Ida Selin: ”Var inte för hård mot dig själv”

Hur Ida Selin hamnade på GDS är en lång historia. Ida och Jonna Sundblad växte upp i samma område i Göteborg och när de var barn stod deras mammor i samma stall. Som 14-åring åkte Ida till Spanien för att tävla, och veckan efter väntade tävlingar i Belgien. Då föll det sig naturligt att mellanlanda hemma hos Jonna. 

Det som skulle bli en veckas träning blev mer permanent än så. Under gymnasietiden tillbringade Ida varannan vecka i Sverige och varannan vecka hos hästarna i Nederländerna, men sedan hon tog studenten rider hon på heltid.

Svårt i början

Hon har lärt sig mycket under åren på GDS, utvecklats som ryttare men också hittat ett bra sätt för hur hon ska sköta alla rutiner runt omkring själva tävlandet. 

Det är inte alla som skulle känna sig bekväma med att flytta utomlands redan som 14-åring och beslutet var kanske inte helt självklart för Ida heller.

– Nej, i början ville jag inte nödvändigtvis flytta hit. Jag skulle bara vara här över sommaren och se hur det kändes. Alla på anläggningen var i 30-årsåldern och när man själv är 14 så är det en ganska stor åldersskillnad. 

Det var tufft i början, säger Ida, men lägger till att Jonna trots allt alltid fått henne att känna sig som hemma. Hon beskriver en splittrad känsla av att sakna livet i Sverige när hon är på GDS och samtidigt sakna Nederländerna när hon är hemma i Sverige. 

– Jag har landat i att jag helt enkelt får vara glad att jag har två ställen jag trivs så bra på.

Måste jobba med sig själv

Ida har tidigare berättat om hur hon fått jobba med sitt dåliga självförtroende genom åren, och den senaste tidens framgångar har inte ändrat på det.

– Mitt självförtroende är bättre nu, men det är något jag måste jobba aktivt med. Det handlar väldigt lite om vad andra tycker och tänker. Jag har fått lära mig hur jag själv ska tänka för att hantera det.

Hon erkänner att det fortfarande går upp och ner och ibland har hon dagar som känns tuffa. 

– Jag har en coach som jag jobbar med och som ger mig råd. Om det går dåligt kan jag ringa honom, och bara att prata med någon kan göra att det känns bättre. 

– Jag har lärt mig att om det går dåligt så måste jag tänka att det inte är hela världen. Alla gör misstag och så länge man gör sitt bästa måste man vara nöjd med sig själv, även om det inte gick som man hoppas.

”Ibland fastnar jag”

Hon har blivit bättre på att göra precis det, säger hon, men tillägger att det så klart inte fungerar varje gång. 

– Det är klart det är trist att ha ett nedslag, men man får inte vara för hård mot sig själv. För mig hjälper det att jag ser att jag går framåt… Men ibland fastnar jag i att det borde gå ännu bättre med tanke på hur mycket jag älskar sporten och hur mycket tid jag lägger på att bli bättre.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 6/2026.