Världscupküren i Neumünster fick en väntad segrare och ett par verkliga utropstecken på pallen. Ett ganska svagt startfält totalt sett med säsongens mesta vinnare i topp.
Dressyr
19 februari 2017 17:00
Werths önskan om ”Johnny be good” blev uppfylld
Don Johnson FRH har utvecklats sakta men säkert, utan att tappa spraket under hovarna. Från vänster i Odense 2014, Stockholm i november 2016 som ett komplett kraftpaket och till höger i Verden 2011 alldeles i begynnelsen som vinglig och valpig.
Det var ett meriterat gäng som dömde i Holstenhalle i Neumünster, en arena och tävlingsplats bäst karakteriserad av sin entusiastiska publik. Den applåderar åt alla, är med i ritterna och stämningen är rent svensk trots att det är i Tyskland. Domarna i tjänst var Ghislain Fouarge, Dr. Evi Eisenhardt, Dr. Hans-Christian Matthiesen, Christof Umbach och Marietta Almasy. De två första Fouarge, tidigare dressyrgeneral och Eisenhardt, är bland de mest rutinerade skrået bjuder, de var också minst imponerade genomgående.
Att säsongens Königin – drottning – Isabell Werth skulle ta hem segern med Don Johnson var ganska väntat. Men, som Isabell säger om sin kämpe:
Johnny, be good today, I know you can.
– Ju mer han stökar innan vi ska in på banan desto bättre går det innanför staketen, jag bara låter honom hållas, förklarade Isabell Werth när hon tog dubbelsegrarna i Stockholm under SIHS.
Nu presterade de en ritt som med den nya DoD, degree of difficulty bedömning av svårighetsgraden, belönades med poäng från 38,8-39,6 från fem domare där max ligger på 40. Den för världscupsäsongen nya bedömningen ger verkligen utslag om ryttarna lyckas med sitt program.
Don Johnson och Isabell Werth excellerade med precision, fin piaff och hög svårighetsgrad rakt igenom, 82,455 procent.
Klassens stora överaskning stod Helen Langenhanenberg och Damsey FRH för. Sedan Falsterbo i somras har Helen gjort samma transformation med den, helt ärligt mycket mediokre Grand Prix-hästen Damsey FRH, som hon en gång i tiden gjorde med Damon Hill NRW. Få verkar som Langehanenberg kunna starta motorn, skapa aktivitet och arbete bakifrån. Trots en bättre silhuett och mer bakbensaktivitet var procenten lite av en överaskning, även här gav svårighetsgraden utdelning, 79,15 procent.
Damsey FRH och Helen Langehanenberg.
På tredje plats kom ett ekipage som med största sannolikhet är på väg mot det holländska landslaget – Madeleine Witte-Vrees och nygodkände hingsten Cennin, en Vivaldi-son. Hingsten blir ibland lite väl het, kryper in och blir stundtals för kort i halsen men kvalitéerna finns där och med mer tid, Cennin blir tio år i år, kan nog en bättre silhuett komma på plats, 77,765 procent.
Cennin och Madeleine Witte-Vrees.
Arkivbilder: Mip Media, Kim C Lundin
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på