Kittel har testat klart

Ett snack med Patrik Kittel efter att han testridit 13 fina 4-åringar visar att även en professionell ryttare som Patrik Kittel jobbar upp en del värme. Han klagar definitivt inte men kanske beror det till viss del på att SWB har ett stiligt men rätt otidsenligt material i sina profiltröjor, 100 procent ull.

Årets upplaga av testridningen var den tredje årgången 4-åringar från SWB och andra förbund landslagsryttaren testar. Med Patrik Kittels inträde på scenen gick testridningen av de unga hästarna in i ett nästan clinic-läge då Patrik rider med head-set och kommenterar hästarna under ritten, förklarar vad han gör och relaterar till andra situationer med hästar under utbildning. Tre år med fullsatta läktare in till sista plats, succé är bara förnamnet och uppfödarna vars hästar har gått i finalen har fått nya insikter liksom ryttarna.

– Jag tror de flesta ryttarna vet vad jag söker nu, ingen erbjuder mig att rida med spö även om de själva har det, en 4-åring ska gå utan, förklarar Patrik. Han rider utan själv så gott som alltid, hästen ska gå fram för din skänkel, en tidig lärdom.

Han berömde speciellt två hästar i årets kull, bruksprovsvinnaren Heston for U 1311 (SWB e Zuidenwind-Prestige VDL, uppf Ugglarps Gård AB, äg Rose Mathisen) och Valerian (Old e Vivaldi-Florestan I, äg Christinelunds Dressage).
– Heston var jättefin, bra gångarter, fin i formen, mjuk att rida, ställer precis som den ska, hade ett fint register i allt, fantastisk och väldigt ridbar, konstaterar Patrik.
– Valerian var härligt ridbar, inte långt efter, de två var outstanding i ett starkt fält.
Det har varit bra hästar varje år menar Patrik men i år var det bäst hittills.
– Redan när Yvonne Österholm kom in som första med Dorina(F. 2) (SWB) (e Belissimo M-Don Schufro, uppf/äg Per-Arne Persson) så var det en riktigt fin häst, även hennes lilla sto Simmebros Bisquit(SWB) (e Shooting Star- Florestan I, uppf /äg Ulrika Bynander) hade härlig mekanik, en fräck häst, kommenterar Patrik.
Årets enda incident var med med fuxstoet Santana som drog en repa.
– Hon reagerade lite för mina skänklar, det var inte så farligt, det blev bara för mycket nytt för henne, både lång och låg i formen och mina långa ben på, hon blev konfunderad helt enkelt, förklarar han.
– Den där Fireball Macohl (DWB e Fürstenball-Rosentanz, uppf Lise Rasmussen, äg Hannell & Tullstorp Dressage Stable) hade makalös ridbarhet men saknade lite gångarter, men den var otrolig att rida också.
Han är fortfarande förundrad över den makalösa galoppen Amplemento (Old e Ampère-Sir Oldenburg, uppf Willy och Sybille Waidelich, äg Bjarke Laustsen) visade upp.
– Whoooaa vilken feeling, sådan uppförsbacke, härligt, konstaterar han.

Nu har landslagsryttaren och tränaren Patrik Kittel deklarerat att detta var sista året, han vill att någon annan tar över. Men varför?
– Nu så har jag överlevt, kanske jag kan tänka mig det igen om några år, säger han med ett stort skratt, det finns dock en allvarlig tanke bakom, testridning är riskabelt.
– Jag tycker att vi (reds anm SWB, svensk avel och svensk dressyrsport) behöver en annan input, kanske från någon som testar på ett annat sätt och som har andra referensramar, gärna en utländsk ryttare helst en toppryttare à la Carl Hester.
– Jag skulle vilja att det fortsätter på samma sätt när det gäller att ge feed-back till publiken, att vi kommer bort från att sitta tysta som möss och att det blir underhållande och lärorikt.
– Nu tror jag att publiken hänger med och har delat min upplevelse, det känns så, förklarar Patrik.  

Han är otroligt glad över publiktillströmningen, det är otroligt smickrande att fler och fler kommer till testridningen och stannar kvar.
– Det är ändå dags för mig att tacka för den här perioden. För svensk avel och svensk unghästutbildning är det bra med fräscha ögon, det tror jag verkligen, sen stänger jag inte dörren helt för en come-back om några år. Som testryttare eller i någon annan roll.
– Vi har fina hästar här, mitt mål är att få fram fina hästar för framtiden och för Sverige, vi behöver alla råämnen vi kan hitta, menar han.

Patrik Kittels hemmaarena är den stora tyska ridmarknaden och han har i stort sett varje år försökt få SWB att införa det tyska systemet för märkning av högpresterande hästar. Det han syftar på är det förbundsprefix som de tyska avelsförbunden och nu även KWPN lägger på sina bästa hästar, såsom Desperados FRH för Hannover, El Santo NRW för Westfalen och Arlando N.O.P för KWPN.
– Om vi hade SWB som en del i namnet för våra bästa hästar skulle det ge otroligt mycket bra marknadsföring. Ge uppfödaren säg 10 000 kronor, det plöjer de ner i nya betäckningar och så blir det fler hästar, det är bara win-win, menar Patrik.
– Det är så lite pengar men kan ge så mycket, det är en kick för uppfödarna, det är bra reklam för svensk avel, jag förstår inte var problemet ligger. Om de dessutom kanske delar ut det till två-tre hästar per år blir det exklusivt och inte så dyrt.

Själv gör han sedan några år makalös reklam för SWB genom hästarna Toy Story, Deja och Diva, den enda i landslagstoppen som rider SWB-registrerat. Nästa SWB-häst på rankingen över svenska ekipage är Kristian von Krusenstiernas Biggles 1015.

Resultat testridning