Henrik von Eckermann om sin mentala bubbla: ”Fokusera på det jag ska göra”

Nästa månad kan han fira två år på tronen. Två år som bäst i världen. Två år – jagad av alla. Två år med en bindel runt armen som signalerar att han inte kan klättra högre, bara försvara sin position. Två år är en unikt lång tid för en världsetta i hoppning men Henrik von Eckermanns regeringstid ser inte ut att vara över. Långt ifrån.

Ridsport träffar honom på en gisten träbänk på Stockholms Stadion, i periferin av fredagens pågående tävlingar på innerplan. Där har Henrik von Eckermann på ett avslappnat och lättsamt sätt precis avslutat en mer än halvtimmeslång liveintervju med Radiosporten.

– Det var något de frågat om länge och självklart försöker jag göra allt jag kan för min sport för att den ska leva. Jag tänker mer på sporten än på min personliga sida när jag blir intervjuad, säger Henrik von Eckermann.

Men det är om det andra den här intervjun ska handla. Om Henrik von Eckermans personliga sida, om vad som ligger bakom två år som världsetta. Finns det några eventuella hemligheter bakom stålpsyket eller vad är den här 43-åringen egentligen gjord av?

Du är ridsportens Connor McDavid (världens bäste hockeyspelare). Du är motsvarigheten till fotbollens Cristiano Ronaldo. Har du märkt någon skillnad i hur folk ser på dig under de två senaste åren?

– Nej. Jag lever ju i min lilla bubbla och om jag speglar mitt liv med vad som händer i hela världen tycker jag det jag håller på med är rätt oviktigt.

Du tycker det?

– Ja, det tycker jag. Det är fortfarande jätteviktigt för mig, min familj och mitt leverne och jag älskar att jag får hålla på med det jag gör. Men när man ser världen och ser att mycket inte står rätt till tänker jag på att det vi gör låter litet. Vi hoppar hästar över bommar. Men i slutet av dagen är jag förstås lyckligt lottad över att kunna hålla på med det jag gör. Jag älskar det jag gör med djuren.

Du har dubbla fokuspunkter just nu. Dels ska du fortsätta att försvara din position som världsetta, dels ligger OS bara en månad fram i tiden. Hur hanterar du de båda fokuspunkterna?

– Fokuset på att vara världsetta har jag släppt lite grann. Jag hade en häst nu som jag var tvungen att ta ur sporten tyvärr (Dzara Dorchival). Och är det något som har med positionen som världsetta att göra är det att ha en grupp av hästar för att kunna åka på tävling varje helg. När en häst försvinner måste jag balansera det och se till att hästarna går det de ska göra och inte går för mycket. Sedan kommer det ett OS och det har självklart mer fokus. Visst vill jag fortsätta att vara världsetta men inte som förut, när jag ville bli nummer ett. 

Hur tungt väger den där bindeln på armen?

– Den väger egentligen inte tungt. Den är en motivation och samtidigt en påminnelse om att vi ändå lyckats göra ett rätt bra jobb och det ligger en viss stolthet i det. Men som sagt, bindeln försvinner lite ur mitt fokus för tillfället.

Jag har både sagt och skrivit det: Jag förstår inte hur du fungerar. Du är jagad av alla men ändå lyckas du kapsla in dig i din mentala bubbla. Hur gör du?

– Det är mycket träning. Just på det mentala, att stänga ute allting och bara fokusera på allt man ska göra, att inte låta det emotionella komma in utan vara…praktisk är nog rätt ord. Bara fokusera på det jag ska göra och inte på resultatet. Bara fortsätta med det och hoppas på att resultatet kommer med det. När det gäller bindeln kan vi ta världscupfinalen som exempel. Då visste jag att jag antagligen inte skulle fortsätta vara nummer ett om jag inte vann varje dag. Det är en motivation, men det tänker jag inte på när jag rider.

Jag skulle kunna säga som du, men jag skulle aldrig kunna göra som du och stänga ute allt annat. Tar du hjälp av mental tränare eller är du så pass stark i dig själv?

– Det är jag som hittat min väg någonstans och lärt mig hantera det. Jag har hållit på jättelänge och haft jättemycket motgångar och där har jag lyckats hitta en väg hur jag sorterar och blir bättre. Jag har letat efter den vägen och hittat mitt system som fungerar. Trots att jag är nummer ett och har vunnit mycket har jag fortfarande tvivel, men någonstans lyckas jag stänga ute de tankarna.

Du nämnde världscupfinalen i Riyadh. Jag har bevakat sport i 30 år och det du gjorde där skulle jag våga påstå är en av de största prestationerna jag sett en idrottare göra. Du har precis allt att förlora och du går ut och sätter en fjärde nolla. Du gav en tv-intervju direkt efter och jag vågar också påstå att det syntes på dig hur du fortfarande var inne i din bubbla. Vad kände du egentligen i det läget?

– Jag var väldigt trött, mentalt slut. Så blir det ofta eftersom du tävlar flera dagar och går in i bubblan någon timme innan tävling varje dag. På mästerskap har du flera dagar på dig och då får du aldrig börja sväva iväg bara för att det går bra första dagen. Då kan du göra ett litet litet misstag sista dagen och hela mästerskapet är över. Det tar mentalt på krafterna när du håller dig uppe med hjälp av adrenalin och på att pusha dig själv. När det är över är det som att dra ur sladden. Det blir ungefär som när du jobbat hårt utan att bli sjuk och sedan åker på semester och blir sjuk direkt för att kroppen slappnar av. Det har alltid varit samma sak för mig. Även när jag tävlade som barn och satte mig i bilen somnade jag på en sekund av den urladdning som blev. Men den urladdningen i världscupfinalen – en sådan har jag nog aldrig känt.

Hur lång tid tog det innan du kom tillbaka efter den mentala tömningen?

– Det gick rätt fort. Det tog någon dag.

Bara?

– Ja, jag ville hem till familjen och i vår sport går man vidare med andra saker. Sedan får vi inte glömma att vi lägger en plan för King Edward, han har sina tävlingar och de är inte så många på ett år. I år har vi gjort Adu Dhabi, Göteborg, Basel, världscupfinalen och Rotterdam. Det är vad han gjort. Och vid de tillfällen han tävlar måste det funka, från min sida. Jag har inga problem om det inte funkar resultatmässigt, men jag får inte göra bort mig ridmässigt. Det skulle göra mig vansinnig. Världscupfinalen siktade vi på, byggde upp för. Vi visste att efter det väntar sju veckors vila för King Edward och därefter är det bara två tävlingar kvar innan OS. Det skapar ett tryck på mig att prestera. Jag kan inte ge bort någonting.

Du är i Sverige nu och Global Champions Tour i Stockholm står på programmet. Vad tycker du om det?

– Det är genrepet, sista köret. Jag hade en bra känsla förra veckan med King Edward efter att ha varit lite osäker på formen efter ett längre break. Men för att vara första tävlingen var det bra. Inte den form jag vill ha men ändå två nollor. Självklart vill jag vinna på söndag men framför allt vill jag få de svar jag vill ha.