Jana Wannius om varför U25-ryttare ska tillbringa tid hos de bästa

De senaste 25 åren har svensk ridsport, genom landslaget i hoppning, haft fantastiska framgångar vilka började 2001 med brons i lag och individuellt i EM och året efter 2002 silver i lag i VM. Sen fortsatte det med 2 EM-guld individuellt i hoppning och medaljer i lag och flera olympiska medaljer vid olika Olympiska spel.

Sporten utvecklas hela tiden och det gäller för unga ryttare att befinna sig där utvecklingen och spetskunnandet finns.

Kulmen kom när Sverige vann OS, VM och EM, 2021- 2022- 2023. Då var Sverige verkligen världsbäst, men vi var inte för den skull som en del gav uttryck för, ”världsledande” inom hoppningen.

Under de här fantastiska, nästan osannolika, tre åren hade våra 3–5 bästa ryttare, var och en, de bästa hästarna de någonsin haft och alla var på topp samtidigt, Deras prestationer var sagolika och man ville att det aldrig skulle ta slut.

Våra ryttare är fortfarande lika bra, men nu har vi inte situationen vi hade 2021–2023.

Det visar sig obehagligt tydligt nu, när Sverige 2025 inte kvalificerade bland de tio bästa lagen i världen för att kunna delta i 2026 års Longines League of Nations [hoppninges högsta liga, reds anm.] där tävlingarna går i Abu Dhabi, Ocala, Rotterdam och St Tropez med final i Barcelona.

De tio lagen tas ut genom att, i varje land, de fyra bäst rankade ryttarna och en U25 ryttare räknas per 1 november 2025. Sverige blev 12:e lag i världen…

En av flera viktiga anledningar till detta var att Sveriges högst rankade U25 ryttare ligger först på 121 plats i världsrankningen! (I Sydney-OS 2000 var tre av ryttarna U25: Lisen Bratt, Malin Baryard och Helena Lundbäck).

Hur har det kunnat bli så här och vad skall man göra?

Det har meddelats att nu skall det satsas på U25 ryttarna som skall gå utbildnings- och träningskurser på Flyinge vid ett antal tillfällen och på så sätt skall man få fart på det. Enligt min uppfattning är det ingen väg framåt, hur bra tränarna än är vid dessa kurser och hur bra hela administrationen runt den är.

Hoppsporten går framåt med stormsteg med ett oerhört stort kunnande på många ställen hos ett stort antal internationella toppstall i Europa och USA och några stycken i Sverige. Internationella hoppsporten utvecklas hela tiden och det gäller att hela tiden befinna sig där utvecklingen och spetskunnandet finns.

I hela Europa är det nu ett antal U25-ryttare och ryttare mellan 25–30 år som tillhör världseliten. I Tyskland, Belgien, Irland, GBR, Frankrike, Schweiz, USA är denna åldersgrupp ofta representerad i deras nations- och mästerskapslag.

Om man tittar på de nu aktuella unga U25-toppryttarna från olika nationer i världen har i princip alla under en tid skolats hos någon internationell toppryttare.

Gemensamt för de flesta av våra nuvarande svenska toppryttare är också att de i unga år varit hos en toppryttare/toppstall och fått lära sig allt (och det är mycket) vad som fordras för att nå internationell topp, Malin Baryard Johnsson var hos John Whitaker, Peder Fredricson hos Mark Todd och Lars Sederholm, Henrik von Eckermann hos Ludger Beerbaum.

Den idén att skapa någon sorts samlad nationell utbildningsanstalt på Flyinge för att få fram internationella U25-toppryttare är, enligt min mening, en våt dröm och tillbaka blickande på hur det fungerade i Lexington, USA på 60-70-talet och Warendorf samma period. Det fungerar inte längre så, 50 år senare.

Sporten går framåt med stormsteg med ett stort antal internationella topp- och utbildningsstall i Europa och några stycken i Sverige. Sporten utvecklas hela tiden och det gäller för unga ryttare att befinna sig där utvecklingen och spetskunnandet finns och där de dagligen, 8-10 timmar om dagen, kan se och lära både vad ridning, hoppning och alla 1000 saker runt omkring som krävs för att nå toppen.

Jag talade med Lisen Bratt Fredricson om den här viktiga frågan. I deras stall, Grevlunda, har det under alla år inte varit en U25 ryttare som velat komma och tillbringa något år där. Däremot är det en U25-ryttare från Frankrike på Grevlunda just nu…

Så jag föreslår att Sverige använder sina etablerade internationella toppryttare och andra länders toppstall i ett mentor/working pupil program, där våra mest lovande unga ryttare kan tillbringa 1-2 år.

Vad som görs nu, administration för något sorts träningscenter i Sverige, är oerhört viktigt för hoppsportens framtid i Sverige. Se och lär av bl a Young Riders Academy som svenske Sven Holmberg drog igång för tolv år sedan, tillsammans med sponsorn Rolex  och som är en stor succé i Europa. Det gäller för oss i Sverige att nu tänka, planera och jobba framåt – inte bakåt.

/Jana Wannius, president Falsterbo Horse Show och tidigare förbundskapten som själv har ridit internationella mästerskap

Fotnot: Vid rankningen för U25-ekipage som publicerades den 5 januari är Adam Carey högst rankade svensk med plats 125. Joel Torstenson finns på plats 131.

Detta är en krönika och åsikterna är skribentens egna.