”I närheten av andra hingstar går instinkten över det inlärda”

I höstas träffade jag en ofrivillig hingsthållare. Hen menade att de inte ville hålla på med hingstar eftersom de måste hållas på plats för att omgivningens säkerhet ska kunna garanteras. Nu hade de två med temperament som gjorde sig i ”möblerade rum och bland vanligt folk”. Jag förstår hen precis. Vem vill gå med hingstkedja på och spö i hand? Det är nödvändigt men olustigt.

Hingstar har genom tiderna demoniserats, ofta onödigt mycket. Men om någon gång en häst demonstrerar sin överlägsna styrka och kraft så är det inte sällan en hingst. Det krävs att du faktiskt varit i närheten av hingstar i verkliga livet. Inte läst, inte sett på film, inte tittat på avstånd utan själv hanterat hingst för att förstå skillnaden. Inte hela tiden, inte i varje läge, men när testosteronet tar över. I närheten av andra hingstar går instinkten över det inlärda, speciellt för unga hingstar.

Det är i denna miljö som bruksprovet sker. Unga gossar som hemma varit som lamm, känner plötsligt att de har kulor, självförtroende och en lust att mäta sig med andra.

Förr hade hästfolk förståelse för att hingsthantering emellanåt krävde hårda nypor, allmänt sett var allt grövre förr. Jag längtar inte tillbaka till den tiden, det var stundtals ryslig hästhantering. I dag är situationen annorlunda. Allt färre hästintresserade kommer i kontakt med hingstar och gör de det är det med de tävlande individerna. De hingstarna är inte i daglig kontakt med sitt betäcknings-jag. Det skapar en lite bedräglig bild av att det inte är någon skillnad på hingstar och andra hästar. Det är det.

Bruksprovet behöver göras om. I dag när det är ett rid- och lydnadsprov vore det väsentligt med ett par alerta domarögon på framridningen, med syfte att notera och rapportera ridbarheten hos de unga individerna. Att de uppför sig inför domarna i Stora Ridhuset räcker inte.

Samtidigt är säkerheten satt i andra rummet under provet. Unga hingstar ska förflyttas i en svår miljö från Färs- och Frostahallen ner till huvudanläggningen. Att ha grupper om tre i lilla ridhuset är att tumma på säkerheten.

Om en hingst är för rå, inte tillräckligt riden och förberedd, alternativt för miljöpåverkad, borde detta leda till att provet bryts för den individen. Även om den sidan bara visas på framridningen. Det är falsk marknadsföring till stoägarna att bara döma efter det polerade som visas upp. För hingstens bästa med hästvälfärd i högsätet.

All ridning ska tåla att visas upp, även den på hingstar. Gör den det i dag? Vi som har varit med länge kanske inte sitter inne med det rätta svaret på den frågan. Den kommer att ställas på sin spets i framtiden. 

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten  publicerades första gången den 30 mars 2017 i Ridsports pappersutgåva.