på precis samma sätt på framridningen. Det här gör att jag aldrig sätter någon onödig stress i min häst eftersom hon alltid vet vad som förväntas av henne. 

Passet börjar med uppvärmning i trav i båda varven, sedan skänkelvikningar för både höger och vänster skänkel och någon öppna, innan vi rullar i gång i galopp. I galoppen gör vi skänkelvikningar åt bägge hållen, känner av den förvända galoppen och gör några tempoväxlingar. Först när allt det här sitter börjar vi jobba med samling och momenten jag vill träna under passet. Jag rider inte piaff, passage eller ökningar varje dag, det skulle slita för mycket på hästen, men uppvärmningen är alltid densamma.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 21/2024.