Lagkaptenen om laganda och grus i maskineriet

Hur viktig är lagsammanhållningen inom fälttävlan?

– Jag har inte varit lagledare i dressyr eller hoppning men för oss i fälttävlan är den viktig och jag skulle säga att det har höjt vår prestationsnivå. Jag tänker att det har att göra med att alla känner sig trygga och bekväma i laget. Det är lätt att ha sammanhållning när allt går bra, men som i vilken familj som helst så blir det inte alltid som alla vill och tycker, det betyder inte att man inte tycker om varandra men det kan bli grus i systemet och då handlar det om hur man tar hand om det, säger Fredrik Bergendorff.

Om man bara är lika bra hela tiden så går man bakåt.

Hur har du inspirerats av de andra grenarna i ditt arbete? Har du exempelvis sneglat på Henrik Ankarcrona och hans arbete med hopplandslaget eller har du ett helt eget recept?

– Jag pratar väldigt ofta med Henrik och tittar på hur han har jobbat med sitt guldlag och försökt lära mig så mycket som möjligt. Vi har fortfarande en tät kontakt och nu kommer Stefan Jansson (lagkapten i dressyr, reds anm) också och det är en härlig stämning mellan oss alla tre. Vi pratar ofta och ibland har vi teamsmöten.

– Om man bara är lika bra hela tiden så går man bakåt, det gäller både när det gäller lagsammanhållning men också allt annat, hur kan vi som ett ledarteam vara ett riktigt bra sådant, oavsett om vi har ryttare som är på OS-nivå eller ryttare som är på väg upp? 

Har du möten med alla ryttarna tillsammans eller jobbar du mer med dem en och en? 

– Både och. Ibland är alla med på en och samma tävling och då blir det helt naturligt. Det gäller då att alla förstår att ett ledarteam har en riktning och en filosofi men också att vi kan lyssna in ryttarna. I slutändan är vi ett stöd för dem.

Kan de ringa dig när som helst med problem?

– Absolut, jag finns alltid tillgänglig för dem och jag stöttar dem på alla sätt jag kan. Jag pratar med dem minst en gång i veckan, var och en.

I år har vi en speciell situation med Christoffer Forsberg som du tagit med och som det varit turbulens kring, på vilket sätt har det varit en utmaning?

– Det är alltid en utmaning när en ryttare har hållits ute i kylan ska tillbaka in, och då gäller det att den ryttaren som ska tillbaka verkligen tagit till sig våra värdegrunder och att övriga känner att de har tilliten och acceptansen för vad som har hänt och att man kan gå vidare. Men sedan är det inte bara vårt lag det handlar om utan vi måste förstå att hela världen reagerar på vad vi gör så just i det här fallet tog det lite tid innan vi kunde ta det steget.

–  Christoffer är väldigt ödmjuk till situationen och idag har han rollen av en hjälp, han går ut först till exempel och är inte en person som tar plats.

Nu när vi är här och ditt jobb till stora delar är gjort, vilken roll har du på plats?

– Nu är ju alla väldigt professionella men de är också olika. Någon ryttare vill ha teknisk hjälp, någon annan vill bara veta ramarna för hur allt fungerar, någon kanske vill ha stöttning på något sätt. Men alla vet vem som vill vara ifred och har svårt att vara utanför sin bubbla och alla accepterar varandra som vi är. Vi känner varandra.