Li Skarin: ”Döm inte för hårt – åt något håll”

Jag ogillar svart-vita diskussioner som saknar balans. Spekulationer och drev tjänar ingen på. Jag vill poängtera att jag själv inte var på plats i Timrå men att jag pratat med flera olika parter från olika ”sidor”.
Jag vill också påpeka att jag har varit engagerad för att fixa sponsorer till initiativet som jag tycker bygger på en fin tanke, och jag har dessutom sett den längre filmen som låg ute på nätet där unghästen reds.

Efter det enorma flödet av kommentarer, subjektiva åsikter, ibland rena påhitt, påhopp och vitt skilda uppfattningar så skulle jag vilja försöka balansera debatten och få olika parter att förstå varandra genom följande inlägg och sammanfattning av förloppet, utifrån hur jag uppfattat det.

1) Det fanns från start en god vilja att göra något riktigt bra för dressyren i norr. Initiativtagaren har generöst kämpat länge och väl med denna satsning.

2) Det fanns en OS-ryttare/ tränare som hade bra grundläggande teorier som han ville lära ut och det var många, majoriteten, som var nöjda med sina ritter under clinicen. 

3) Det fanns en ryttare/hästägare som försökte göra sitt bästa utifrån rådande förutsättningar, men som hade en laddad och mycket spänd unghäst. En meriterad ryttare som ägt sin häst sen den var föl. En ryttare som sällan eller aldrig låter nån annan rida sin häst, just eftersom hästen är extremt känslig för förändring. 

4) Ryttaren gick, efter viss övertalning, med på att under dag två av tre träningsdagar låta tränaren testa sina metoder till häst. Den omtalade ritten skedde alltså under clinicens sista och tredje dag. Även alltså tredje träningsdagen för unghästen.

5) Det rådde filmförbud under clinicen, men väldigt många tycks ha filmat. Filmer av många olika slag och från olika platser och med olika ekipage har visats från clinicen trots filmförbudet. 

6) Ritten som stått i fokus pågår i totalt ca 40 min, varav 13 minuter fanns dokumenterade på en av filmerna som låg på Youtube. Filmen, som jag själv sett ett par gånger, som var 13 minuter och som skickades till Tidningen Ridsport, visar en unghäst som rids runt i mycket högt tempo, ibland i korsgalopp, ibland med hastiga omslag och ibland i förvänd och rätt forcerad galopp. Hästen rids ibland i trav, men mestadels i mycket snabb, ibland obalanserad galopp varv på varv under nästan hela filmen.
Vid ett antal tillfällen ser man att hästen stannar, kastar sig och försökte ta sig ut från manegen. Ryttaren/tränaren tilldelas ett spö, hästen korrigeras framåt och ritten fortsätter i högt tempo runt, runt tills att ritten avbryts.

En unghäst som rids runt i mycket högt tempo

7) På filmen uppfattar man att den/de person(er) som filmar efter en tid anser att hästen ridits allt för länge i för högt tempo. På filmen hör man att den/de som filmar blir upprörda och uttrycker att tränarens försök och upplägg inte verkar fungera, att hästen pressas för hårt. De som filmar upplever att ägaren är ledsen och upprörd och försöker från läktaren att avbryta ritten. Ägaren bestämmer sig  för att gå in och stoppa träningen och hämta sin häst.

8) Ryttaren väljer att avbryta sin delaktighet i satsningen på grund av sin besvikelse och för att hon känner att hennes häst blivit orättvist behandlad och ridits för hårt och felaktigt. Ryttaren uttrycker att hon kände oro för sin häst och för att hon anser att hon blivit felaktigt behandlad som deltagare.

9) Tidningen Ridsport publicerar en artikel som beskriver clinicen i det stora hela, en artikel där de flesta ryttarna uttrycker att de var mycket nöjda, precis som de också var. Clinicen var för de flesta deltagarna mycket givande och många upplevde att en mjuk och god ridstil förmedlades. Många upplevde helgen som en succé.

