Hoppningen och etiken: ”Ridsporten signalerar att den inte har någon moralisk kompass”

Bojkotter är inte vägen framåt och man kan inte reglera enskilda ryttares sponsoravtal och tävlande, menar Svenska Ridsportförbundet.

Men etikexperten Sasja Beslik är kritisk till ridsportens avsaknad av etiska riktlinjer. Han ser många problem inom sporten, både när det gäller sportswashing och upplägg som gynnar penningtvätt, och menar att Svenska Ridsportförbundet behöver visa vägen för både ryttare och tävlingsarrangörer när det gäller vilken sorts pengar som kommer in i ridsporten. 

– Det är extremt märkligt att aktiva och tävlingsarrangörer inom ridsporten i stort sett själva bestämmer vilken moralisk riktlinje de ska följa. Det blir ju rena vilda västern, säger Sasja Beslik, som har arbetat med att granska bolag utifrån hållbarhet, etik och arbetsvillkor i 30 år. 

Ny situation för Sverige

När företaget Al Shira’aa, med rötterna i Förenade Arabemiraten, skulle gå in som huvudsponsor för Falsterbo Horse Show blev diskussionerna så heta att det planerade samarbetet avbröts.

De som argumenterade mot sponsorn menade bland annat att det handlade om så kallad sportswashing av en stat som har problem med mänskliga rättigheter. Detta skapade en ilska med tillhörande hat och till och med hot mot inblandade, som inte liknande någontinag som svensk ridsport tidigare har upplevt kring sina sponsorer eller tävlingsarrangörer. 

Utan tydliga riktlinjer signalerar ridsporten att den inte har någon moralisk kompass.

Denna turbulens borde skicka en signal om att tydligare riktlinjer behövs inom ridsporten när det gäller sponsring. 

– Utan tydliga riktlinjer signalerar ridsporten att den inte har någon moralisk kompass, säger Sasja Beslik, som också starkt ifrågasätter att svenska ryttare åker till länder med odemokratiska regimer för att tävla, till exempel till Saudiarabien, där förra årets världscupfinaler gick. 

– En aktiv som åker till den här sortens länder och tävlar, måste fråga sig själv om han eller hon tycker det är okej och rätt att tävla på en arena som med allra största sannolikhet är byggd och underhållen av människor som arbetar under slavliknande förhållanden. 

Rustar de aktiva

Svenska Ridsportförbundets generalsekreterare Johan Fyrberg håller inte med om kritiken från Sasja Beslik. Fyrberg menar bland annat att avsaknaden av etiska riktlinjer för enskilda ryttares val av sponsorer och tävlande i länder med stora brister när det gäller mänskliga rättigheter, inte är detsamma som att förbundet inte arbetar med de här frågorna. 

– Vi rustar våra aktiva inför tävlingar i länder med de här utmaningarna, genom att till exempel prata om och diskutera situationen i det aktuella landet. Vi tror inte att bojkott är vägen framåt där. Vi tror på att påverka genom närvaro och den inställningen delar vi med andra aktörer, säger han och fortsätter: 

– Att våra landslagsryttare förväntas följa ridsportens värdegrund, vår alkoholpolicy och idrottens internationella policy är en självklarhet. Men det är inte samma sak som att gå in och reglera hur enskilda ryttares sponsoravtal ska se ut.

Dåliga arbetsvillkor

Sasja Beslik är kritisk till bolag som ridsportsponsorerna H&M och Volvo som, enligt honom och andra hållbarhetsaktörer, bygger sina affärer på billiga underleverantörer med dåliga villkor för sina arbetare. 

– Betalar man inte det som kallas levnadslön, alltså en lön som är tillräcklig för att täcka en persons grundläggande behov, kan man inte kalla sig för ett hållbart företag.

Båda företagen menar dock att de har tydliga policyer och åtaganden för att
säkerställa att arbetstagarna hos deras leverantörer har sådant som rättvisa löner och en säker arbetsmiljö.

Bygg en investeringsfond

Sasja Beslik har ett förslag på lösning om hur pengar, som han anser komma från företag där etiken kan diskuteras, kan tas emot och sedan användas till bra saker, utan att den tveksamma etiken spiller över.

– Svensk ridsport skulle kunna bygga en investeringsfond där de som vill sponsra skjuter till pengar. Sedan bestämmer fonden självständigt hur pengarna ska användas och håller en armlängds avstånd till de sponsrande företagen. Det skapar en buffertzon gentemot de här företagen, säger han. 

Hästvälfärdsproblem

Samtidigt som Svenska Ridsportförbundet inte begränsar hoppryttares möjlighet att tävla om stora prispengar i länder i Mellanöstern, har förbundet sedan flera år valt att inte skicka svenskar till tävlingar i distansritt i samma länder, eftersom det funnits väl dokumenterade brister vid dessa tävlingar när det gäller hästvälfärd.

Vad är det som gör att ni kan agera med konkreta åtgärder och förbud när det gäller hästvälfärd, men inte när det handlar om mänskliga rättigheter?

– När det gäller hästvälfärden och de problem som funnits i de här länderna har det ju handlat om problem som varit direkt kopplade till tävlingarna. Vi hade en period där flera hästar dog i distansrittstävlingar i de här länderna och att vi då skulle skicka svenska ekipage dit vore helt otänkbart. Där gick ju även FEI in och stängde av några länder och satte in ett åtgärdspaket. 

– När det handlar om mänskliga rättigheter så är det ju en mycket större, politisk fråga som inte är direkt eller enbart kopplad till den sportsliga verksamheten. Jag tror inte att lösningen på den frågan är att säga till våra ryttare att de inte får åka och tävla där.

Saknar transparens

Sasja Beslik ser också ett problem med brist på transparens i system med höga anmälningsavgifter, som till exempel i Global Champions League, där ett lag kostar över 20 miljoner kronor att anmäla för en säsong. Ett antal ägare till lag pytsar alltså in stora mängder pengar som deras respektive lag sedan är med och tävlar om. Några lag sponsras av företag som H&M, men långt ifrån alla lag är öppna på Global Champions Leagues webbplats med vilka som betalar för dem.

– Sådana här upplägg utan insyn och utan kontroll gynnar penningtvätt, säger Sasja Beslik.

Johan Fyrberg betonar att när det gäller sponsoravtal som Svenska Ridsportförbundet går in i, som till exempel med Stora Enso och Folksam, så är grunden för sådana partnerskap gemensamma värderingar där hästvälfärd och trygghet står högt upp på agendan.

– I allt internationellt deltagande följer vi Riksidrottsförbundets policy och riktlinjer. Dessa behöver även ryttare och tävlingsarrangörer förhålla sig till. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 9/2025.