Kyra Kyrklund: Plocka isär hjälperna och bli vän med skumpet i sadeln

Det var Jan Brink som hälsade välkommen till clinicen som hölls inne på dressyrbanan och som presenterades av Knytkalaset, som har blivit synonymt med just Kyra Kyrklund.

– Det hela startade hemma i Kyras kök 1998, berättar Jan Brink.

Kyra arbetade då på Flyinge men hade avslöjat att hon hade för avsikt att flytta till England.

– Min sponsor på den tiden, Åke Björsell, sa att vi måste göra något och så skapades Knytkalaset. Namnet kom av att Kyra kommer med kunskap och jag med en anläggning att vara på.

Det som från början var ett treårsprojekt har blivit en permanent verksamhet och Kyra kommer till Tullstorp åtta gånger om året för att träna ryttarna som ingår. Bland dem Maria von Essen och Cathrine Laudrup-Dufour som också var de som red under clinicen i Falsterbo.

Hitta balansen och ta isär hjälperna

”Mia” von Essen kommer in först på banan på åttaåriga valacken Don Lu (e. Don Nobless-Rousseau) och de får börja med travarbete. Kyra säger att det inte går att ändra så mycket på en häst men det går att förbättra ryttaren. För ryttaren handlar det om att kunna plocka isär sina hjälper och använda var och en för sig när de behövs och inte knipa och dra däremellan.

– Vi har skänkeln som är framåtdrivande och sidvärtes. Handen som svänger och förhåller och vikten som också svänger och som inverkar på takt och tempo, förklarar Kyra.

Mia von Essen får demonstrera genom att rida i lätt trav där hon står upp två steg och sitter ner ett.

– Det här är en svår övning där jag vill se att ryttaren inte faller ner i sadeln eller drar sig upp med hjälp av tygeln eller klämmer sig fast med skänkeln. Det gäller att hitta sin balans.

Acceptera att det skumpar

Mia von Essen får också demonstrera hur ryttaren kan växla tempo endast med inverkan av sitsen, utan att använda skänkeln. När ryttaren sitter ner i traven så lämnar sitsen sadeln i takt med hästens gång – men så ska det vara, menar Kyra.

– Dressyrryttaren måste acceptera att det är två levande kroppar som rör sig på samma gång när man rider. Man får inte klämma sig fast i sadeln med skänkeln utan acceptera skumpet och bli vän med det, säger hon.

Mia von Essen visar genom att sitta i en takt som är långsammare än den hästen går i och på så sätt få den att minska tempot. Hon ökar frekvensen i sitsen när hästen ska öka tempot.

Så fungerar kandaret

Cathrine Laudrup-Dufour har kommit in på banan. Hon sitter också på en valack som är åtta år, Final S (e. Franklin) . Den har inte så mycket rutin än och att möta publiken i Falsterbo är det största sammanhang den varit med i. Men den verkar ta det med ett imponerande lugn. Både Mia von Essen och Cathrine Laudrup-Dufour rider sina hästar på kandar.

– Titta på hur de här två ryttarna använder tyglarna, uppmanar Kyra.

Hon säger att det är få ryttare som faktiskt förstår hur kandaret ska användas.

– Hästen ska ge efter på kandartygeln och när den släpper möter ryttaren upp med bridongtygeln. Kandartygeln tar ner och bridongen upp och ryttarna måste lära sig att växla mellan dem. Man kan aldrig lösgöra en häst på kandar genom att såga i handen.

Byten på tre

Den som varit på clinic med Kyra Kyrklund tidigare vet att ett galoppombyte görs på tre. Det låter enkelt i teorin men är nog så svårt i praktiken.

– Man kan inte ge hjälpen för byte och byta i samma steg, säger Kyra och förklarar hur hon gör det genom att räkna till tre.

På ett sitter hon om, på två flyttar hon bak den nya ytterskänkeln och på tre byter hon. Men, att flytta skänklar handlar inte om att vifta omkring längs med hästens sida, skänkeln ska dras bak max fem centimeter. Och hästen ska inte ställas om förrän bytet är genomfört. Då låser ryttaren in bogen och bytet blir svårare för hästen att genomföra på ett rakt spår.

– Ett byte är inte klart förrän hästen är klar att även kunna byta tillbaka.

När Mia får göra byten på diagonalen med storgalopperande Don Lu blir det lite stressigt på slutet när spåret närmar sig allt för fort.

– Då gäller det att börja bytena tidigare så att man är klar i god tid innan man når fram till spåret, säger Kyra.

Ett annat tips är att strunta i det sista bytet och i stället låta hästen gå ut på spåret i förvänd galopp. Ytterligare ett knep att ta till är att låta hästen gå några steg sidvärtes före bytet.

– Men om hästen inte är hundra procent säker på uppgiften, älta inte problemet utan bryt och gör något annat.

Framdelsvändning och skänkelvikning

Kyra berättar att skänkelvikning är en favoritövning som hon använder sig mycket av både i trav och galopp. Bland annat får Mia och Cathrine visa hur de går in i skänkelvikning på diagonalen för att sedan gå över i sluta.

– Framdelsvändning fanns tidigare med i lätt B men när ryttarna inte klarade av rörelsen plockades den bort från programmet och glömdes nästan bort, säger Kyra.

Men Kyra gick tillbaka till Ridhandboken, som härstammar från militärens tid, och läste vad det står om rörelsen där.

– Det står att framdelsvändning är en lösgörande rörelse.

Hon tipsar om att gå tillbaka och läsa teoriböcker, som ridhandboken, för att uppdatera sig och friska upp minnet. När Mia och Cathrine illustrerar framdelsvändning med sina välutbildade hästar går de lätt över i piaff.
Cathrine ger sin häst många korta pauser och förklarar varför:

– Om du begär för mycket eller har för bråttom så får du aldrig det resultat du vill ha. Man måste ta det lugnt.

Bildspråk som skapar förståelse

Genomgående i Kyras tränarfilosofi är att få en häst som är avslappnad och som bär sig själv med en ryttare som kan följa med i egen balans utan att klämma och dra. Hon, liksom Cathrine, exemplifierar gärna med bildspråk som skapar förståelse. Så det åskådarna tar med sig är tankarna på bland annat fiolspel och basketbollar. Här sammanfattat i fem korta punkter:

• Tänk på skänkeln som ett spö, när hästen reagerar så släpp. Det hjälper inte att fortsätta/klämma om hästen inte fattar första gången.
• Tränare talar ofta om att hästen måste bli kvickare i bakbenen. Men det går inte att få till det om inte hästen lyfter i framdelen. ”Du kommer inte att nå hela vägen om framdörren är stängd”, säger Cathrine.
• Att rida är som att spela fiol. Du måste ha känsla för att skapa ljuv musik.
• Tänk på sitsen som att studsa boll. Du får inte bättre studs om du slår hårdare med handen. Då måste vänta till bollen når högsta punkt innan du studsar den, då kan du få den att studsa högre och högre.
• Om hästen råkar göra en annan rörelse än den du bett om, straffa inte utan uppmuntra den. Kom ihåg att tajming är jätteviktigt.