Hugo Wihlmark flyttar: ”Vad gör man inte för kärleken”

Efter en superresa som young rider sålde Hugo Wihlmark i höstas sin ”once in a lifetime”-häst Chamie Rtg (SWB sto f-07 e Corlensky G-Ampere, uppf Linköpings Ridskola AB) till junioren Ebba Kewenter. Därefter var planen att dra till Belgien eller Holland. Istället flyttade han från Motala till flickvännen Tova Ottosson i Uppsala, även hon framgångsrik hoppryttare.

De sex uteboxarna till Hugos hästar är precis färdigmonterade, hästarna flyttade in i helgen och Hugo likaså, och nu satsar det unga ryttarparet tillsammans.
– Jag skulle egentligen försökt ta mig utomlands, men när jag träffade Tova ville jag inte sticka iväg. Jag ville ge det en chans. Tänk vad man kan göra för kärleken, säger Hugo.

”Kul med ägare som förstår att det tar tid”

Tomrummet efter Chamie är inte helt fyllt, men det ser lovande ut. Fiorentina (SWB sto f-10 e Odermus R-Helwan, uppf Amanda Svensson, äg Annika Hedman), som Hugo ridit i snart tre år, har fått kliva fram som förstahäst. Det 10-åriga stoet kastades dessutom rakt in i hetluften på både Elmia och Friends, dit Hugo kvalat med Chamie. På Friends blev det en fjärdeplats i 1,45, en härlig avslutning på young rider-karriären.
– Fiorentina tvingades ta över rollen efter Chamie och har verkligen visat framfötterna. Det är en fantastisk häst med mycket vilja och scope. Den är större och långsammare än Chamie, men med ännu mer kapacitet. Hon var felfri och blev fyra på Friends och då är det ändå en grön häst. Henne tror jag väldigt mycket på för större klasser, säger Hugo.

De har gjort en bra resa ihop, fortsätter han, inte minst tack vare ägaren Annika Hedman.
– När jag fick hem hästen hoppade vi 1,10 med massor av nedslag, och det är kul när man ser tillbaka på det. Det är också väldigt kul med ägare som förstår att det tar tid, och som tycker det är roligt att vara med på resan.

I stallet står även Lotus of Hagalund (val f-10 e Baltimore-Cortez, uppf Hagalunds Hopp & Dressyravel, äg Mona Beckman), en före detta fälttävlanshäst som har gått unghäst-VM i fälttävlan och som har producerats av Anna Freskgård och William Nilson Fryer. Den ska skolas om till hopphäst.
– Det är ingen typisk fälttävlanshäst som är i och klonkar, den har en jävla vilja och är lite av ett ”wild card” faktiskt. Den är cool är den, säger Hugo.

Äntligen ridhus

Några fina 5- och 6-åringar rids också till försäljning, samtidigt som Hugo är på jakt efter en egen blivande topphäst till sig själv. Han har varit på provridningsturné men inte riktigt fått napp ännu.
– Det är jättesvårt att hitta en häst i Sverige, mycket handlar om slumpen. Oftast hittar man kanske något när man frågar om det finns någon mer till salu, eller via Facebook. Egentligen är det en ganska bra tid att köpa nu, för du har tid att jobba upp den.

Sökandet efter nästa stjärnhäst började redan när Chamie såldes, och det välhoppande skimmelstoet fungerar också som måttstock.
– Man blir lite kräsnare när man har haft en sådan häst. Hon var helt fantastisk och vi var verkligen ett ”dreamteam”. Vi är båda lite halvgalna.

Att flytta till Tova och anläggningen Stall Fiby innebär inte bara att Hugo får vara nära sin flickvän, han får också ett ridhus att rida i till vardags.
– Jag har egentligen varit utan ridhus hela livet, men här är det ”full facility” med ridhus med fiberunderlag och grejer, säger Hugo exalterat.

Enda gången han har haft ridhus, berättar han, var under den halvårslånga praktiken han gjorde hos Evelina Tovek som 16-åring. Det var en lärorik tid, men allra mest har han fått med sig från sina två år hos Anna Wemlerth på Skyrup Country Club.
– Där lärde jag mig sjukt mycket om business, hur man ska bete sig, att vara serviceminded, om reklam och sponsorer, och om precis allt. Hon är en otroligt driven person, en riktig ”superwoman”. Hon är cool Anna.

Känner mindre press

Tova liksom Hugo lever på att ta fram andras hästar, parallellt med sin egen satsning. Och med tanke på pandemin är det särskilt motiverande att kunna jobba ihop, istället för att sitta och traggla själv, tycker Hugo.
– Allt är mycket roligare om man är två. Det boostar lite extra när det inte är några tävlingar, vi kan träna tillsammans och man har någon att bolla med varje dag.

Hugo tror bara att vi har sett början på de ekonomiska konsekvenserna för landets hästföretagare. Han ser redan att folk lägger ut erbjudanden om att ta emot hästar till lägre priser – ”men hästägarna ska ha råd att betala också”. Att Hugo har trogna sponsorer som hänger i och stöttar är guld värt, menar han.
– Jag tror det kommer ta jäkligt lång tid innan det är som vanligt igen, men det är bara att hålla sig motiverad och kämpa vidare. Man kan i alla fall inte klaga på att man inte har hunnit träna när det drar igång.

Att ha tagit klivet upp till senior tycker han på ett sätt är skönt.
– Allt är så himla mycket större, du kan inte jämföra en young rider-grand prix med en senior-grand prix, men jag känner ingen press som senior. När jag hade Chamie räknade folk med att jag skulle vinna klassen. Nu tar jag den tid jag behöver, jag kan välja lite mer efter vad hästen behöver.