Många upplevde helgen som en succé

Tidningen Ridsport gjorde med andra ord en korrekt artikel utifrån vad de uppfattat från de flesta deltagare och åhörare. Men en av personerna som filmade och som försökte avbryta den specifika ritten med unghästen tycker inte att artikeln gestaltade hela clinicen på ett korrekt sätt eftersom reportern inte fanns på plats under söndagen.
Personen beslutar sig för att skicka filmen till redaktionen så att de själva kan bilda sig en uppfattning. Redaktionen väljer efter att de sett filmen att även skriva om filmen och kritiken som kommit in gällande ritten av unghästen.

Tidningen Ridsport ansåg det relevant att även förmedla denna händelse och fler och nya åsikter från helgen.
I själva journalistikens uppdrag och princip ligger det att låta olika sidor göra sina röster hörda. Om det finns flera olika upplevelser så är det journalistens roll att balansera uppgifter och låta flera komma till tals. Filmen har inte kunnat publiceras eller länkas till, trots att många velat se den och bilda sig en egen uppfattning, på grund av juridiska aspekter. 

Det trista i den här soppan är att det blandas äpplen och päron hejvilt. Det pratas om okunskap, och oförståelse av träningsmetoder. Det pratas om filmförbud och om ”bra och dålig” ridning. Det är synd. För inget är svart eller vitt, inget är antingen bara bra eller bara dåligt. En clinic kan vara fantastisk bra, men en enda ritt under samma clinic kan upplevas mindre bra, dålig, kanske överilad.
För det mesta finns flera olika sanningar. En person kan vilja väl, tänka och säga rätt saker men ändå göra helt fel. Det kan finnas så mycket vilja att åstadkomma en förändring eller försöka bevisa något att det blir förhastat eller opassande.
Under loppet av ett ridpass kan massor av motstridiga känslor uppstå både hos ryttare, tränare, arrangör, ägare, publik. Hoppfullhet, förväntan, oro, ilska, sorg, rädsla för skador osv. Och under loppet av ett enda ridpass kan man sällan komma åt en större förändring eller förändra ett befäst beteende hos en häst. Självklart måste all undervisning och ridning också ske i samförstånd med hästens ägare.

Inget är svart eller vitt, inget är antingen bara bra eller bara dåligt

Ingen ville så klart göra någon illa, alla ville väl – men nånstans gick nåt ändå snett eftersom flera personer nu går omkring och mår dåligt- av olika anledningar och det kan vi alla lära oss något av.
Kanske måste vi fråga oss vad är meningen med en clinic? Vad vill vi uppnå och på vilket sätt? Det ska ju inte sluta med att en eldsjäl som ville göra gott för ridsporten i norr nu vill avbryta satsningen? Det ska ju inte sluta med att en gästande OS-ryttare inte vill veta av Sverige mer? Det kan inte sluta med att en hästägare åker hem i tårar med oro för sin häst. Det kan inte sluta med att en 6-åring blir utpumpad och vägrar äta. De kan inte sluta med att den person/ de personer som filmade och såg hästägarens oro och hästens stress ska hängas ut som förbrytare. Inte ska det väl sluta med att alla vi hästmänniskor kastar skit på varandra i sociala medier? 

Jag uppmanar alla att inte döma åt nåt håll för hårt

Jag uppmanar alla att inte döma åt nåt håll för hårt. Inte döma arrangemanget, inte döma tränaren/ OS-ryttaren eller träningsmetoderna i sin helhet, inte döma ryttaren/ hästägaren och inte döma den som filmade eller försökte avbryta. Och framför allt inte döma eller bedöma hästen. Vad sägs om lite balans? Vi vet ju innerst inne hur svårt allt detta är, och hur mycket vi vill väl, men det inte alltid blir som vi tänkt. 

/Lia Skarin
VD Massa Media, journalist, dressyrryttare från Piteå och engagerad inom ridsporten i norr

PS. För övrigt tycker jag att filmförbud framstår som mer och mer märkligt, för vad har vi att dölja? Att det på kommunala och privata anläggningar, ridskolor, tävlingsplatser, arenor och allmänna platser ska råda filmförbud där vi utövar en sport under ridsports- och idrottsförbundens tak och ramar är oförståeligt.
I en enda stillbild finns däremot en större fara för att en rörelse, en vinkel, ett moment/ böjning kan se knasig eller märklig ut. Ett fångat ögonblick utan rörelse kan ge en skev uppfattning av verkligheten. Men aldrig en längre oredigerad film.