Jubilaren som letar efter ett nytt sammanhang i fälttävlan

Hon flyttade till Storbritannien i början av sin karriär, då hon fortfarande bar sitt flicknamn Hermann. Sedan dess har terrängspecialisten Anna Hilton skördat massor av framgångar och hon skrev svensk ridsporthistoria genom att vara den första svenska kvinnan i ett OS i fälttävlan. På senare år har hon hjälpt sina döttrar att tävla internationellt.

Nu har Anna Hilton bott längre tid av i sitt liv i Storbritannien än i Sverige. Men hon känner sig fortfarande som svensk.
– Ja, absolut. Jag hejar alltid på svenskarna. Jag är svensk i själen.

Inga sura miner från dina brittiska fälttävlansvänner?
– Nej, inte alls. Vi är ju många fälttävlansryttare från hela världen som bor här, och alla hejar på sitt land när det gäller.

Hur har du firat din stora födelsedag i februari?
– Länge. Jag var med familjen i London och åt på en argentisk restaurang och bodde på hotell. Sedan blev jag överraskad av kompisar i flera dagar hemma. Och till sist åkte jag till Sverige och blev firad av släkt och vänner i Lidköping.

Hur ser du på ditt engagemang i fälttävlan framöver?
– Jag letar lite efter ett sammanhang där jag kan göra nytta med all min erfarenhet. Jag har funderat på att kanske bli FEI-steward, men landat i att jag gärna skulle bli involverad i svensk fälttävlan på något vis. Kanske med de yngre ryttarna eller med alla svenskar baserade här i England.
– Jag minns tillfällen från min egen karriär där jag hade skulle ha haft mycket hjälp av att ha någon med erfarenhet kring mig, någon vid sidan av förbundskaptenen att bolla med.

Vad säger du om sportens utveckling?
– Det har blivit mer allvarligt, mer professionellt och det krävs mer pengar. Men jag tror fortfarande på att det går att arbeta sig fram utan en massa pengar. Och så krävs det mycket mer rent tekniskt numera, med alla smalhinder och rivningsbara hinder.
– En annan sak är att dressyrens standard har höjts mycket. Det är bra med lydiga hästar, men min uppfattning är att hästarna också måste vara självtänkande i terrängen.
– Något som också har hänt är det ofta skiljer mindre mellan ekipagen efter dressyren, men det gör ju också att terrängen blir mer avgörande och det tycker jag är bra.

Dina båda döttrar har ridit en hel del fälttävlan, men valt civila karriärer. Vad tycker du om det?
– Det känns bra, det är så tufft i sporten på många sätt. Båda två tycker mycket om att rida, men de är inte riktigt intresserade av hålla på som jag har gjort genom åren.

Fakta

Anna Hilton

• Ålder: Nybliven 60-åring.
• Bor: På hästgård i Sandhurst söder om London, Storbritannien. 
• Gren: Fälttävlan.
• Familj: Man, en 20-årig dotter som pluggar politik på universitet, en 23-årig dotter som är flygvärdinna i British Airways. Döttrarna rider men satsar inte professionellt. Den äldre har tävlat trestjärnigt och blev uttagen till ett YREM, som ställdes in under pandemin. Den yngre har tävlat till och med internationell tvåstjärnig klass.
• Gör: Driver hästverksamhet med 17 hästar, utbildar, rider till och säljer. Håller träningar i hoppning, dressyr och terräng.
• Meriter: EM-guld i lag och EM-fyra individuellt 1993. EM-silver i lag 1997. Red OS 1992. Vunnit flera trestjärniga tävlingar (motsvarande fyrstjärnigt i dag). Flera placeringar i klassikerna Badminton och Burghley.
• Övrigt: Tycker mycket om att åka slalom och reser gärna, senast blev det en ridsafari i Botswana. Sprang London Marathon för tio år sedan.
• Del av guldlag: I EM-guldlaget 1993 ingick, förutom Anna Hilton, förbundskapten Fredrik Bergendorff, SVT:s expertkommentator Lars Christensson och Erik Duvander, förbundskapten för Nya Zeeland och USA. I OS 1992 var Anna lagkamrat med Peder Fredricson.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2023.